En mycket udda bok har hamnat i mitt hem. Illustrationerna är nästan psykotiskt hysteriska. Det finns mycket att upptäcka pÃ¥ varje uppslag och det gÃ¥r ganska lÃ¥ngsamt att läsa boken med min 3-Ã¥riga dotter som just kommit in i ”vad är det?”-Ã¥ldern. Jag vill ha baklava är helt klart den mest udda bok vi har i barnbokshyllan hemma. Men vad handlar den om dÃ¥?
En dag har Perian med sig goda baklava-kakor. Den namnlösa huvudpersonen (som inte visar sig förrän på sista sidan) blir alldeles förtjust och försöker få sina mammor att köpa baklava. Men mammorna förstår inte vad baklava är och huvudpersonens storasyster Kim föreslår att hon ska leta upp det på nätet. Men vilket nät då? Huvudpersonen går på jakt genom huset för att leta i näten efter någon som kan receptet till baklava.
Jag och min familj var i Turkiet i somras och då fick vi smaka på sötsliskiga baklavakakor. Sedan dess har ordet baklava verkligen fastnat i mitt huvud. Det är festligt med en titel och ett tema i en bok som fastnar på samma sätt. Även min dotter har snappat upp ordet.
Språket i boken är väldigt varierande. Den är trevlig att läsa, även om den är lite upprepande i mitten. Illustrationerna är färgstarka, konstnärliga, varierande och konstiga. Varje uppslag är ett litet äventyr för både barn och vuxen.
Olika Förlag som ger ut boken satsar på normöverskridande böcker. Jag tycker att det är jättebra att huvudpersonen har två mammor och att de inte gör någon deal av det. Det är även bra att de visar upp en mycket positiv sak med invandrarkultur i Sverige. Det finns så mycket spännande som invandrarna för med sig, varför inte prova något nytt i matväg?
När jag läste om boken på nätet tyckte jag att det var intressant att de även tar upp internet. Men tyvärr görs det ingen större grej av själva internet i boken.
Längst bak finns recept på baklava för den som vill testa att baka.
Jag vill ha baklava!
Författare: Kalle Guettler
Illustratör: Pia Halse
Förlag: Olika förlag
Antal sidor: 34
ISBN: 9789185845248
Köp: Jämför priser
Har du läst en bok där huvudpersonen designar sig själv genom att instruera tecknaren? Låter det konstigt? Ja, visst är det konstigt, men det funkar och det är dessutom jättecharmigt! Jag känner på mig att jag hade älskat den här boken när jag var liten och jag hoppas att Ava kommer att göra det när hon blir gammal nog för att förstå finurligheten i den.
Okej, jag luras. Det framgår inte vad de heter. Men jag tänker mig att du vid det här laget har en föreställning om vilka djuren är. Säg mig nu, i din föreställning, vilket kön har djuren? Om du inte genomskådade mitt experiment, eller lyckades stänga av hjärnan medan du läste, är chansen stor att du tänkte att de är pojkar. Det är norm att djur kallas för han (handen på hjärtat, vad säger du om gosedjuren där hemma?). Det är norm att anta att de är manliga när inget annat anges tydligt med en gång, men i Björnen som längtade hem får vi veta först på den tredje textsidan att björnen är en hon.
