Hemma hos mig har vi läst flera av böckerna om Vilma, som är skrivna av Cecilia Lidbeck. Böckernas text ligger på en ganska bra nivå för en nybörjarläsare och innehållet är väldigt trevligt. Böckerna handlar om sådant som kan hända i ett barns liv, men det dyker hela tiden upp något som gör hela berättelsen lite extra spännande.
I Vilma och tjuven får Vilma låna sin pappas klocka, trots att han egentligen inte är så förtjust i att hon gör det. Vilma och hennes kompis Moa har med klockan i leken när de skapat en affär. Sedan har Vilma på sig klockan när hon ska på fotbollsträning. Hon tycker verkligen jättemycket om klockan, fast hon vet att hon måste lämna tillbaka den. Men hon stöter på ett allvarligt problem: efter träningen är klockan borta! Vilma misstänker att någon stulit den, så Vilma och Moa ger sig ut på jakt efter tjuven. De känner sig nästan som riktiga detektiver när de smyger runt och spanar efter misstänkta gärningsmän.
Det är viktigt med bra bilder i en bok för nybörjarläsare. De ska ge en extra dimension till texten, men de ska också kunna användas för att förstärka det som man precis har läst. Precis i början av läsandet är det lätt att barnet halkar in på ett mekaniskt läsande och då är det verkligen perfekt att ställa några frågor om handlingen med hjälp av bilderna. Varför ser hon så ledsen ut på den där bilden? Oj, varför gick han därifrån? och liknande. Vilma-böckernas illustratör, Jessica Lindholm, tecknar personerna med tydliga grimaser, miner, kroppsspråk och en massa karaktär. Eftersom personerna på bilderna är så tydliga i sitt minspel behövs det inte så mycket text till att beskriva känslor. Bilderna täcker en halv till en sida och är oftast helbilder, med såväl karaktärer som bakgrund, och de innehåller mycket detaljer. De är alltså väldigt trevliga som illustrationer i en bom för nybörjarläsaren.
Vilma och tjuven
Författare: Cecilia Lidbeck
Illustratör: Jessica Lindholm
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 40
ISBN: 9789132157783
Köp: jämför priser
Nu är han här igen, katten som alltid får all cred för alla finurligheter som hela kompisgänget hittar på tillsammans. Ja, katten är tydligen en han även om det inte framgår i någon av de två böcker vi har hemma (den här och 
Om stiliserade djur med köksredskap skulle vara nÃ¥got som fler gÃ¥r igÃ¥ng pÃ¥, sÃ¥ kan jag ge det glädjande beskedet att Mjau i köket är proppfylld med sÃ¥dana. Den här gÃ¥ngen tittar nämligen Mjau i köksskÃ¥pet och alla vännerna fÃ¥r välja varsin uppsättning prylar. I vanlig ordning hittar de (Ã¥h, förlÃ¥t, jag menar förstÃ¥s Mjau…) pÃ¥ nÃ¥gonting skojigt och (lagom) oväntat med alla sakerna. Okej, jag spoilar: de gör en orkester!
