Johanna och tåget liknar inget annat

Har du läst en bok där huvudpersonen designar sig själv genom att instruera tecknaren? Låter det konstigt? Ja, visst är det konstigt, men det funkar och det är dessutom jättecharmigt! Jag känner på mig att jag hade älskat den här boken när jag var liten och jag hoppas att Ava kommer att göra det när hon blir gammal nog för att förstå finurligheten i den.

Jag ritar ett tåg.
Ett tåg med många vagnar.
Är det redan en historia?

Följ med!
Nu ska jag berätta mer.

Så börjar boken. Vi ser tecknarens händer och bilden som växer fram på papperet. I en tågkupé sitter en gris som är alldeles ensam. Hon är inte riktigt nöjd med att vara ljusrosa, så hon ber tecknaren om en fläck.

Grisen vill ha en fläck på axeln

Grisen heter ingenting. Hon tycker att tecknaren borde ha ett namn till henne, men hon får fundera ut ett själv. Hon frågar en get som tycker att hon ser ut som en Johanna. Ja! Johanna heter hon!

Johanna har åsikter om sin skjorta

Vi följer Johannas vidare äventyr på tåget, hur hon tittar på andra djur och till slut hittar en vän som kan hålla henne sällskap, i ständig dialog med tecknaren. Det är ett jättekul koncept!


Johanna och tåget
Författare & illustratör: Kathrin Schärer
Förlag: Turbine
Antal sidor: 42
ISBN: 9789185787814
Köp: jämför priser

Björnen som längtade hem

Gör mig en tjänst! Titta på bilden här nedanför (klicka på den så ploppar den upp större). Försök att inte se vad som står under bilden förrän du läst och begrundat det som står i bilden.

Klar? Bra. Titta inte på bilden nu, försök att svara på frågan ändå: vad heter björnen och bofinken i bilden?

Okej, jag luras. Det framgår inte vad de heter. Men jag tänker mig att du vid det här laget har en föreställning om vilka djuren är. Säg mig nu, i din föreställning, vilket kön har djuren? Om du inte genomskådade mitt experiment, eller lyckades stänga av hjärnan medan du läste, är chansen stor att du tänkte att de är pojkar. Det är norm att djur kallas för han (handen på hjärtat, vad säger du om gosedjuren där hemma?). Det är norm att anta att de är manliga när inget annat anges tydligt med en gång, men i Björnen som längtade hem får vi veta först på den tredje textsidan att björnen är en hon.

Björnen som längtade hem är en bok från Olika förlag, som gör sitt bästa för att bryta de gamla mossiga mönstren. På samma gång som jag blir glad över att björnen är en flicka blir jag väldigt ledsen över att jag ska behöva bli glad för en sån sak. Ska det verkligen vara så konstigt att det krävs ett förlag med särskilt normbrytande inriktning för att det ska hända?

Ett uppslag ur boken

Den tjattrande bofinken är förresten en han, men det får man veta först mot slutet av boken.

Björnen som längtade hem är en söt bok, en finurlig saga om den stackars björnen som anlitar Djurens bostadsförmedling inför vintern. Inget av bostadsförslagen passar henne. Hon vill inte bo med fiskarna i vattnet, med ormarna i rotvältan eller i fågelboet i trädet. Till slut kommer lyckligtvis en lösning, på ett fyndigt sätt.

Det är en bok med ganska mycket text och den rekommenderas från cirka 3 år. I slutet finns även ett avsnitt med fakta om djuren som figurerar i berättelsen.


Björnen som längtade hem
Författare: Karin Blixt
Illustratör: Mikael Sjömilla
Förlag: Olika
Antal sidor: 40
ISBN: 9789185845224
Smakprov: hos Adlibris
Köp: jämför priser

Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr

Berättelsen om prinsessan Tuvstarr och älgtjuren Skutt, med bilder av John Bauer och text av Helge Kjellin gavs ut för första gången 1913 och nu i år släppte Bonnier Carlsen den här klassikern i miniformat.

Detta är en väldigt vacker berättelse som synliggör skönheten i svensk natur. Med hjälp av kontraster får vi en bild av såväl den mänskliga skönheten som den vilda och vackra naturen. Den späda och bleknosiga prinsessan Tuvstarr möter den väldiga och mörka skogen och dess representant älgtjuren Skutt. De är vackra båda två, hon med sina fina drag och han med sina grova. Det uppstår en dragningskraft mellan dem och prinsessan Tuvstarr bestämmer sig för att följa med älgtjuren Skutt ut i hans värld, sittandes på han rygg. Men naturen är inte bara vacker, utan även farlig och obarmhärtig och älgtjuren försöker skydda den oskuldsfulla prinsessan så gott det går. Dragningen mellan de två karaktärernas ytterligheter känns förstås igen i den klassiska genusuppdelningen. Men Tuvstarr känns också igen i en bild av barnet som oskyldig och ren, men nyfiken.

Älgtjuren Skutt vakar över den nakna prinsessan Tuvstarr

Prinsessan är väldigt söt, men också väldigt vacker. Det kan nog vara härligt för barn att känna dragning till en vacker karaktär. Även om samhället har gått mot ett mer tillåtande klimat när det gäller sexualitet, verkar det finnas ett ganska tydligt tabu kring yngre barns sexualitet. Att en nästan hundraårig barnbok kan ha något att lära oss här känns lite märkligt. En gissning är att barns sexualitet är ett tema som kommer att lyftas inom barnboksvärlden. Att  lära sig mer om sin kropp och sina känslor samt att få möjlighet att prata om det är ju något som böcker kan hjälpa till med.

RFSU har barns sexualitet som fokusområde 2009-2011. Det kan du läsa mer om här.


Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr

Text: Helge Kjellin
Illustrationer: John Bauer
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 30
ISBN: 9789163866067
Smakprov: Provläs på Bonnier Carlsens sida
Köp: jämför priser

Monstret under sängen

SmÃ¥ smidiga böcker att kunna ta med i bilen och pÃ¥ resor, i sängen och till och med i bakfickan – ja, det är mitt tips till alla smÃ¥barnsföräldrar. De klassiska Pixi-böckerna har fÃ¥tt sällskap av mÃ¥nga liknade produkter vid kassorna i mataffärer och leksaksaffärer och för en tia slinker de lätt ner i korgen i sista sekunden. ”Monstret under sängen” va ett sÃ¥dant spontanköp. Boken gÃ¥r pÃ¥ rim och har fina, mjuka bilder och bara nÃ¥gra meningar text pÃ¥ varje uppslag. Snabbt, smidigt och mysigt innan läggdags eller precis lagom att ”läsa själv” utan att tröttna. En lagom portion monster helt enkelt.

 

Monstret under sängen
Författare och illustratör: Maria Clason
Förlag: Egmont Kärnan
Antal sidor: 16
ISBN: 9789157021083
Köp: Fråga i de större leksaksaffärerna

Magisk skräck i berättelsen om Allikin

Att avbilda nordisk mystik i en bok är nog inte det allra enklaste. Hur återger man doften av barr, ljudet av en koltrast eller den där känslan i maggropen när något stort och mörkt skymtar förbi bakom en stor sten? Jag kan inte svara på det, men under de närmaste dagarna kommer Barnboksprat att lyfta några av de barnboksskapare som faktiskt har lyckats med det.
I det här inlägget kommer du att få läsa om en av mina absoluta favoriter bland bilderböckerna: Allikin av Runo Lindskog  och Hans Arnold. Hans Arnold har gjort illustrationer till många texter inom skräckgenren och enligt min mening var han en av de bästa. Hans bilder är ofta härligt surrealistiska och läskigt magiska. Den 25:e oktober avled Hans Arnold, vid 85års ålder.

Boken Allikin gavs ut av Alla Barns Bokklubb 1986. Jag har läst den en massa gånger som barn och en massa gånger för mina egna barn och åren däremellan har jag inte stött på en bilderbok för barn som är lika läskig som den. Men den är också väldigt vacker och rymmer många tankeväckande delar.

Allikin är ett lite busigt trollbarn med en otrolig fantasi. Hon bor i en mysig och varm grotta med sin stora och bullriga familj. Men det finns nÃ¥gon som Allikin saknar, nÃ¥gon som förstod hennes tankar och som älskade samma typer av lekar som hon. En dag mötte nämligen Allikin en människoflicka som ville leka de där lekarna som hon tvingats leka ensam innan, lekar med de egentillverkade dockorna som erbjöd alla möjligheter i fantasins värld. Men sen försvann flickan och Allikin kan inte finna minsta spÃ¥r efter henne… förrän plötsligt en dag. Allikin finner en likadan docka som hon och flickan tillverkat. Men den här dockan sitter ensam pÃ¥ en bÃ¥t, fastbunden! Allikin inser att hennes vän behöver hjälp, hon hÃ¥ller sig inte borta frivilligt. Hos den urgamla Trädmodern finner hon det svar hon letar efter: flickan är fÃ¥ngad hos den enorma och känslokalla Stenkonungen.

Bokens handling utspelar sig i en otrolig sagoskog. Allting rymmer liv, men också död. Bilderna är ibland riktigt mysiga och ibland riktigt läskiga. Bokens karaktärer passar väl in i den här miljön där deras värme och kyla blandas samman till konflikter.  Det finns det goda och det finns det onda. Men det känns spännande att karaktärernas roller inte följer det vanliga mönstret där troll och spöken står för det onda.

På väg bort från sysselsatta väktare

Allikin är en bok om vänskap och att kämpa för varandra, att trotsa rädsla för någon annans skull. Det går att dra paralleller till personer som lever under en obarmhärtig stenkall diktator. Den väldiga Stenkonungen härskar i skogen och låser in de som inte gör som han vill. Han har med sig sina väktare, som följer honom troget. Men de följer honom bara så länge de inte får möjlighet att ta in intryck, så länge de inte får möjlighet att fylla sin själ.  Som väktare ses de som obevekliga just eftersom de inte förstår att de kan känna med andra människor. Men med ett finurligt och fantasifullt trollbarns hjälp kan även ett kallt hjärta börja pumpa varmt blod. Boken för också tankarna till rasism och hur vi kategoriserar människor. Stenkonungen låter inte Allikin och flickan leka för att de är av olika sort och fängslar flickan för att hon inte hör hemma i skogen. Men som tur är finns ju Allikin där och gör uppror. Med hjälp av den visa och uråldriga Trädmodern och sitt kreativa tänkande klarar Allikin av Stenkonungen.

Artikeln ”Skräckmästaren Hans Arnold är död” i Dagens Nyheter


Allikin
Text: Runo Lindskog
Illustrationer: Hans Arnold
Förlag: Alla Barns Bokklubb
Antal sidor: 28
ISBN: 9179041159
Köp: Boken finns inte i nyutgåva. Just för tillfället finns det ett par begagnade exemplar på Bokbörsen.
Låna på bibliotek