Mjau! 1-4

mjauDet här är samlingsvolym 1-4. En Mangaserie för barn mellan 6-9 år av Natalia Batista som jag finner oemotståndligt charmig och fylld av humor.

Boken, som är i trevlig pocketform, handlar om den hemlösa kattungen Ville som blir adopterad av Matte och blir vän med hennes innekatt Vanilj. Alla fyra serieböckerna har slagits ihop till en samlingsvolym och jag tycker det är något speciellt med serier. Det blir visuellt och effektfullt med bilder som visar ansiktsuttryck, kroppsspråk och scener som kanske är svåra att beskriva i text. Jag finner mig både småfnissa och bli gripen av illustratörens gulliga figurer.

Handlingen är intressant, för Ville är en katt, men vi läsare får även se honom i människogestalt med kläder på, visserligen med kattöron och svans. Matte ger honom mat i en skål och han glufsar i sig gestaltad som en katt men vi läsare får efteråt se honom som en ”människokatt” då han somnat vid matskålen.

IMG_5865

Det är lite svårt för Ville att anpassa sig till allt det nya. Som att bada och tvätta sig ren. Eller uppföra sig riktigt ordentligt. Det blir en komisk inblick i en katts vardag och tankar – om man nu skulle sätta mänskliga tankar hos dem. Och lite som en handbok kring hur man uppfostrar katter. Många scener är roliga och varmt skildrade.

En dag har Ville tagit upp på den högsta bokhyllan och kommer inte ned. Vanilj springer till matte för att hämta hjälp men det är inte lätt att komma ihåg sitt uppdrag när matte först ger mat och sedan godis. Vanilj kämpar, mellan tuggorna, att få matte att följa med.

IMG_5867

IMG_5866

Jag gillar också att pocketboken avslutas med flera sidor pyssel och färgläggningsbilder. En riktigt fin gåva att ge bort, inte bara till de som gillar Manga och serier, utan också är kattälskare.


Mjau! 1-4
Författare & Illustratör: Natalia Batista
Bokförlag: Kabusa
Utgivning: 201304
Antal sidor: 256
ISBN: 9789173553216 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

 

Mjau i köket

Nu är han här igen, katten som alltid får all cred för alla finurligheter som hela kompisgänget hittar på tillsammans. Ja, katten är tydligen en han även om det inte framgår i någon av de två böcker vi har hemma (den här och Mjau och de små stolarna), men det står på ett ställe i Mjau och den stora lådan, den som jag bläddrat i en gång, men inte tyckte verkade lika bra som den jag redan hade. Nu blev jag hur som helst sugen på Mjau i köket och av någon anledning var det första som hände när jag slog upp boken att jag blev upp över öronen förälskad i bilden av Kvack med en genomskinlig bunke på huvudet. Måhända inte helt rationellt, men jag tycker den är underbar i all sin enkelhet, och jag kunde inte hjälpa att le stort när jag såg den.

Om stiliserade djur med köksredskap skulle vara något som fler går igång på, så kan jag ge det glädjande beskedet att Mjau i köket är proppfylld med sådana. Den här gången tittar nämligen Mjau i köksskåpet och alla vännerna får välja varsin uppsättning prylar. I vanlig ordning hittar de (åh, förlåt, jag menar förstås Mjau…) på någonting skojigt och (lagom) oväntat med alla sakerna. Okej, jag spoilar: de gör en orkester!

Precis som i Mjau och de små stolarna blandas en finurlig berättelse smärtfritt med en pedagogisk genomgång av djur, djurläten, färger och föremål. Ava tycker det är jätteroligt att säga hej till Mjau, som man gör i början, och att säga vad Mjaus vänner heter när jag pekar på dem i tur och ordning.


Ett uppslag ur Mjau i köket.

Ofta brukar jag irritera mig på onödigt stora böcker med onödigt stor text, men av någon anledning gillar jag att Mjauböckerna är så rejält tilltagna. Vi snackar alltså löjligt stor text – versalerna är 14-20 mm höga!

Mjau i köket följer ett klockrent recept för småbarnsböcker. Jag kan inte göra annat än att gilla den.


Mjau i köket
Författare & illustratör: Sebastien Braun
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789163867057
Köp:
jämför priser

Mjau och de små stolarna

Mjauostolarna-framsida

Böcker om djur brukar vara populära bland de flesta barn. Det är roligt att förmänskliga olika djur, ge dem två ben att stå på och ett språk att tala. Fabler kallas det ofta med ett annat ord. Jag själv älskade Fablernas värld som liten och jag tycker fortfarande att det är roligt med förmänskligande av djur.

Mjau och de små stolarna handlar om Mjau. Mjau är en (svart) katt som har en hel hop djurkompisar som alla bär på någonting. Främst bär de på varsin stol men andra, till exempel Mu (som då är en ko), bär på en visselpipa. De sätter alla ihop sina stolar, plingar med en klocka, viftar med en flagga och visslar med en visselpipa. Det roliga är att man får gissa vad de ska göra med alla sakerna och på slutet får man veta; De gör något som många barn tycker om – nämligen sitt eget tåg!

Det är en mycket enkel bok med söta bilder som är enkla för barn att förstå sig på. De är gjorda i tydliga färger då de är tecknade i stora fält utan särskilt mycket detaljer. Jag kan tänka mig att bilderna i den här boken tilltalar mindre barn. Bilder måste inte alltid ha detaljer för att vara intressanta, men i den här blev det lite för enkelt, trots att det är charmigt. Men som sagt, boken är till för att läsas och tittas i av små barn.
Mjau är en svart katt med en röd halsduk och gul ryggsäck och Mjau bär på en orange stol. Enkelt, fint, kul, trevligt! Jag gillar det!

Mjaustol-inuti

Mjau lär oss om färger hur man med små medel kan göra roliga saker. Sådant som barn känner igen sig i. Enkelt upplägg men det blir bra!

Mjau och de små stolarna
Författare och illustratör: Sebastien Braun
Översättning: Lotta Olsson
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 24
ISBN: 978-91638-6470-4