Bajsfesten

I Alex Schulmans Bajsfesten får vi hälsa på hemma hos bebisen Nikki och hennes pappa (som för övrigt är misstänkt lik Alex själv till utseendet). I boken får vi följa deras vardag och läsa deras samtal med varandra, för i den här boken kan faktiskt bebisen prata! Det är sovstunder, blöjbyten, promenader och mys, men det som boken handlar om är att Nikki inte bajsar. För var dag som går blir pappan allt mer orolig; ska hon inte bajsa snart? Har hon inte ont i magen? Alla vi som är föräldrar ler igenkännande när vi läser detta, för vi har alla funderat över det där med bebisar och bajsande. Nikki berättar efter några dagar att hon faktiskt håller på att spara på sig, men att hon inte kan gå in på detaljerna om vad det är hon sparar och varför. Dag 15 övertalar Nikki sin pappa att han ska ta av blöjan så att hon kan få lufta sig, varpå pappan blir orolig för att hon ska bajsa ner de galet dyra Kenzolakanen de har i sängen, men inget bajs kommer. Nikki bedyrar att hon absolut kommer att säga till i förväg om hon blir nödig.

När pappan på dag 17 är på väg ut ur rummet (där Nikki ligger på sängen och luftar sig) för att hämta en kopp kaffe hör han hur Nikki mumlar för sig själv: ”He, he”. Nikkis miner i boken är oslagbara, man ser precis vad hon tänker och man förstår vad som är på gång! Och vad som är på gång har ni säkert räknat ut vid det här laget, en rejäl bajsfest blir det!

Visserligen var jag ganska trött när jag läste den här boken för min son, men både jag och han skrattade gott åt lilla Nikki och hennes pappa. När saneringsfirman i slutet av boken har gjort sitt i sovrummet sitter Nikki och pappa och pratar lite om ett bröllop de ska på. De diskuterar skrikerier, att Nikki kan bli skrikig i kyrkor och att det vore bra om det inte blev en skrikfest. Den sista bilden på Nikki är helfestlig; där ser man ett busigt (och kanske aningen ondskefullt) leende och ett  ”He, he”. En tokrolig bok som får både barn och vuxna att dra på munnen, kanske speciellt om det finns en bebis i familjen när man läser boken!


Bajsfesten
Författare: Alex Schulman
Illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129675528
Köp: jämför priser

Pinsamt värre Krille

Krille åker på semester till Kanarieöarna med sina morsor. Men allt går inte helt smidigt och Krille skäms när hans mammor fastnar i säkerhetskontrollen, skvätter ner hotellgäster och har pinsamma leopardbikinis på sig. Men i slutändan är det inte bara Krilles mammor som är pinsamma.

Pinsamt värre, Krille är en bok som är skriven utanför ramarna till heteronormativiteten. Krilles två mammor presenteras helt utan krusiduller. Språket flyter på bra och tar på ett intressant sätt upp det här med att våga släppa loss kontra att skämmas. Boken kan också vara bra som en introduktion till hur det kan vara att resa utomlands på semester.

Illustrationerna är inte helt i min smak, men de gestaltar känslor och miljöer på ett bra sätt.


Pinsamt värre, Krille
Författare: Åsa Karsin
Illustratör: Karin Bektacevic
Förlag: Olika Förlag
ISBN: 9789185827190
Köp: Jämför pris

Vem är tjuven Mirjana?

Mirjanas föräldrar har en pizzeria. En dag kommer farbror Mirko med en stor guldklocka i present, som han ställer på en hylla i restaurangen. Mirjana tycker att guldklockan är jättefin. Men vem är tjuven som stjäl guldklockan? Är det Toktanten som varje dag kommer dit för att äta Quattro Stagioni?

Boken är som ett fyrverkeri av färger och mönster. Karaktärerna är härligt illustrerade och jag gillar att de visar upp invandrarkulturen på ett neutralt sett.

Berättelsen tar även upp problematiken kring ”löst folk” som Mirjanas mamma uttrycker det. Alltså såna som är ”lite koko”, som skuttar och pratar med sig själva. Men Mirjana vågar närma sig Toktanten och det visar sig att den smågalna tanten är riktigt roligt att umgås med.

Vem är tjuven, Mirjana är utgiven 2007 av Olika Förlag som har som mål att ge ut normöverskridande böcker. Jag hoppas på fler böcker med Tomas Nilsson och Jessika Kurki som illustratörer eftersom bilderna är riktigt charmiga.


Vem är tjuven, Mirjana?
Författare: Ana Udovic
Illustratör: Tomas Nilsson och Jessika Kurki
Förlag: Olika Förlag
Antal sidor: 28
ISBN: 9789185827022
Köp: Jämför priser

Gungbrädan

Det går inte att gunga om ingen sitter i andra änden.

Att vänta är skrämmande, för man vet inte vad man kan vänta sig.

Det blir inget alls av gungandet om man inte lyssnar på den andra.

Ibland kan man bli glad av att låta någon annan gunga.

De här och flera andra klokheter får vi lära oss i Gungbrädan av Timo Parvela, som belönades med Finlandia Junior Prize 2006. Berättelsen handlar om en björn – eller är det en pojke? – som heter Pi och hemskt gärna vill hitta någon att gunga gungbräda med. Pi sitter på gungbrädan och väntar och väntar, men ingen kommer. Eller jo, till slut kommer faktiskt någon. Det är en jättelik gran som faller rakt ner på andra änden av gungbrädan och skjuter Pi rakt upp i luften, ända upp till månen. Månen är tyvärr redan upptagen med att gunga med solen, så Pi får bege sig tillbaka till jorden igen för att kanske hitta någon bättre gungkamrat.


Pi sitter på gungbrädan och väntar på en vän.

Gungbrädan är en mycket speciell bok, på flera sätt. Samtidigt som berättelsen tar ut svängarna rejält beträffande fantasifullhet är den skriven på ett sävligt, filosofiskt, lite mumintrolskt vis. Den är svår att kategorisera, antingen är den en kapitelbok med mycket bilder eller en lång, styckesindelad bilderbok.


Pi förlorar nästan hoppet när han råkar ut för tråkigheter.

Gungbrädan är en fin bok som kan ge upphov till många funderingar. Jag tycker om de små lapparna med kloka tankar som Pi skriver ner och jag gillar särskilt att han måste revidera dem under berättelsens gång, allteftersom han lär sig saker.


Gungbrädan
Författare: Timo Parvela
Illustratör: Virpi Talvitie
Förlag: Turbine
Antal sidor: 83
ISBN: 978-91-85787-78-4
Köp: jämför priser

När prinsar blir förtrollade

Prinsar är starka, modiga och skickliga. Det vet varenda kotte. Ja, prinsar skulle vara helt perfekta om det inte vore för en liten sak…

Så börjar den senaste i den numera ganska långa raden böcker om Per Gustavssons unga kungligheter. Nu får vi veta att prinsar kan bli förvandlade till grodor lite närsomhelst när de minst anar det! Ett bra skydd kan vara att klä ut sig till groda, men för att rädda någon som redan är förtrollad krävs det en prinsessas hjälp.

Det är roligt att Per Gustavsson använder sagans klassiska grodförtrollning i en bok om sina prinsar och ännu roligare att han sätter egen knorr på den, bland annat genom att prinsessan i hans version antingen kan pussa grodan eller slänga den i väggen för att återställa den till prins. Som i resten av böckerna kryddas berättelsen med en god portion humor och jag skulle tro att alla som gillar serien även kommer att gilla den här boken.

Ett uppslag ur När prinsar blir förtrollade

Man får vad man förväntar sig, helt klart. Men om jag fick välja skulle jag hellre se att Per Gustavsson överraskade med något nytt. Han skriver och illustrerar bra och roligt, inget tvivel om saken. Kanske dags för lite förnyelse? Jag skulle vara kolossalt nyfiken på en Gustavsson-bok som inte handlade om prinsar och prinsessor.


Se även Barnboksprats inlägg om tidigare böcker i serien:
» Så gör prinsessor + När prinsar fångar drakar
» Kan en rosa prinsessbok vara normbrytande?
» När prinsessor fyller år + När prinsessor tar semester


När prinsar blir förtrollade
Författare och illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 32
ISBN: 9789127122130
Köp: jämför priser