Tjoho, nu är det jul!

Sedan 2012 har Rabén & Sjögren gett ut en julsaga som med sina 24 (ibland 25) kapitel är anpassad för att läsa i december. Som en julkalenderbok. Årets bok heter Tjoho, nu är det jul! med text av Ulf Nilsson och illustrationer av Emma AdBåge.

Ruffe är på flykt undan julen. Han blev upptvingad på en lastbil, men flydde därifrån ut i skogen. Där möter han katten Kss-kss, som känner till ett torp de kan flytta in i. Där bor mössen Andersson och Pettersson, och snart flyttar vildsvinet Vilda in med alla sina barn och barnbarn. Med hjälp av boken Jul i vårt hus skapar djuren en jul i deras egen smak. Men allt är inte så smidigt som det kan verka.

Tjoho, nu är det jul! är humoristisk och samtidigt tänkvärd. Det handlar mycket om ensamhet och att vara en tänkare, men också om önskningar som blir uppfyllda, svårigheter med att skaffa mat och lyckan i det enkla. Djuren har många mänskliga egenskaper, vilket gör sagan rolig, och samtidigt lite knasig när de funderar över våra mänskliga traditioner. Gemensamt har de  omtänksamheten och tanken att det blir bäst om de hjälps åt.

Vissa stunder känns det lite utdraget med 24 kapitel, men så brukar det vara med sådana här böcker och julkalendrar överlag. Jag tycker dock den är väldigt mysig, visar på en sorts jul (inte det överdådiga, köphetsiga) och förhoppningsvis kan det bli många fina högläsningsstunder i väntan på julen.


Tjoho, nu är det jul!
Författare: Ulf Nilsson
Illustratör: Emma AdBåge
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129701975
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Johanna och tåget liknar inget annat

Har du läst en bok där huvudpersonen designar sig själv genom att instruera tecknaren? Låter det konstigt? Ja, visst är det konstigt, men det funkar och det är dessutom jättecharmigt! Jag känner på mig att jag hade älskat den här boken när jag var liten och jag hoppas att Ava kommer att göra det när hon blir gammal nog för att förstå finurligheten i den.

Jag ritar ett tåg.
Ett tåg med många vagnar.
Är det redan en historia?

Följ med!
Nu ska jag berätta mer.

Så börjar boken. Vi ser tecknarens händer och bilden som växer fram på papperet. I en tågkupé sitter en gris som är alldeles ensam. Hon är inte riktigt nöjd med att vara ljusrosa, så hon ber tecknaren om en fläck.

Grisen vill ha en fläck på axeln

Grisen heter ingenting. Hon tycker att tecknaren borde ha ett namn till henne, men hon får fundera ut ett själv. Hon frågar en get som tycker att hon ser ut som en Johanna. Ja! Johanna heter hon!

Johanna har åsikter om sin skjorta

Vi följer Johannas vidare äventyr på tåget, hur hon tittar på andra djur och till slut hittar en vän som kan hålla henne sällskap, i ständig dialog med tecknaren. Det är ett jättekul koncept!


Johanna och tåget
Författare & illustratör: Kathrin Schärer
Förlag: Turbine
Antal sidor: 42
ISBN: 9789185787814
Köp: jämför priser

Nöff nöff Benny

Jag måste få berätta om en av mina och Avas absoluta älsklingsböcker: Nöff nöff Benny. Det är en alldeles fantastiskt bedårande bok som vi har upplevt på många olika sätt. Vi har förstås läst boken sisådär en miljard gånger. Vi har sett småfilmen på youtube (inte riktigt hela berättelsen, men en fullt seduglig mängd). Jag har berättat den ur minnet otaliga gånger när Ava har behövt lugnas med en saga, till exempel på tråkiga bilturer. Det senaste är att Ava berättar den själv. Vi älskar den i alla dessa tappningar!

Det första man charmas av är förstås de mysiga bilderna. Grisarna är tokigt söta, färgerna är snälla och boken välfylld av illustrationer som gör åtminstone mig varm i hjärtat. Mäktiga helsidesillustrationer utgör stommen, men det bjuds på trevlig variation i form av mindre bilder och perspektivbyten.

Berättelsen går rakt in i hjärtat, i all sin enkelhet. Så här börjar den:

Nu ska Benny gå ut. Han är trött på att vara inne.

Bennys bror ska också gå ut. För han är också trött på att vara inne. Nu ska de gå ut och nöffa lite.

– Akta så att inte lillebror ramlar i pölen, säger Bennys mamma.
– Nöff nöff, säger Benny.

Vad tror ni händer sen? Griskultingarna går förstås till pölen. Alla är där. Favoritkompisen är den lite äldre Klara, som både Benny och Bennys bror är förälskade i. Hon föreslår att de ska springa runt pölen, så det gör de. Det är roligt att springa runt pölen:

Sen blir det oerhört dramatiskt. Ava engagerar sig starkt i lillebrors öde. Hon ropar ”PLASK” med stor inlevelse, klagar ”ajajaj” å lillebrors vägnar, berättar att han är ”sessen” (= ledsen) och svarar ”Ja-aa” med eftertryck när jag läser att lillebror skriker för livet.

Som tur är finns Klara där och räddar lillebror. Allt väl. Eller? Mnjaae… Benny blir så fruktansvärt svartsjuk när lillebror får sitta i Klaras knä med trynet mot hennes kind, så han ramlar också i pölen… Lyckligvis räcker Klara till för fler och när smågrisarna känner sig färdiggosade återstår bara problemet att mamma kommer se direkt att de varit i pölen…

Boken är ganska traditionell på så vis att huvudpersonerna är pojkar och att deras mamma sköter hem och hushåll (hon dammsuger huset i början av boken och någon pappagris syns inte till). Alla böcker måste förstås inte vara normbrytande, men det är intressant att fundera på vad som händer om man skulle byta kön på karaktärerna. Ponera att grisbarnen i stället är flickor som söker tröst hos en äldre grispojke som de svärmar för (dvs vi byter kön även på Klara). Är berättelsen fortfarande lika gulligt oskyldig? Jag tror att många skulle uppfatta historien betydligt annorlunda. Varför är det så?

Jag tror aldrig att jag skulle kunna säga vilken som är den allra bästa bilderboken, men om jag skulle försöka vet jag att Nöff nöff Benny kommer att vara en av dem jag funderar på. Jag har inte ord nog att beskriva hur härlig den är! Men det bästa av allt är kanske att det finns fler Benny-böcker som vi inte har upptäckt ännu.


Nöff nöff Benny
Författare: Barbro Lindgren
Illustratör: Olof Landström
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: t.ex. 9789129674477 eller 9789129673982
Smakprov: hittar inget av boken, men småfilmen på youtube är väl värd en titt
Köp: jämför priser här och här

Susanne och den lilla grisen

Susanne och den lilla grisenKanske har du i dagarna upprörts över hur Sveriges grisar har det, eftersom Djurrättsalliansen lagom till julskinkesäsongen offentliggjort sin avslöjande rapport. Här är en bok på samma tema, om än lite barnvänligare skildrat.

Susanne hittar en bortsprungen griskulting som hon förstår hör hemma på bästa kompisen Elisabets pappas grisfarm. Den måste förstås sakna sin familj, tänker Susanne, och beger sig till gården för att lämna grisen där. Men när hon ser hur mörkt, skitigt och hemskt det är på grisstallets betonggolv blir hon förskräckt och springer därifrån med kultingen i famnen. Plötsligt tycker hon inte längre att Lina är så konstig, klasskompisen som är vegetarian.

Det här är en mycket lättläst bok om ett moraliskt ställningstagande. Det är lätt att blunda för hur djuren i djurindustrin behandlas, eftersom hela samhället gör det, men betyder det att det är rätt? Och varför tycker de flesta att det är okej att äta grisar, men otänkbart att äta hundar? Det handlar också om att vara vegetarian i ett köttätande samhälle och att acceptera allas rätt till ett eget val.

Susanne och den lilla grisen
Ett uppslag ur Susanne och den lilla grisen

Jag har tidigare bläddrat i en liknande bok, där någon upptäcker att det är dumt att äta djur och plötsligt har h*n omvänt hela sin omgivning. Det funkar inte så, det vet alla som är veg*aner, och jag blev mest frustrerad av den berättelsen. Därför är jag väldigt glad att Mårten Melin behandlar ämnet på ett engagerande sätt utan att överdriva. Det borde finnas fler såna här böcker.


Susanne och den lilla grisen
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Eriksson & Lindgren, numera Rabén & Sjögren
Antal sidor: 41
ISBN: 9789185199136
Köp: jämför priser