Recensioner & boktips – Sida 390

Det händer nu

Stella är snygg, populär och har ganska bra självförtroende. Hon skulle kunna få vilken kille som helst om hon bara ville, men hon är bottenlöst förälskad i sin bästa vän Sigrid. Det måste döljas till varje pris, men det är inte så lätt när man nästan spricker av kärlek och längtan!

Det här är en bok som verkligen känns. Kärleken är så fint beskriven och boksidorna formligen dryper av Stellas vånda. Vad ska hon ta sig till? Vad kommer Sigrid att göra om hon fattar? Tänk om det blir slutet för deras vänskap – nej, det får inte hända! Stella gör sitt bästa för att bli kär i Sigrids bror Hannes i stället, men det vill sig inte alls.

Så hittar Stella Agnes via internet och börjar en mailväxling som blir till stort stöd för dem båda. Agnes är 85 år och numera änka, men hon har varit gift med en man i många år trots att hon egentligen hela tiden älskat Maj. Maj är död sedan många år, men Agnes har hittat en ny kärlek i Ester. Stella stöder Agnes i beslutet att fria till Ester, nu när samkönade äktenskap är möjliga, och Agnes hjälper Stella att våga acceptera sin läggning och närma sig Sigrid, när tecknen på att kärleken kanske är besvarad faktiskt börjar komma.

Det händer nu är rakt och ärligt berättad. Det är vackert, spännande… och bitvis rodna-på-bussen-ekivokt (ja, för jag läser oftast på bussen).

Jag tyckte verkligen om den här boken! Jag skulle kunna skriva att det är för att normbrytande kärlek behöver ta mer plats i litteraturen, men i själva verket är det för att den är så bra! Och det stämmer ju också att normbrytande kärlek behöver få mer utrymme, så det ger förstås plus i kanten i min bok. Jag tycker att inte bara ungdomar, utan även föräldrar och lärare borde läsa den här boken för att få hjälp att tänka till kring hur man bör och inte bör förhålla sig till ungdomar som ”kommer ut”.

Det händer nu
Författare: Sofia Nordin
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 248
ISBN: 9789129675245
Smakprov: läs på smakprov.se
Köp: jämför priser

Snurran – en kaxig tjej!

Jag har på senaste tiden omedvetet fastnat förnågra av de tuffa tjejerna i barnböckerna. Kattungen Snurran är en av dessa och (ursäkta ordvitsen) hon är en tjej med klös i!

I boken Snurran och dum-overallen bråkar hon med mamma om en dum, dum overall. Mamma säger att man måste ha den på sig när det snöar, annars blir man sjuk. Snurran vägar ta den på sig. Istället har hon väldigt många förslag på vad man kan göra med overallen: klippa i den, slänga i sopnedkastet, ge bort den, låta den gå på plankan, begrava den i sandlådan och så vidare.

Dialogen är snabb och intensiv. Bestämd. Oftas slutar styckena med ord som ”Typiskt”, ”Absolut”, ”Punkt. Slut”, ”Där ser du” och ”Förstått”. Bilderna och också skarpa. Alla katter i boken är svarta och trycket går i rött, gult blått som kontrast. Detta är ingen bok man läser som godnatt-saga. Den ska läsas mitt på golvet när alla leksaker och böcker ligger huller om buller och en lässtund är den enda chansen att kunna andas ut.

Som förälder känns det i magen att läsa boken. Stressen på morgonen innan dagis och en unge som springer runt i lägenheten för att undvika att få ytterkläder på sig. Snurran visar att det bara kan bli värre. Jag tror det är det kaxiga i boken som tilltalar mig. Att boken är underhållande både för barn (och dessutom ger tips på en massa nya hyss som man kan göra) och vuxna. Mamman i boken får till exempel ringa sig chef och säga att hon blir sen och efter tio samtal blir chefen sur och säger ”Kom hit. Genast.”

Det bästa med Snurran är att jag har ytterligare en bok hemma i bokhyllan som bara väntar på att bli läst. Jag ska spara den tills en dag när jag behöver fnittra och få lite extra jädra-anamma. För det är precis det Snurran ger till läsaren.

Snurran och dum-overallen
Författare: Eva Bergström
Illustratör: Annika Samuelsson
Förlag: Bonnier Carlsen Bokförlag
ISBN: 9789163841095
Köp: jämför priser

Dojotriss med möjligheter i stället för stereotyper

Olika förlag har en ny bokserie för de allra minsta. Den handlar om en vitprickig rosa blobb vid namn Dojo. Kanske är han en… hund? Min första reaktion när jag bläddrade igenom böckerna var ärligt talat inte särskilt positiv. Jag hade svårt att ta till mig bilderna, som ser ut att vara snabbritade i Paint. Men när jag började läsa böckerna med Ava, snart 2 år, fick jag lov att inse att de faktiskt är riktigt trevliga. Och på något vis passar bilderna, de gör böckerna färgglada och uttrycksfulla, med en hel del roliga detaljer.

Varje bok börjar med en bild på Dojos hus. Sen tar olika äventyr vid. Titlarna avslöjar ungefär vad det rör sig om:

I Dojo på skattjakt får Dojo idén att leta efter en skatt. Han börjar leta inne och Maya kommer snart och hjälper honom. Men de hittar ingen skatt inne. Kanske finns den ute?

I Dojo har kalas bjuder Dojo in alla vännerna på fest. Det blir fiskdamm och var och en får ett instrument, vars ljud fångas i text för läsaren att härma. Det blir ett musikkalas!

I Dojo gömmer sig är Dojo borta! Är han i garderoben? Nej, där är ju hunden. Är han i… ja, så fortsätter det och varje gång ges en ledtråd genom exempelvis en nos som sticker fram. Jag och Ava har haft väldigt roligt när vi sagt ”nääää” och gissat vem som ska dyka upp på nästa sida, så hittills är det den här boken vi gillar mest av de tre.

Böckerna känns väl sammanhållna som serie i och med den gemensamma första bilden och det återkommande persongalleriet. Samtidigt är koncepten helt olika i varje bok, så man får både igenkänning och omväxling.

Dojos vänner heter Maya, Aisha och Gorby. Dojo och Maya är jättebra namn, som är lätta att säga helt rätt även om man är liten.

Men det som är riktigt intressant med dessa böcker är förstås att de är skrivna enligt devisen som står tryckt på baksidan: ”ut med stereotyper, in med möjligheter”. Dojo-böckerna kan absolut passera som alldeles vanliga småbarnsböcker, men samtidigt är det inte svårt att hitta exempel på var stereotyper undvikits. Det mest uppenbara är kläderna. Dojo (kille) är klädd i rosa, Maya (tjej) har gröna hängselbyxor, Gorby (kille) har en gul tröja med en blomma på magen och Aisha (tjej) är klädd i blått. Till antalet är de jämnt fördelade, två tjejer och två killar, och ingenting i deras handlingar är stereotypt. Den mest actionfyllda av de tre böckerna är Dojo på skattjakt och i den är Dojo och Maya lika driftiga. Båda tar initiativ, båda klättrar och är djärva och båda får hjälpa varandra varsin gång.

Så fort Ava får syn på Dojo-böckerna ropar hon ”Dojo!” och vill läsa dem. Det är ett gott betyg.

Avslutningsvis tänkte jag bjuda på lite högläsning ur Dojo gömmer sig:

Dojo på skattjakt
ISBN: 978-91-85845-27-9
Köp: jämför priser
Dojo har kalas
ISBN: 978-91-85845-29-3
Köp: jämför priser
Dojo gömmer sig
ISBN: 978-91-85845-28-6
Köp: jämför priser
Författare: Karin Salmson
Illustratör: Marcus Brengesjö
Förlag: Olika

En puss är inte bara en puss

Vad är en puss?

En puss kan vara en sak i en del av världen men en helt annan någon annanstans. Ebba, 6 år, berättar för oss läsare om pussar. Själv tycker hon att dagen inte kan starta så mycket bättre än med en puss. Hennes pappa säger att man aldrig kan få för många pussar och han pussar ofta på henne och hennes lillasyster.

Ebba ger oss massor av tips kring pussandet. Vad man kan pussa och vad man helst inte ska pussa. Vad pussar betyder i olika delar av världen. Att schimpansen är det enda djur i världen som pussas som människan, alltså på munnen.

Hon berättar för oss hur hennes mormor och morfar försökte slå rekord i pussande och hur hennes mamma och pappa brukar pussas alldeles för mycket ibland, särskilt när någon kompis är där. Ebba säger att man kan pussas för att man är vänner också. Hon och hennes bästis brukar pussas för att de blir så glada av att ses! Men hon tycker det är jättekonstigt att killar inte får pussas utan att bli retade för det. Jättedumt, tycker Ebba!

En söt bok om pussar ur Ebbas perspektiv, men också på ett intressant informativt sätt. Jag tyckte till en början att bilderna var lite för enkla, men efter ett tag tänkte jag att de nog passade väldigt bra just här! Det känns som om det är Ebba som ritar och förklarar för oss som läser. Sen gillar jag ju att pappan tar stor plats, att det är han som bakar och är huslig, som pussas och dammsuger. Bra också, att Ebba ifrågasätter killarnas pussande. Varför får inte killar pussas som vänner? Jag gillar att det lyfts fram lite här!

Många pussar blir det!

En puss är inte bara en puss
Författare och illustratör: Carina Bodström
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 26
ISBN: 9789150112658
Köp: Jämför priser

Moshi Moshi Kawaii – hysterisk eller kul?

Vid första anblick är ”Var är prinsessan Jordgubbs-Moshi” en hysterisk, nästan epilepsiframkallande bok. Men när dottern krävde att få låna med den hem från biblioteket så gav jag den en chans.

”Var är prinsessan Jordgubbs-Moshi” är ingen barnbok i vanlig bemärkelse utan en slags pysselbok. Varje uppslag kryllar av olika slags ”moshisar” och uppdraget är att hitta exakt de moshisar som eftersöks. Barnen tränas i detaljsinne när de ska försöka hitta en specifik moshi av rätt djurtyp med rätt hudfärg och kläder. Utöver de specifika moshisar som eftersöks på varje sida finns det även ett antal moshisar som förekommer på alla uppslag. Kan du hitta Gymnasiemoshi, Törnrosamoshi, Städarmoshi och Raketmoshi?

Handlingen är simpel; Jordgubbsmoshi går på bal men Elak-moshi rövar bort alla gäster till sin hemska grotta. Parallellt med historien pågår tre mindre kärleksdraman med Jordgubbs-moshi, Askunge-moshi och Snövit-moshi (min dotter är mycket missnöjd med att de till slut gifter sig med prinsarna. Hon tycker i sann HBT-anda att Askunge-moshi och Snövit-moshi ska gifta sig med varandra).

Boken roar min 3-åriga dotter i timtal. Vi har läst den nästan varje kväll sedan flera veckor tillbaka. Att moshisarna är otroligt söta bidrar definitivt till succén.

Huruvida man orkar med boken eller inte är troligen individuellt men själv tycker jag att den ger skön variation till det ofta monotona läsandet. Vi pekar, diskuterar, frågar och svarar. Vi letar tillsammans och blir glada när vi hittar rätt Sjöjungfru-Moshi eller Bebis-Moshi.

Var är prinsessan Jordgubbs-Moshi är ett annorlunda alternativ till vanliga barnböcker och ett kul utmaning för både liten och stor. Boken kan plockas fram många gånger och blir inte sönderläst i första taget (jag vet av egen erfarenhet!).

Var är prinsessan Jordgubbs-Moshi?
Översättare: Masako Havakawa Thor
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-638-2673-3
Köp: Jämför priser