Min skönaste stund på bokmässan var när jag, utmattad efter en lång dag, sjönk ner i en stol vid Nallescenen och lyssnade när gänget bakom Landgörst läste, visade bilder, spelade och sjöng om den säregna figur som namngivit en stämningsfull allåldersberättelse på blankvers.
Jag har inte läst Landgörst, men Emma Lindström har skrivit om den här. Att höra berättelsens början gav viss mersmak, men helst av allt skulle jag ha velat sitta kvar där och höra hela boken som ton- och bildsatt uppläsning… ja, jag hade kunnat sitta där och softa hur länge som helst.
Långt ut på stora havet i en båt
Där sitter gubben Landgörst och är våt
För skrovet det har fyra hundra hål
Och allt han har att laga med är tvål
