Det händer att jag undrar när jag går mina promenader i den gamla byn (där författaren Erik Magntorn hör hemma och där jag själv en gång närt en dröm om att bo), om det finns en speciell gynnsam miljö däromkring? Till att skapa texter menar jag, i detta fall rim och vers med en slående påhittighet och humor och känsla och personlighet. Om sanningar och hejdlösa fantasier där fiskar och andra havsvarelser är huvudpersoner.
Författaren har bl.a. skrivit Hitta barnen!, som jag också recenserat. Precis som för den boken så anar jag en tidlöshet för Fantastiska fiskar.
Fiskar har jag alltid gillat,
för de har sin egen värld.
Lever i det stora tysta
på en evig upptäcktsfärd.Tänk att under havets yta
vimlar det av massa djur.
Tusen ögon, tusen fenor,
tusen fiender på lur.
Uppläsningen blir till musik där texten önskar bli framsjungen och mina lyssnare fångas alltmer. Barnen i sina olika åldrar älskar boken. Helt fantastiskt fungerar boken för min 5-åring som just nu är inne i ett gigantiskt intresse för havet och dess invånare. Pappan framhåller gärna bokens kvaliteter och det är ovanligt, inte ofta en bilderbok håller hela vägen och faller honom i smaken.
Illustratören Ane Gustavsson som har samarbetat med både Christine Falkenland och Lennart Hellsing bidrar i denna bok med humoristiska illustrationer i akvarell på fiskar i olika skepnader och åldrar och det är både roligt, vackert och lite småläskigt. Jag tänker på att det är så gott att finna böcker på de små förlagen, i detta fall Lindskog Förlag, som ger så mycket mer, som håller i längden, som barnen vill höra om och om igen.
Nedan exempel på vad boken bjuder på:
Sillen vill inte bli inlagd,
sillen vill ej va i glas,
sillen vill inte bli gravad
och bjuden på mänskors kalas.
Plötsligt virvlar vattnet, gäddans vassa tänder
hugger efter abborn, undrar vad som händer?
Gäddans käftar smäller, allt blir mörkt och grumligt,
gäddan jagar våldsamt, men den jagar fumligt.Abborn simmar undan, blixtrar som en pil.
Gäddan börjar svära, gäddor saknar stil.
Gäddan vänder hemåt, muttrande och sur,
glider in i vassen, ställer sig på lur.
Slottskrabban är en blå figur, som lever på djupa vatten,
i sand som är fin som vetemjöl, men i mörker som mitt på natten.Den har fyra klor och en skopa där fram, och åtta små starka ben,
och på huvudet har det en lysmojäng, som strålar med bländande sken.
Fantastiska fiskar
Författare: Erik Magntorn
Illustratör: Ane Gustavsson
Förlag: Lindskog Förlag (2012)
Antal sidor: 26
ISBN: 9789185311347
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
En icke oansenlig mängd fotografier på både vuxna djur och djurungar kan göra denna bok till en stund av förströelse för det lilla barnet, eller vem som helst oavsett ålder med ett stort djurintresse. Texten består mest av djurets benämning, men kan också låta: ”keliga murmeldjur”. Vilda djur och tama djur, små djur och stora djur, ensamma djur och djur tillsammans, det är ett varierande utbud och ingen logik i var på jorden djuren finns när det gäller den ordning de kommer i. Några djurarter återkommer senare igen i boken, fast då med en ny bild förstås. Andhane och andhona finns med och jag tror det är första gången i en barnbok, som jag någonsin ögnat i, som dessa fåglar får sin rätta benämning och inte bara kallas för ”anka”. Fotografierna överraskar stundtals i sin naturlighet, men det är klart att några har fått extra mycket hjälp av datorn och det är inget jag hade krävt eller önskat. Naturliga scener kommer bättre till sin rätt rent visuellt, så det är de fotografierna där djuren är i sin natur som ger mig finast känsla.
Ni vet känslan när ni upptäcker en bok som gör er glada att den alls existerar. Detta är en sådan bok. Den är liten till formatet och texten är kort och koncis och illustrationerna är fantasiartade på ett mycket uttrycksfullt vis. Så behändig är den! Så otroligt bra när du önskar en saga fort och känna att den är överkomlig att läsa, men att känslan den förmedlar är så mycket större än den tjockaste tegelstenen. En bok att ta fram i gryningen när barnet mumlar: ”Läsa saga”. En bok att alltid ta fram när ni behöver färgrikedom och en skjuts in i fantasin. En bok som ger något. Tankar. Intryck. Minnen. Önskningar.
Den här lilla fina boken handlar om en flodhäst som är lite deprimerad, han till och med tänker ”Varför finns jag egentligen?” Han tycker att han aldrig gör någonting spännande, han har inte sett någonting annat än vattenhålet han bor i och han äter vattengräs till frukost, lunch och middag. Kan det bli tristare än så?