Recensioner & boktips – Sida 392

Läskigt läge

Linus, Maja och Oskar är syskon. De vill gärna cykla iväg och bada imorgon, själva. Utan mamma och pappa. Det är ju ett sånt fint sommarväder och alla andra ska ju. Mamma och pappa bara säger att det måste vara någon vuxen med. Men efter mycket tjat får de i alla fall tillåtelse att cykla iväg.

På tre villkor: De måste vara försiktiga. De måste vara hemma senast fem. Och de får inte under några omständigheter åka till det gamla slottet!

På kvällen är alla syskonen lite extra känsliga. Är det inte lite mörkt i rummet…lite varmt kanske? Dörren ska nog vara öppen. De tänker på alla ruskigheter de fått höra om det där slottet sen de var små…
Syskonen blir i alla fall överlyckliga över att få åka iväg och bada och dagen efter packar de genast sina saker och beger sig mot stranden.
De har supertrevligt tillsammans med alla kompisarna. Så trevligt att de glömmer bort tiden. På vägen hem cyklar de förbi slottet…blir lite sugna på att se efter om det är så läskigt som alla säger.
Minstingen Linus är den som tycker att de bara ska åka raka vägen hem, som mamma och pappa sa. Maja och Oskar bryr sig inte om Linus och de går till slottet i alla fall…

Läskigt läge!

En lite kuslig, men samtidigt lite rolig, historia som säkert kan ge några rysningar längs ryggraden på några små. Sådär lagom läskigt. Själv kunde jag ju räkna ut direkt vad som skulle hända och hur allt låg till, men det säger ju inte att det är förutsägbart för barnen som läser eller blir lästa för.
Det finns fler böcker i serien Trio i trubbel, den andra delen heter Kuslig kväll och utkommer snart!

Trio i trubbel – Läskigt läge
Författare: Thomas Halling
Illustrationer: Sofia Falkenhem
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 80
ISBN: 9789150112160
Köp: Jämför priser

Twilightfebern har inte lagt sig

Jag erkänner! Jag kapitulerade för böckerna om vampyren Edward och hans kärlek Bella…ja…det är sant!

Vid det här laget känner de flesta i åldrarna 13-20 (och så jag, 29, då) till The Twilight Saga. Fyra böcker om tonårstjejen Bella som flyttar till den lilla dimmiga hålan Forks. På den nya skolan går Edward, en kille hon genast blir omåttligt intresserad av. Och han av henne. De känner direkt att de hör ihop. Det finns inga gränser för hur mycket dessa två varelser älskar varandra.
Edwards identitet som vampyr är relativt hemlig men Bella lyckas lista ut hans hemlighet och deras förhållande blir fullt av svårigheter men också av en enorm kärlek.

Jag har sedan jag var liten, känt en stor passion för just vampyrhistorier. Filmer, böcker och tv-serier med vampyrtema har länge fångat min uppmärksamhet och det verkar inte slå av på takten. När jag fick boken Om jag kunde drömma (Twilight, på engelska) 2008 och började läsa den, upptäckte jag att jag inte kunde sluta. Det var en sån där bok som sög sig fast som en igel i mitt medvetande och jag läste ut den i ett nafs. Därefter köpte jag de resterande tre delarna (New Moon, Eclipse och Breaking Dawn) och läste de med samma intensitet som den första boken (dock läste jag de övriga tre på originalspråket engelska, vilket faktiskt var snäppet bättre).
Ja, jag är snart trettio bast. Ja, jag gillar de här böckerna! Jag har redan erkänt!

När jag nyligen upptäckte att det kommit en seriebok med första boken som förlaga, var jag bara tvungen att läsa den. Jag blev inte besviken. Det är underbart vackra bilder och formatet är jättetrevligt. Det är som en helt vanlig inbunden bok, fast i serieform. Alltså inget seriealbum med tunn papperspärm.
Den är inte riktigt i samma liga som originalböckerna men i det här formatet får den helt klart väl godkänt. Jag vill dock påpeka igen, att detta är en seriebok, inte en roman. Serieböcker kan ibland vara svåra att ta till sig. De är ju uppbyggda på ett helt annat sätt en en vanlig roman. Dessutom kanske den är mest intressant för inbitna Twilightfans.

På grund av att författaren Stephenie Meyer tidigare råkat ut för diverse missöden med manus och liknande, vill hon inte att man publicerar bilder hur som helst. Men jag kan intyga att bilderna är underbart fina och uttrycksfulla. Omslaget får ni i alla fall se. Kan tillägga att författaren varit involverad till stor del i skapandet av den här boken. Hon har tydligen bevakat varje litet streck under processens gång. Hon säger att hon tycker att den väldigt mycket speglar hur hon tänkte sig figurerna i böckerna när hon först skrev dem.

Om jag kunde drömma (den grafiska romanen, del 1 av 2)
Författare: Stephenie Meyer
Illustratör: Young Kim
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 224
ISBN: 9789132159190
Köp: Jämför priser

Jag vill hellre äta ett barn

Krokodilen Akilles är trött på att äta bananer. Han vill hellre äta ett barn. Det hjälper inte att mamma och pappa krokodil kommer med korv eller bakar chokladtårta för Akilles har redan bestämt sig. Akilles beger sig till floden för att jaga barn, men första mötet blir inte riktigt som han tänkt sig.

Jag vill hellre äta ett barn är en skön kittling för både förälder och barn. De fina och alldeles lagom detaljerade krokodilillustrationerna lockar såväl ettåringar som treåringar. Texten flyter fint för högläsning och håller för många nattningar utan att man som förälder tröttnar. Slutet är alldeles lagom gastkramande och lite busigt och lämnar både barn och förälder med ett leende på läpparna.

Jag vill hellre äta ett barn är översatt från franska och boken är utgiven 2006 (i Sverige).

Jag vill hellre äta ett barn
Författare: Sylviane Donnio
Illustratör:Dorothée de Monfreid
Förlag: Berghs
Antal sidor: 26
ISBN: 9789150216198
Köp: Jämför priser

Legenden om Tann

Niklas Krog har skrivit två delar i en legend om Tann som bor i landet Unadan och kommer från dvärgfolket. Till skillnad från sina släktingar tycker Tann inte om att leva inne i mörka grottor. Han vill hellre vandra runt i skogen och ha himmelen som tak. Att världen där ute är farlig skrämmer Tann lite, men inte tillräckligt mycket för att han ska hålla sig undan. I berättelsens inledning får vi veta att han kämpat mot en best tillsammans med sin vän, eken Bladhus.

Men besten fortsätter att terrorisera fler varelser i skogen. Ryktet har spridit sig om Tanns och Bladhus bravader och skogsflickan Aina har kommit för att hämta med sig de båda kämparna till skogen där besten härjar. Men tyvärr sitter Bladhus rötter fortfarande fast i marken sedan vintervilan, så då återstår allt hopp till Tann. Problemet är bara att Tann egentligen inte känner sig särskilt modig. Kan han, en dvärg som egentligen ska leva innanför bergen, ge sig iväg för att rädda alla från den där stora besten? Till slut bestämmer han sig för att följa med skogsflickan Aina ändå.

När Tann och Aina vandrar runt i jakt på besten stöter de på många levande träd med olika karaktär: snälla, elaka, korkade och de mycket hjälpsamma. De träffar även en hel del andra typer, varav den blyga bäckgubben är ett trevligt inslag. Men det visar sig också att de ständigt är förföljda av draken Nidaros, som hatar dvärgar!

Berättelsen har två huvudkaraktärer: Tann och Aina, även om det är Tanns synvinkel som är dominerande. Tann är väldigt snäll och lite blåögd. Aina är modig och snabb, men ibland lite för snabb och har blåmärken över hela kroppen. Det visar sig att det snarare är Aina som får försvara Tann än tvärtom, men i takt med att den här legenden går framåt utvecklas Tann och det växer fram ett starkt samarbete mellan de två karaktärerna.

I början verkar det här vara en berättelse där de goda kämpar mot de onda. Till viss del är det så, men vi märker ganska snart att det här inte är en berättelse om en strid mellan gott och ont. Tann och Aina märker istället att de börjar förstå sig på besten, om än bara lite grann.

Det här är en fantasyberättelse som kan läsas även för yngre barn. Den innehåller inte mycket våld och inte heller så många karaktärer att hålla reda på. Böckerna är även rika på situationshumor som är lätt att förstå sig på. Tann ramlar i vattnet och trasslar in sig i Bäckgubben, för att inte tala om Aina som mest slår sig hela tiden. Man skulle visserligen kunna önska sig ännu fler bilder för de är väldigt trevliga och bygger upp mycket spänning. Det hade inte heller varit fel om bilderna vore i färg. Men samspelet mellan text och bild fungerar ändå ganska bra. Det hela ger en berättelse med många naturskildringar i en ganska ljus fantasyvärld samt en berättelse om vänskap mellan två karaktärer med en förmåga att skilja sig från mängden.

Tänk vad härligt om det hade fått vara i färg!

Skogsflickan
Författare: Niklas Krog
Illustratör: Johan Egerkrans
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 110
ISBN: 9789132158957
Köp: jämför priser

Bestens håla
Författare: Niklas Krog
Illustratör: Johan Egerkrans
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 120
ISBN: 9789132158964
Köp: jämför priser

Loranga, Masarin och Dartanjang – nu som serie?

Positiv förlag (som även ger ut tidningen Tivoli med vänner) har precis kommit med ett nytt seriealbum. Det är Loranga, Masarin och Dartanjang som får den stora äran att prova på ett nytt format. Barnbok i serieform. Kan det vara något?

Jo, men det kan det faktiskt! Jag har kikat i en härlig, tung seriebok med första delen, ritad av Sara Olausson (Barbro Lindgrens systerdotter).
Det är inte en typisk seriebok, tycker jag. Bilderna är mer av klassiskt barnbokstyp. Dock med pratbubblor, såsom det brukar vara i serier.

Loranga är pappan, Masarin sonen och Dartanjang är farfar, alltså Lorangas pappa. Sen har vi också Dartanjangs morfar, som i form av en fågel bor i en talltopp i skogen. Verkligen knasigt!
Loranga är en slapp pappa som helst av allt äter glass med kaviar till lunch och vilar under bordet. Han tycker inte att arbete är något att ha, han måste ju vara hemma och leka med Masarin!
Masarin själv, älskar att lyssna på pop och ligger gärna under soffan och vilar. Dartanjang är alltid lite krasslig, med susningar i öronen och han lägger gärna förband utifall att han skulle ramla…han skriver listor med stor passion.

Känslan från böckerna känner man igen, det är ingen tvekan. Humorn är där, också. Jag har själv kära minnen till Loranga, Masarin och Dartanjang. Jag såg det mest på tv när jag var liten och tyckte det var en lite mystisk känsla över deras tillvaro och allt de pysslar med. Det kanske är så, att dessa figurer spelar på känslorna hos människor på väldigt olika sätt. Det är inte särskilt konstigt, vi uppfattar ju alla saker olika.

Jag tror dock, att Loranga, Masarin och Dartanjang antingen älskas mycket och ger positiva minnen och känslor eller så ogillar man dem. Det är en typisk barnbok som delar upp människor i två läger, känner jag.
Jag hör till den första gruppen, i alla fall.

Loranga, Masarin och Dartanjang
Författare: Barbro Lindgren
Illustratör: Sara Olausson
Förlag: Positiv förlag
Antal sidor: 80
ISBN: 978-91-978971-0-5
Köp: Jämför priser