Världen på vinden är en korsning mellan kapitelbok och bilderbok, men framför allt är det en filosofisk högläsningsbok. Högläsning passar ju alldeles utmärkt nu i juletider, kanske blir ni många som samlas kring denna till formatet stora bok när det mörknar ute!
Handlingen utspelar sig på en vind, men framför allt handlar det om övergivna och bortglömda leksaksfigurer som lever sitt eget liv i en egen värld, och relationen mellan så väl saker som världar. De är ett tajt gäng av udda karaktärer där framförallt berättarjaget Tella funderar över sin tillvaro i tid och rum.
De existentiella frågorna återkommer både i Tellas egen tankevärld och i dialogen med de andra. Laborerandet med tids- och rumsperspektiv leder till filosofiska frågor, identitetssökande, liv, död och åldrande; handlar om världen utanför och om det finns flera världar. Samtidigt har figurerna långtråkigt, inget nytt händer, rädslor och inskränktheter blir allt tydligare. De lever verkligen i en liten instängd värld, en näst intill meningslös tillvaro – ett skrämmande men i mänsklig aspekt ofrånkomligt perspektiv:
”Så sorgligt allting kändes.
Dumma, dumma tid som puttar oss genom livet. Knuffar oss från kex till kex, ut i ett okänt någonting av ljus eller mörker.
Ingen vet.
Alla ska få veta.
Jag bläddrade i mitt anteckningsblock för att se om där fanns något till tröst.
Så länge någon minns,
finns man.
Just det, ja! Så var det ju: så länge någon minns.
Men, slog det mig nu, när vi andra också har glömt? Hur blir det då? Och ännu värre: när ingen längre kommer ihåg oss heller?
Då är vi borta.”
Som tur är hittar de en verklig äkta råtta som dött och som de kan begrava, i samma veva hittar de nya okända spår och möter nytt liv: det finns hopp! Den nya figuren leder dem till sin och andras världar genom en lång och mörk tunnel där ljuset finns i andra änden. Kanske är det paradiset de kommer till kanske räcker det med att de placeras i ett större sammanhang: ljus, människor, välden där ute och bakelser! Men bakom dem rasar deras gamla värld samman, huset med deras vind rivs, kanske är det domedagen!
Filosofiska frågor och abstrakta resonemang kräver någon läsare/lyssnare med livserfarenhet: att någon har förmåga och vilja att diskutera kring stora frågor – själva har figurerna knappast några minnen eller relationer till den större verkligheten så de är inte till stor hjälp – inte förrän Effelanten kommer och befriar dem – nästan som en frälsare förlöser han dem, löser dem från instängdhetens bojor, öppnar en större, ljusare och rikare tillvaro. Fajter får till och med träffa sin tvillingbror!
Under läsningen tänker jag på Alice i Underlandet och på Sofies värld, det finns paralleller inte bara i handlingen utan även i frågan om målgrupp.
MEN, till denna lite tunga text kommer bilderna, de är många och tydliga, växlar mellan perspektiv, gör textberättelsen mer begriplig, ger resonemang och tankar ett ansikte – så att säga. Boklayouten passar utmärkt för högläsning för en mindre grupp: stora och många bilder, tvåspaltig text och tillräckligt stor stil för att man ska kunna läsa även i svagare ljussatt miljö. Texten flyter på men livsfilosofiska inslag och ovanliga begrepp kräver tålamod och acceptans för många avbrott.
Världen på vinden
Författare: Lotta Olsson
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren (2015)
ISBN: 9789129694697
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
En enkel handling där bilderna är mer talande än den mycket korta texten. Jag tycker den påminner om bokklassikern ”Historien om någon” av Åke Löfgren där man följer den röda tråden genom hela bokens handling. Här handlar det inte om en röd tråd utan om ett paket på villovägar som ska hitta fram till Piroschka och vem eller vad är det? Piroschka ligger så exotiskt i munnen att jag inte visste om det var en by eller en människa.
