Läskiga lästips

Det är svårt att hitta riktigt bra läskigheter för barn, det blir ofta lite för larvigt. Vi på Barnboksprat har skrivit om lite läskiga böcker tidigare, så jag tänkte tipsa om några av dem:

Det har även kommit lite nya böcker i höst, med läskigt tema. Mycket passande, tycker vi på Barnboksprat. Här kommer två nya tips:

Kom in om du vågar är en bilderbok för lite mindre barn. Trots att den är för små barn känns den lite läskig och inte bara fånigt sötlarvig. Det är fladdermöss, läskiga råttor som äter ruttna matrester, en läskig grön svans under en säng, en stor hårig spindel med vassa tänder och allt detta i ett läskigt hus. Vem är det då som bor i huset?

Turbo och skräcknatten är en lättläst bok för nybörjarläsare (och även andra, såklart) och är skriven på ett enkelt, bra sätt.
Turbo har jag skrivit om förut, en kille med mycket fart och fläkt kring sig. Den nya Turboboken passar också in i detta läskiga tema. Den här gången går Turbo och hans kompisar på upptäcktsfärd i skolans källare. Men det var inte så smart…för de blir nämligen inlåsta! Huuuu!
Att bli inlåst kan vara väldigt klaustrofobiskt och läskigt! Särskilt när man hör konstiga ljud och lamporna släcks…
Den nya boken om Turbo är kuslig på ett vänligt sätt och jag älskar omslaget som är supersnyggt!

Läskig läsning, allihop!

Turbo och skräcknatten
Författare: Ulf Sindt
Illustrationer: Gunilla Kvarnström
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 47
ISBN: 9789150112764
Köp: Jämför priser

Kom in om du vågar
Text och bild: Helena Davidsson Neppelberg
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 28
ISBN: 9789150112726
Köp: Jämför priser

Halvlyckad filmatisering av Coraline

Jag såg länge fram emot att läsa Coraline och jag såg länge fram emot att se filmatiseringen. Nu har jag gjort bådadera. Boken uppfyllde förväntningarna, men filmen gjorde det dessvärre inte.

Vid en första anblick är filmen otroligt snygg och häftig, men paradoxalt nog blir filmen sämre av att den är så häftig. I boken lever Coraline i en alldaglig vardagsvärld, men sugs in i en fantasifullt otäck och bisarr värld. I filmen uteblir den effektfulla kontrasten. Coralines vanliga värld är lika bisarr som den parallella.

Och vad som stör mig ännu mer är den nya karaktären, pojken Wybie, som skapades till filmen. Inte just det faktum att han lagts till, för det finns onekligen en poäng i att ha någon som kan berätta saker för Coraline som annars skulle varit svåra att få fram. Men Wybies roll växer och tar alldeles för stor plats och i slutet kommer han till Coralines räddning och ordnar upp allt, trots att hon klarade det utomordentligt bra själv i boken.

Bokens Coraline Jones är en modig och intelligent tjej som överlistar ondskan på ett riktigt snyggt och välunderbyggt sätt i slutet. Precis sådana karaktärer vill jag se mer av i böcker och film, så jag kände mig väldigt snuvad när filmen berövade Coraline hennes kompetens.

Mys-skräck med Coraline

Vad var du rädd för när du var liten? Givetvis fanns det mycket att vara rädd för, men för egen del minns jag särskilt en mardröm när jag blev jagad av en clown (för övrigt en sån där plastleksak man fyller med vatten och kastar ringar om halsen på) fram och tillbaka alldeles bredvid där min mamma satt och inte märkte någonting trots att jag skrek efter henne. Något av det otäckaste för barn måste väl vara just det, föräldrar som inte är som de borde?

Neil Gaiman har skrivit en härligt otäck, men ändå charmigt fantasifull och humoristisk skräckroman om den upptäckarglada Coraline Jones. Hon har precis flyttat till ett nytt hus tillsammans med sina föräldrar som knappt har tid med henne. En dag upptäcker hon en parallell värld där hon har andra föräldrar, som är nästan identiska med hennes egna. De andra föräldrarna har knappar i stället för ögon och de bryr sig väldigt mycket om Coraline. Skrämmande mycket, faktiskt. När Coraline vill tillbaka till sin egen värld och sina vanliga, tråkiga föräldrar märker hon att den andra mamman inte har för avsikt att släppa vare sig henne eller andra hon har i sitt våld. Det krävs stort mod och en god nypa intelligens för att Coraline ska ta sig ur knipan. Som bundsförvant har hon en svart katt och lyckligtvis kan katter prata i den parallella världen.

Coraline
Ett uppslag ur Coraline

Jag tycker om att läsa på originalspråk, så därför har jag läst den här på engelska. Det känns bra att faktiskt läsa det Gaiman skrivit, för han skriver så bra! Det finns många fyndigheter och roliga detaljer i texten och inte minst subtil kritik mot dagens samhälle: Coraline drömmer reklaminslag och vägrar äta något som är lagat efter recept (nej, det är inte improviserad matlagning hon är ute efter, utan frysta färdigrätter). Vuxna hon träffar bryr sig inte om att höra vad hon säger att hon heter, utan kallar henne Caroline.

Jag har läst en del av Gaimans tidigare verk, några delar av Sandman och ett par av hans romaner. Är det något han är bra på så är det att skapa mörk, mysotäck stämning och det kommer alldeles utmärkt till sin rätt i boken om Coraline. Jag blev inte så förtjust som jag hoppades att jag skulle bli när jag läste vuxenböckerna Neverwhere och American Gods, men Coraline är underbar. Det kanske är barnböcker Gaiman gör bäst? Nu måste jag nog läsa Kyrkogårdsboken också, jag som funderade på att prioritera bort den till förmån för annan läsning…


Coraline
Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Dave McKean
Förlag: Harpercollins, i Sverige Bonnier Carlsen
Antal sidor: 176
ISBN: 9780380977789
Köp: jämför priser (för den engelska boken, den verkar vara slut på svenska)