Recensioner & boktips – Sida 389

Snaar puh, tjicki tjicki, vrönnrönnvrömmmrönnn

Det är roligt att härma ljud! Det har man tagit fasta på i många barnböcker, bland annat den nya boken Det låter bra. Här är det vardagsljuden som fångats i text och vi följer Lova en alldeles vanlig morgon när hon och pappa vaknar, äter frukost och tar bussen till dagis. Det är en väldigt trevlig bok, även om jag har svårt att få till vissa av ljuden så att jag blir nöjd.

Så här börjar Det låter bra:

Jag tycker det är roligt att se ljud i text och känna efter om man håller med eller inte. Är det rätt sätt att textifiera ljudet? Det finns förstås inget rätt och fel, men jag brukar ändå ha starka åsikter om vad som känns rätt. Och oavsett vad jag kommer fram till brukar det vara väldigt roligt att härma ljud tillsammans med Ava!

Jag vill passa på att skriva om några andra böcker med rolig ljudhärmning som finns i vårt hushåll. För inte länge sedan skrev jag om tre böcker om Dojo, varav en till stor del bygger på ljudhärmning. Dojo har kalas heter boken och vännerna fiskar upp instrument ur fiskdammen. Sen blir det musikkalas! Tjicki tjicki tjicki, låter Dojos maraccas (se bild till vänster här nedan).

En riktigt härlig ljudhärmande och klassisk bok vi har är Lilla spöket Laban får en lillasyster. Det är inte vilken lillasyster som helst Laban har fått. Labolina kan härma alla ljud! Och läsaren får förstås göra det också. Det är roliga ljud från djur och fordon som textifierats på ett sätt som åtminstone jag tycker känns väldigt rätt och lätthärmat (se mittenbilden ovan). Man får också veta hur en baby låter:

Då sa Labolina:
”Guggeliguggeligugg” och ”Bubbelibubbeliblupp”, som en vanlig baby.
”Åh, så skönt”, sa pappa, ”nu kan jag äntligen få sova.”

(men det fick han förstås inte)

Göra musik är en av böckerna om familjen Poof. Jag kan inte påstå att jag fallit för familjen Poof, eftersom varken språket eller bilderna tilltalar mig. Jag tycker att språket är förenklat på fel sätt och att många av orden är riktigt märkliga (”Knut stråkar. Spela fiol.”). Bilderna ser väldigt datorgjorda ut på ett ganska ocharmigt sätt. Men för att säga något bra också är de fria från trista normer kring kön och i Göra musik får man åtminstone härma ljud.

Andra bra ljudhärmande böcker vi skrivit om är Vad säger fågeln?.

Tipsa gärna om fler ljudhärmande böcker!

Böcker i detta inlägg:

Det låter bra
Författare: Pernilla Gesén
Illustratör: Sara Gimbergsson
Förlag: B. Wahlströms
Antal sidor: 32
ISBN: 9789132158261¨
Smakprov: hos smakprov.se
Köp: jämför priser

Lilla spöket Laban får en lillasyster
Av: Inger & Lasse Sandberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 40
ISBN: 9789129637854
Köp: jämför priser

Göra musik
Av: Lena van Rooy
Förlag: Berghs
Antal sidor: 14
ISBN: 9789150216400
Köp: jämför priser

Se även tidigare inlägg om:
Dojo har kalas
Vad säger fågeln?

Vitas hemlighet

Vita bor med sin mamma i ett hus där det ligger en pizzeria på bottenplan. Pizzadoften påminner Vita om sin pappa i Italien där snart en liten lillebror ska komma till världen.
Vita brukar hjälpa till att vika kartonger i pizzerian och ibland när mamma inte orkar laga mat så köper de pizza istället. Det luktar alltid pizza om Vitas kläder, men det är mest Otto i klassen som lägger märke till det. Han nosar alltid på Vita när hon kommer till skolan.

På kvällen en dag, när Vita ska sova, hör hon ett ylande från våningen under…
En dag, när Vita ska kolla till sin snigelfamilj som hon har utanför fönstret, märker hon att någon eller något kikar på henne. Hon verkligen känner sig iakttagen. Det är någon med glödande ögon som tittar genom persiennerna på bottenvåningen…en varulv??

Dock är inte allt som det först verkar och Vita får snart en viktig uppgift; att behålla en hemlighet.

Vitas hemlighet känns väldigt aktuell, i och med den samhällsproblematik som förekommer i boken. Det handlar om något läskigt, varulvsaktigt kan man tycka. Det är en bok om hopp och om att tro på något väldigt mycket. Jag gillar hur författaren Kerstin Lundberg Hahn har lyckats väva in detta allvarliga i det mysiga som också tar stor plats i den här boken.
Det känns lite tråkigt att avslöja mer om handlingen eftersom det ändå är en rätt bra knorr med det här varulvstemat, känner jag. Jag hoppas dock att många kommer att läsa den här boken och gilla den lika mycket som jag gör.

Bilderna, av Maria Nilsson Thore, är jättefina och utstrålar känslor på ett bra sätt. Detaljerna är viktiga här. Särskilt omslagsbilden, faktiskt.
Även om detta inte är en renodlad spökbok så tycker jag ändå att den passar in i den allhelgonastämning som brukar infinna sig i slutet av denna höstmånad.

Vitas hemlighet
Författare: Kerstin Lundberg Hahn
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 107
ISBN: 978-91-29-67291-6
Köp: Jämför priser

Kompisen längtar

Olivia ska åka bort och kompisen får inte följa med. Kompisen gråter floder och Olivia kommer inte ens ihåg att vinka till honom genom fönstret. Kompisen kan inte äta, inte leka, bara längta. Tiden går så långsamt när man längtar. Även fast Olivia bara ska vara borta i en dag, så känns saknaden outhärdlig för Kompisen.

Kompisen längtar är närapå en poetisk skildring. Kompisens starka känslor känns ända in i själen. Per Gustavsson (som också skrivit och illustrerat böckerna Så gör prinsessor) lyckas genom Kompisens kroppspråk fånga den starka känslan av saknad. Kompisen längtar är en vemodig men fin berättelse som lämnar spår.

Äntligen är Olivia hemma igen!
Nu är det inte tyst längre.
Nu tickar tiden igen.
Och skratten skrattas.

Jag tror att boken kan vara bra för barn att ta del av. Små barn i 2-5-årsåldern kan inte alltid kan sätta ord på sina egna känslor av saknad och längtan, men genom Moni Nilssons bok kan de känna igen sig. Barnen ser att trots att det är jobbigt att längta, så finns alltid ett slut. Olivia kommer hem igen och så gör även barnets egen mamma när hon varit på konferens.

Boken skildrar även hur Olivias mamma saknar sin dotter. Hon sitter med Kompisen i knät när de tittar på TV på kvällen.

Till skillnaden från Moni Nilssons tidigare bok Kompisen är för liten är Kompisen längtar inte lika galen och overklig. Istället upplever jag Kompisen längtar som nedtonad – på ett positivt sätt. Jag och min 3-åriga dotter gillar den starkt och kommer att plocka fram den många gånger.

Kompisen längtar
Författare: Moni Nilsson
Illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129672770
Köp: jämför priser

Siv Widerberg om Kääärlek på bokmässan

På bokmässans sista morgon pratade Siv Widerberg (vad härlig hon är!) om sin nya antologi Kääärlek. Boken innehåller 61 texter om kärlek och vi fick höra många av dem. En av texterna som lästes upp var Regn av Mårten Melin (ursprungligen från hans diktsamling Ett värmeljus i din skalle):

Vi står under paraplyet.
Det skyddar
mot regnet,
men inte mot
Amors pilar.

Det är ett litet paraply.

Vi står tätt,
tätt samman
och lyssnar
på smattret,

hur det öser ner kärlek.

Jag gillade att boken var så varierad och mångkulturell, att den tog upp romantisk kärlek såväl som vänskaplig kärlek och kärleken till djur eller platser.

Världens mamma och en katt

Världens mamma och en katt handlar om ett barn som berättar om sitt liv, om önskan att få en katt, om kompisen Sandro och om mamman, som inte har något hår eftersom hon är sjuk. Hon är världens tröttaste mamma, som inte längre orkar gå till simhallen eller baka bullar med russin och kanel.

Den här boken ger en del vemodshugg. Att vilja, men inte orka baka eller åka rutschkana med sitt barn, det är allvarliga saker. Sjukdomen ger en dimension, som inte bara kan beskrivas som lite vardagströtthet, utan här finns det också fula peruker och födelsedagskalas med tanken på att man kanske inte kommer att leva uti hundrade år.

Men jag är inte lika säker på att vemodet hugger tag i ett barn på samma sätt. Jag har levt längre än mina barn med normer om att sjukdom är något hemskt, lite unket och ofta tabubelagt. Men så är däremot inte mammans sjukdom i boken. Det här är främst en bok om kärlek och glädje mitt i livets alla svängar. Det är en bok om ett barn som älskar katter och en mamma som har en kille med en cool bil. Trots att mamman inte alltid orkar tycker barnet att mamman är världens finaste… och tokigaste också för den delen. Det här är en bok som ger intryck, men av så många olika slag och framförallt lämnar den efter sig en varm känsla.

Amir, mamma och jag — Ja må hon leva uti hundrade år

Kristina Murray Brodin på Bokmässan 2010

Att boken är normöverskridande på flera sätt värmer förstås också. I en barnboksvärld där normen är barn med klassiska svenska namn som lever i kärnfamiljer där mamman definitivt orkar baka bullar, sticker Världens mamma och en katt definitivt ut. Men det fina är att normbrytandet inte påtalas som något avvikande utan bara finns där. Dessutom kan berättarbarnet vara både flicka och pojke. Men eftersom berättelsen är i jag-form blir det inga konstigheter vid vårt språks begränsning kring pronomen.

Bilderna, av Bettina Johansson, är väldigt talande och charmiga. I bilderna är det karaktärerna som är i fokus, vilket gör att det är lätt att lära känna dem. Jag måste också skriva att det verkligen är ett underbart språk i boken. Barnet, som är bokens berättare, är verkligen charmig. Kristina Murray Brodin är en författare som lyfter fram barnet med en oerhörd språklig skicklighet. Att lyckas fånga de där små språkliga detaljerna gör att en barnbok verkligen blir en bok för barn. Jag känner så väl igen min femåring i berättarbarnets sätt att uttrycka sig, det där lekfulla men ändå allvarliga och tron på att man verkligen vet allt.

Det är tur att min kompis Sandro och hans pappa bor i huset bredvid oss. För när de bakar bullar då får vi alltid smaka. Men de har inga russin i, det är synd.

Världens mamma och en katt

Författare:Kristina Murray Brodin
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: Vombat förlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789186589066
Köp: jämför priser