Att avbilda nordisk mystik i en bok är nog inte det allra enklaste. Hur återger man doften av barr, ljudet av en koltrast eller den där känslan i maggropen när något stort och mörkt skymtar förbi bakom en stor sten? Jag kan inte svara på det, men under de närmaste dagarna kommer Barnboksprat att lyfta några av de barnboksskapare som faktiskt har lyckats med det.
I det här inlägget kommer du att få läsa om en av mina absoluta favoriter bland bilderböckerna: Allikin av Runo Lindskog och Hans Arnold. Hans Arnold har gjort illustrationer till många texter inom skräckgenren och enligt min mening var han en av de bästa. Hans bilder är ofta härligt surrealistiska och läskigt magiska. Den 25:e oktober avled Hans Arnold, vid 85års ålder.
Boken Allikin gavs ut av Alla Barns Bokklubb 1986. Jag har läst den en massa gånger som barn och en massa gånger för mina egna barn och åren däremellan har jag inte stött på en bilderbok för barn som är lika läskig som den. Men den är också väldigt vacker och rymmer många tankeväckande delar.
Allikin är ett lite busigt trollbarn med en otrolig fantasi. Hon bor i en mysig och varm grotta med sin stora och bullriga familj. Men det finns någon som Allikin saknar, någon som förstod hennes tankar och som älskade samma typer av lekar som hon. En dag mötte nämligen Allikin en människoflicka som ville leka de där lekarna som hon tvingats leka ensam innan, lekar med de egentillverkade dockorna som erbjöd alla möjligheter i fantasins värld. Men sen försvann flickan och Allikin kan inte finna minsta spår efter henne… förrän plötsligt en dag. Allikin finner en likadan docka som hon och flickan tillverkat. Men den här dockan sitter ensam på en båt, fastbunden! Allikin inser att hennes vän behöver hjälp, hon håller sig inte borta frivilligt. Hos den urgamla Trädmodern finner hon det svar hon letar efter: flickan är fångad hos den enorma och känslokalla Stenkonungen.
Bokens handling utspelar sig i en otrolig sagoskog. Allting rymmer liv, men också död. Bilderna är ibland riktigt mysiga och ibland riktigt läskiga. Bokens karaktärer passar väl in i den här miljön där deras värme och kyla blandas samman till konflikter. Det finns det goda och det finns det onda. Men det känns spännande att karaktärernas roller inte följer det vanliga mönstret där troll och spöken står för det onda.
Allikin är en bok om vänskap och att kämpa för varandra, att trotsa rädsla för någon annans skull. Det går att dra paralleller till personer som lever under en obarmhärtig stenkall diktator. Den väldiga Stenkonungen härskar i skogen och låser in de som inte gör som han vill. Han har med sig sina väktare, som följer honom troget. Men de följer honom bara så länge de inte får möjlighet att ta in intryck, så länge de inte får möjlighet att fylla sin själ. Som väktare ses de som obevekliga just eftersom de inte förstår att de kan känna med andra människor. Men med ett finurligt och fantasifullt trollbarns hjälp kan även ett kallt hjärta börja pumpa varmt blod. Boken för också tankarna till rasism och
hur vi kategoriserar människor. Stenkonungen låter inte Allikin och flickan leka för att de är av olika sort och fängslar flickan för att hon inte hör hemma i skogen. Men som tur är finns ju Allikin där och gör uppror. Med hjälp av den visa och uråldriga Trädmodern och sitt kreativa tänkande klarar Allikin av Stenkonungen.
Artikeln ”Skräckmästaren Hans Arnold är död” i Dagens Nyheter
Allikin
Text: Runo Lindskog
Illustrationer: Hans Arnold
Förlag: Alla Barns Bokklubb
Antal sidor: 28
ISBN: 9179041159
Köp: Boken finns inte i nyutgåva. Just för tillfället finns det ett par begagnade exemplar på Bokbörsen.
Låna på bibliotek
Kom in om du vågar är en bilderbok för lite mindre barn. Trots att den är för små barn känns den lite läskig och inte bara fånigt sötlarvig. Det är fladdermöss, läskiga råttor som äter ruttna matrester, en läskig grön svans under en säng, en stor hårig spindel med vassa tänder och allt detta i ett läskigt hus. Vem är det då som bor i huset?
Turbo och skräcknatten är en lättläst bok för nybörjarläsare (och även andra, såklart) och är skriven på ett enkelt, bra sätt.
Monster är väl för söta va? Inte? Jooodå, i den här boken får vi träffa många söta monster som inte alls är farliga utan bara snälla och gulliga. Vad sägs om Kramismonstret? Pussmonstret? Minimonstret?