Doktor Proktor och världens undergång. Kanske.

Äntligen är den tokroliga trion tillbaka – den pyttelille illrödhÃ¥rige och kaxige Bulle, den modiga och stavningskunniga Lise och den gänglige, brylépuddingälskande uppfinnaren Doktor Proktor. För mig som njöt hejdlöst av Doktor Proktors pruttpulver och uppföljaren Doktor Proktors tidsbadkar rÃ¥der det inga tvivel om att det är ett kärt och hett efterlängtat Ã¥terseende. Jag läser om stora framgÃ¥ngar i Norge som vittnar om att jag inte är ensam om min förtjusning över den här bokserien, som till och med mynnat ut i en utställning pÃ¥ Naturhistoriska museet i Oslo (den skulle jag vilja se!).

Den här gÃ¥ngen blir det farligt pÃ¥ allvar; jorden rÃ¥kar ut för en diskret invasion frÃ¥n närmsta rymden. Det är mÃ¥nkameleonter – hÃ¥riga, otäcka varelser med lÃ¥nga tÃ¥naglar, klasvis med hemorrojder och dÃ¥lig koll pÃ¥ när dubbla konsonanter ska användas – som kommer för att grädda alla människor i vÃ¥ffeljärn och äta upp dem. För att slippa besväret att döda människorna först tänker de sätta igÃ¥ng ett världskrig och sÃ¥ att säga lÃ¥ta människorna göra jobbet själva. Och det börjar alltsÃ¥ i Norge. MÃ¥nkameleontbossen Jodolf kamouflerar sig (ja, de är ju kameleonter!) som körledaren Hallvard Tenoresen som hypnotiserar Norges befolkning med körsÃ¥ng. Bokstavligt talat. VÃ¥ra vänner blir tvungna att bilda motstÃ¥ndsrörelse och fÃ¥r i vanlig ordning god hjälp av doktor Proktors uppfinningar, men ocksÃ¥ av en sjubent peruansk sugspindel vid namn Perry.

Det är precis lika galenkul skrivet som i de tidigare böckerna och jag imponeras ideligen över språklig lekfullhet och stolleskojiga infall. Nesbø lyckas klockrent med konststycket att både skriva oväntat och ändå följa en logik, genom att detaljerna som leder till berättelsens krumbukter har planterats finurligt och snyggt i förväg. Det är roligt att pruttpulvret och jätteanakondan i kloaken som figurerar i tidigare böcker får vara med även här, men tidsbadkar fick de inte användning för den här gången.

Min enda invändning är att det känns synd att faran den här gången är så påtaglig och extern. Det blir liksom ännu knäpplustigare när problemen både beror på och löses av doktor Proktors uppfinningar, men genomförandet är helgjutet även denna gång så det är bara en liten, liten invändning. Det här är höjden av knaskomik! Det är otroligt underhållande och så vansinnigt inspirerande att jag blir sugen på att själv försöka skriva någonting roligt.

Doktor Proktor och världens undergång. Kanske.
Författare: Jo Nesbø
Illustratör: Per Dybvig
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 9789164203335
Smakprov: smakprov.se
Köp: jämför priser

Författare: Helena Ferry

Jag heter Helena Ferry och gillar att läsa, skriva och dricka te. Medan barnen var små läste jag mycket med dem och skrev ofta om böckerna här på Barnboksprat. Jag läser fortfarande gärna barn- och ungdomsböcker för min egen skull, något jag tycker att fler borde göra. Det händer att jag lobbar för det lite diskret genom att ge bort ungdomsböcker i present. Till vardags jobbar jag med att bygga webbplatser. Det praktiska arbetet med bloggen bakom kulisserna faller därför på min lott, faktiskt är jag mer administratör än skribent numera. Mer om mig finns att läsa på min vardagslivsblogg Helenas dagar. Visa alla inlägg av Helena Ferry