I den senaste boken i serien om Pelle reser Pelle ut i rymden. Eftersom Pelle har tråkigt så bestämmer han sig för att och besöka sina vänner på skrotgården. Det visar sig att deras vän Bertil Enstöring behöver hjälp och Pelle får ta rymdraketen till Bertils planet. Pelle och Bertil får problem med ärkefienden Ture Björkman som stjäl Bertils hund i ett försök till utpressning. Pelle och Bertil beger sig ut i Universum för att leta reda på den nedriga Ture.
Karaktärerna från TV-serien Skrot-Nisse samt boken från 1976 är tillbaka och även fast jag inte minns så mycket från TV-serien (mer än ett talande skelett!) så är det kul med igenkänning i och med karaktärerna. Där finns också många andra referenser för oss vuxna som att roboten heter Arnold, hunden Laika och att Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg dansar på en planet.
Boken är riktigt stor i sitt format med härliga färgbilder med klassiskt Jan Lööf-manér.
Precis som de andra Pelle-böckerna är Pelle på planetfärd ganska slätstruken och inte särskilt actionfylld. Pelleböckerna väcker inga direkta känslor och man glömmer snabbt bort vad som egentligen hände i böckerna. Men det finns en särskild myskänsla över Jan Lööfs böcker och den återfinns även här. Serien om Pelle handlar främst om traditionella pojkintressen som riddare, tåg, bilar och rymdfärder. Men de funkar givetvis lika bra för tjejer med.
Pelle på planetfärd är intressant ur ett pedagogiskt perspektiv. Boken ger uppslag till en mängd intressanta diskussioner kring robotar, andra planeter, rymdvarelser, stenåldersmänniskor, mammutar och rymdskepp. Att läsa boken med en nybliven treåring är en utmaning!
Pelle på planetfärd
Författare & Illustratör: Jan Lööf
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 34
ISBN: 9789163848858
Köp: Jämför priser
Har du läst en bok där huvudpersonen designar sig själv genom att instruera tecknaren? Låter det konstigt? Ja, visst är det konstigt, men det funkar och det är dessutom jättecharmigt! Jag känner på mig att jag hade älskat den här boken när jag var liten och jag hoppas att Ava kommer att göra det när hon blir gammal nog för att förstå finurligheten i den.
Okej, jag luras. Det framgår inte vad de heter. Men jag tänker mig att du vid det här laget har en föreställning om vilka djuren är. Säg mig nu, i din föreställning, vilket kön har djuren? Om du inte genomskådade mitt experiment, eller lyckades stänga av hjärnan medan du läste, är chansen stor att du tänkte att de är pojkar. Det är norm att djur kallas för han (handen på hjärtat, vad säger du om gosedjuren där hemma?). Det är norm att anta att de är manliga när inget annat anges tydligt med en gång, men i Björnen som längtade hem får vi veta först på den tredje textsidan att björnen är en hon.
Små smidiga böcker att kunna ta med i bilen och på resor, i sängen och till och med i bakfickan – ja, det är mitt tips till alla småbarnsföräldrar. De klassiska Pixi-böckerna har fått sällskap av många liknade produkter vid kassorna i mataffärer och leksaksaffärer och för en tia slinker de lätt ner i korgen i sista sekunden. ”Monstret under sängen” va ett sådant spontanköp. Boken går på rim och har fina, mjuka bilder och bara några meningar text på varje uppslag. Snabbt, smidigt och mysigt innan läggdags eller precis lagom att ”läsa själv” utan att tröttna. En lagom portion monster helt enkelt.
