Bilderböcker – Sida 79

Paket till Piroschka

Paket till Piroschka_omslag.indd En enkel handling där bilderna är mer talande än den mycket korta texten. Jag tycker den påminner om bokklassikern ”Historien om någon” av Åke Löfgren där man följer den röda tråden genom hela bokens handling. Här handlar det inte om en röd tråd utan om ett paket på villovägar som ska hitta fram till Piroschka och vem eller vad är det? Piroschka ligger så exotiskt i munnen att jag inte visste om det var en by eller en människa.

Det här paketet ska resa långt. Hela vägen till Piroschka.

Men ut far paketet från postbilen och åker kana över snön, studsar över människor, in i hönshus, och vidare på äventyr innan det slutligen finner rätt destination.

Så här skriver bland annat författaren Lena Arro på sin blogg om sin illustratör Valentin Schönbeck;

Illustratörer har det inte lätt.
De ska ge liv och färg åt författarens idéer. Och idéer är som bubblor medan bild är substans. Två väsensskilda saker som ska passas ihop. Av illustratören.

Jag hittade på en historia om ett paket. Det skulle ta sig över halva jordklotet på egen hand (bara det!), via snöklädda berg, oceaner, vattenfall och städer, möta människor, björnar, höns och en haj. Och allt det skulle visas med bilder, på 12 uppslag. En ganska omöjlig uppgift, kan man tycka. Men Valentin bet ihop och ritade – och ritade – och ritade – och gav liv och färg åt mina vrickade idéer – och nu är han färdig.

För en illustratör är ingenting omöjligt.

Slutcitat! En fantasifull berättelse, som säkert kommer att roa många barn.

paket 2

Paket till Piroschka
Författare: Lena Arro
Illustratör: Valentin Schönbeck
Bokförlag: Opal
Utgiven: 2015
ISBN: 978-91-7299-743-1 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Bästa kalaset

Bästa kalaset är en bok om Majken och kalaset som hon har sett fram emot länge men som inte riktigt blir som planerat. Majken har nämligen inte varit en bra kompis den senaste tiden. Hon har kommit på att man kan få sina vänner att göra som man själv vill om man använder ultimatum. Hennes handlingar får konsekvenser men berättelsen tar sedan en ny vändning som gör att kalaset blir det bästa kalaset till slut.

Författaren berör flera ämnen som är värda att diskutera. Kamratskap, förlåtande, turordning och att dela med sig. Och inte minst den heta potatisen ”kalas”. Ett ämne som alltför ofta ställer både barn och vuxna inför utmaningar. I slutet av boken finns en del frågeställningar som den vuxne och barnet kan använda som underlag för vidare diskussioner. Författaren har en bakgrund som förskolelärare och det blir påtagligt i bokens innehåll och upplägg men trots det så upplevs den aldrig som enbart ett läromedel utan är klart underhållande och spännande läsning i hemmet också. Hos oss har den redan lästs och diskuterats flera gånger om!

Det är glädjande att se att illustratörens arbete inte bara lyfter och stöttar innehållet utan emellanåt även tar över showen helt med de otroligt charmiga karaktärerna med ögon som sitter asymmetriskt i ansiktet och de färgstarka miljöerna som bär berättelsens kärntema – ett barns kalas!

Bästa kalaset
Författare: Linda Palm
Illustrationer: Johanna Lundqvist Björn
Förlag: Idus (2015)
ISBN: 9789175772288
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Selma har fjärilar i magen

Selma gör allt hon kan för att dra ut på den korta stunden hemma på morgonen. Hon står på huvudet i trädgården och busar med katten medan hennes föräldrar stressar för att komma iväg i tid. Selma undrar varför föräldrar alltid har så bråttom och hennes mamma och pappa undrar varför hon inte skyndar sig mer just idag när hon ska sjunga solo på en föreställning i skolan. De drar slutsatsen att hon kanske har fjärilar i magen och det ger Selma lite huvudbry. Kan man ha fjärilar i magen?

Det här är en charmig berättelse om en vardaglig situation som vi alla kan känna igen oss i. Barn som är uppslukade av nuet utan tidsuppfattning och föräldrar som alltid är på väg någonstans. Barn som fördröjer ett händelseförlopp när de är nervösa och nervositet som tar sig uttryck på olika sätt hos små och stora. För nog är det så att även mamma och pappa har fjärilar i magen på Selmas stora dag och att det är därför som de far runt som skållade troll i farstun innan de kommer iväg? Och visst är det sunt att vara lite pirrig när man ska göra något nytt och spännande så länge som man kan sätta fingret på varför det känns som det gör? Självklart går allt bra för Selma till slut!

Illustrationerna går i behagliga färger och avspeglar en miljö som för många säkerligen är lika igenkännande som berättelsen är. Kanske är det just det som är bokens styrka – att allt är vardagligt och igenkännande? Kanske är det just det som gör att jag tänker att det här en bok jag gärna har i mitt barns bokhylla och som är en fin gåva till någon annans barn just för att den har en bred målgrupp och kan tyckas om av många!

Läs gärna även recensionen om Selma har myror i brallan av Malin Molinder.

Selma har fjärilar i magen
Författare: Mikael Rosengren
Förlag: Idus (2015)
ISBN: 9789175771908
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Regnvardag med snigelinslag

Tre-till-sex-år, hör till det första jag tänker när jag har läst de första sidorna i Mallan – Den tråkigaste dagen. Text och bild är så på pricken igenkännerliga! Resonemang, aktivitet, intressen, dialog och förlopp följer mönstret. Kanske skildrar handlingen barns sommar-hemma-vardag allt för väl.

Regn, sommar, tråkigt, ingen att leka med. Mallans pappa, som diskar, kommer dragande med det klassiska: ”Men det är nyttigt att ha tråkigt ibland”. Mallan refererar till ordet ”nyttigt” – ”som kikärter, eller?” Sen håller hon för öronen för hon vill inte höra en massa dumheter. Lillebror håller också för öronen, medan han babblar på. I Mallans rum ligger lillebrors rymdskepp, som hon provsvischar och kraschar in i väggen. Pappa säger oreflekterat att hon ska plocka upp på rummet, sedan tycker han att hon kan ta på sig och gå ut. Mallan protesterar vagt, hon har inte någon att leka med, måste hon ha galonisar – regnmössan tänker hon i alla fall inte ha, kapuschongen är okej – och så får hon bara vara på gården, säger pappa. Precis som i verkligheten.

Klassiska regngöromål gås igenom, som att välta ut vattenansamlingar och hoppa i vattenpölar. En boll ligger i vägen och måste sparkas på, in i busken med omogna vinbär hamnar den. Men det är inga inaktiva tråksignaler hon sänder; det är stamp i vattenklampen och svung i sparken – dessutom ser hon glad ut! Mallan låter inte heller bollen ligga kvar bland buskarna och går vidare – nej, hon kryper efter, rakt in bland det våta och jordiga. Själv känner jag doften av svarta vinbärsblad, känner det blöta runt hela kroppen – trots regnkläderna – och hur den blöta lerjorden känns mot handflatorna… Men Mallan backar inte, på ett blad framför näsan sitter en snigel (snäcka), med antenner och allt, och en till, och en till; deras olikheter framgår i text och bild. Och där sitter Olov från dagis, han som gillar krigslekar.

Trots sina olika intressen och personligheter förenas de i snigel-fascinationen, den ena samlande, vårdande och med försiktighet, den andre mer mordisk, tävlingsinriktad och med häftiga rörelser. De väljer ut varsin snigel och namnger dem, en löp- och hinderbana byggs – men även sniglar är självständiga individer, de har ingen lust att tävla. Barnens lek och dialog fortsätter, de har roligt, först med sniglarna sedan bara tillsammans i fantasi och rörelse – tills Olovs storebror säger att han ska komma in.

Det hela kan tyckas allt för alldagligt och vardagsnära för oss vuxna, men när jag tänker efter så gör barn dessa saker gång på gång, år efter år och generation efter generation. I åldern tre-till-sex lyssnar man dessutom gärna på samma saga många gånger. Repetition hör till livet och igenkänning är viktig för tryggheten. Det här är en fin och trygg bok utan stora överraskningar – sådana böcker behövs ibland!

Mallan – den tråkigaste dagen
Författare: Jonas Lindén
Bild: Mia Nilsson
Förlag: Rabén & Sjögren (2015)
ISBN: 9789129695533
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tant Skateboard och spökslottet

tant-skateboard3d_400-500x500 Jag var lyrisk då jag läste första boken om Tant Skateboard och gav den strålande recensioner här på Barnboksprat. Läs gärna genom att klicka HÄR. Nu har den andra boken kommit, Tant Skateboard och spökslottet, och jag är inte lika lyrisk tyvärr.

Här hamnar tant skateboard i en spökfamilj med familjeproblem och där hennes bräda verkar vara den avgörande faktorn för att allt ska bli bra. Jag tycker författaren inte riktigt hittar formen för sin berättelse. Spökpappan säger;

”Dagens ungdom lyssnar inte, de har ingen respekt för de äldre. Tänk när min pappa sa till oss att ta med kedjorna och ut och rassla, då la vi benen på ryggen minsann.”

Temat känns igen. Datorer och andra materiella saker som upptar barn och ungdomars tid nuförtiden. Det är inte som förr. Inte ens för oss vuxna. Tydligen inte ens för spökena. En spökpappa är besviken på sina barn och ensam i sin föräldraroll. Barnen lyssnar inte på honom. Men så gör barnen som spökpappan önskar helt plötsligt och han blir lycklig igen. Jag fastnade inte för detta. Men om vi bortser från storyn – bilderna är spännande och mörkt blåtonade. Och småroligt är det säkert för den unga läsaren med tant Skateboard som inte är vidare rädd för spökena.

Det går inte att förklara läsupplevelser ibland. Första boken fann verkligen raka vägen in i mitt hjärta. Denna gjorde det inte.

Tant Skateboard och spökslottet
Författare: Lotta Eriksson
Illustratör: Jenny Lindqvist
Bokförlag: Idus
Utgiven:201508
ISBN: 9789175772066 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris