Det råder omvända roller i boken ”Abbe och hans vuxna åker till Grekland”. Abbe och hans vän Paloma, som egentligen är barn, får agera vuxna till ”deras” vuxna som uppträder som barn. Abbes vuxna packar teckningar och leksaker i stället för kläder och solkräm inför resan till Grekland. De tjatar om tuggummi på planet och klättrar upp på bagagebandet på flygplatsen. Kort och gott gör det sådant som vi vuxna ofta upplever att våra barn gör.
Abbe och Paloma talar om sina vuxna på det sätt vi talar om våra barn och de löser problem som uppstår på samma sätt, med mutor, trugande eller ultimatum.
Den dialog som barnen för om de vuxnas könstillhörighet frestar mig att tänka att författaren vill beröra ämnet med okonventionella familjekonstellationer men jag slungas snabbt tillbaka till den ursprungliga uppfattningen om att boken bara belyser hur vi vuxna kommunicerar till våra barn och till andra vuxna om våra barn, inte sällan över deras huvuden dessutom. Exempel:
-Vad roligt att du både har en flickvuxen och en pojkvuxen, sa Paloma.
-Jo, det är roligt sa Abbe. Men ibland undrar jag om det inte är lättare med två av samma sort som du har.
-Jag vet inte, sa Paloma. Egentligen spelar det ju ingen roll.
-Nej, verkligen inte. Man får vara glad att man har vuxna överhuvudtaget.
-Ja, sa Paloma. Vill du titta på min Spiderman?
-Ja, gärna sa Abbe.
Det här är en bok som uppmanar till skratt, igenkännande och ibland skamset konstaterande och den är underhållande både för den vuxna och barnet.
Abbe och hans vuxna åker till Grekland
Författare: Björn Augustson
Illustration: Hanna Ekegren
Förlag: Idus (2015)
ISBN: 9789175772189
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris