Helenas bästa 2010

Nu går 2010 mot sitt slut och det är dags att summera årets bokupplevelser. I vanlig ordning tänker jag försöka sålla ut de finaste guldkornen. Jag tittar på alla böcker jag läst och alltså inte enbart de som kommit ut under året.

Klicka på omslagsbilderna för att komma till inläggen om böckerna.

Bästa kapitelböcker

Jag har främst läst kapitelböcker ämnade för sisådär mellanstadieåldern. Bland dem väljer jag någonting spännande, någonting läskigt och någonting roligt:

Jag vill också utse en ungdomsbok och en lättläst kapitelbok:

Bästa bilderböcker

Utan tvivel är Nöff nöff Benny den bok jag haft mest glädje av under året. Mer om detta i min recension. Vi har även läst och älskat Leni är ett sockerhjärta väldigt många gånger under tiden vi hade den hemma från biblioteket. Babo pekar har vi faktiskt inte läst riktigt lika många gånger, men åh, den är ju så härlig!

Bästa småbarnsböcker

Småbarnsböcker är speciella. De ser inte mycket ut för världen när man läser dem som vuxen, men i interaktionen med ett barn kan de växa och bli fantastiska interaktionsupplevelser. Dessa böcker upplever jag att Ava har tyckt bäst om:

Hej! är egentligen Oj! också och Bäbis arg symboliserar alla böckerna om Bäbis.

Bästa illustrationer

Egentligen är ”bästa illustrationer” en stor del av kriteriet för att uppfylla ”bästa bilderböcker”, men jag måste även ge ett specialomnämnande till dessa otroligt fina böcker:

Många fler höjdare finns under etiketten favoriter!

Se även Mina favoriter 2009.

Leni är ett sockerhjärta

När Leni är ett sockerhjärta kom ut kastade jag mig inte över den, för jag tänkte att alla andra ändå skulle göra det. Och det hade jag ju rätt i, för alla verkar älska den här boken. Alla översvallande kärleksyttringar (några av dem länkas från förlagets bokpresentationssida) fick faktiskt min nyfikenhet att växa. När jag såg den på biblioteket fick den följa med hem och nu har jag lånat om och lånat om och lånat om, tills det inte går längre. På måndag måste den vara tillbaka, basta. Vi kommer att sakna den, både jag och Ava. Hon har pratat en hel del om Lenin på sistone, men är inte så intresserad av sovjetisk historia som man kanske skulle kunna ledas till att tro, för det är såklart Leni hon menar. Vi gillar henne! Det här är en underbar bok, med supercharmiga bilder och en berättelse som både är rolig och känns sann.

Leni är alltså en liten tjej som inte tycker att hon är så liten. Hon blir sur när tanterna kallar henne sockerhjärta och så ska hon baske mig bevisa att hon i själva verket nästan är vuxen. Ända tills pappa tycker det är dags att städa, förstås.

Min favoritdel av boken är när Leni går kaxig och barhuvad förbi alla mössförsedda, pluttiga barn:

Man kan nästan säga att Leni är vuxen. Det syns kanske inte, men det känns.

Och mitt favoritstycke att läsa, för att det är så mitt-i-prick, är:

Pappa tycker att Leni ska åka vagnen,
så att dom kommer hem nån gång.
Men pappa fattar inte. Vuxna sitter väl inte
i vagn. Dom går!

Ava tycker det är roligast när Leni ska dricka kaffe, men säger BLÄ och häller allt i blomkrukan i stället (när pappa inte ser, förstås). Då brukar vi säga BLÄ några gånger, bara för att det är roligt.

I februari kommer uppföljaren Leni blir en bebis. Den kan ni lita på att jag kommer att nappa åt mig fortare än kvickt.


Leni är ett sockerhjärta
Författare & illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-29-67339-5
Smakprov: hos smakprov.se
Köp: jämför priser

Rabén & Sjögren utökar min att-läsa-lista…

Rabén-nytt

Nu har jag bläddrat igenom den. Rabén & Sjögrens katalog för vinter & vår 2010, alltså. Och jag blir nästan lite matt, för hur ska jag hinna läsa allt jag vill läsa? Rätt svar: det går inte. Jag måste vara restriktiv, men det är svårt när det kommer så mycket intressant.

Jag kan i alla fall trösta mig med att förstahandsvalet inte är det minsta svårt. Om jag bara fick läsa en bok ur katalogen skulle det bli Mårten Melins Som trolleri. Jag håller på och plöjer mig igenom Melins författarskap och måste givetvis läsa den här, inget snack om saken.

Månen blev rädd av Joar Tiberg och Anna Höglund beskrivs som en överjordiskt vacker allegori och det blir jag naturligtvis nyfiken på.

Emma Adbåges Leni är ett sockerhjärta låter som en mysig bok om någon som är liten och stor på samma gång.

Och så undrar jag förstås vad Bokunges Lisa Bjärbo har kokat ihop i boken med den krångliga titeln Det är så logiskt. Alla fattar utom du.

Vi stannar där. Men jag skulle kunna lista många fler…