Jag är inte så bra på att läsa dikter. Min plan var att göra mitt bästa för att ge den här diktsamligen en andaktsfull stund och verkligen insupa den under koncentration. Jag tänkte ta med den på min spaövernattning jag strax skulle åka på, alldeles själv, bara för att ta hand om mig och vila ut. Men, som sagt, jag är inte så bra på att läsa dikter och jag blev för nyfiken och för otålig. I stället plöjde jag boken under ett toabesök medan Ava ideligen släckte och tände lampan, alternativt sprang ut och stängde dörren för att sedan skrika tills jag öppnade den igen. Det var kanske inte en optimal diktavnjutningsstund, men jag tyckte ändå att dikterna kändes. De handlar mestadels om kärlek och trots de ickeultimata läsförhållandena kunde de sända både glädjefjärilar och sorghugg genom min kropp.
Boken är indelad i delarna “Du är mitt hjärta”, där allt är sprudlande lyckligt, “Dikter på liv och död” som är kort och spretigt, och “Slutna hjärtan” som är sorgetungt men ändå avslutas hoppfullt. En favorit bland de glada dikterna är “REGN”, som går att läsa i bilden ovan.
En favorit bland de sorgligare är “SLUT”:
“Det är slut”,
säger du och jagexakt samtidigt
i munnen på varandra.Vi brister i skratt
en kort, kort stundinnan vi båda
börjar att gråta.
Amor nämns ofta i boken och det känns som att den har ett visst släktskap med romanen Amor anfaller! som skrevs ungefär samtidigt. Läs dem båda!
|
|
| Sara Hilmersson om Vinn Låt alla vara med – tillsammans är vi starka: Rosa-Emma | |
| Helena Ferry om Normbrytande familjekavalkad otillräcklig | |
| Helena Ferry om Wirséns könlösa (?) värld | |
| Viktoria Golebiowski Olsson om Vinn Låt alla vara med – tillsammans är vi starka: Rosa-Emma | |
| Karin på OLIKA om Normbrytande familjekavalkad otillräcklig |
Kommentera