Prinsessor och drakar

På utsidan ser boken traditionell ut, men den är långt ifrån en vanlig sagobok. I Prinsessor och Drakar får vi möta sju olika prinsessor i sju berättelser, en för varje veckodag. Författaren har lekt med temat att prinsessor blir bortrövade av drakar och vi får ta del av sju olika versioner på detta tema (ibland med ett tvärtomtema, dvs. att prinsessan vill röva bort draken).

Prinsessorna är långt ifrån perfekta. Vi får bland annat träffa en bortskämd materialist, en smutsig fobiker, en uttråkad tv-tittare, en latmask och en argbigga. Prinsessorna framställs knappast som söta och blida utan snarare som handlingskraftiga och egensinniga. Även drakarna är mångsidiga, av olika storlek och temperament.

Illustrationerna är vackra och traditionellt gammaldags, men boken innehåller många roliga twistar och moderna detaljer, t ex en prinsessa som surfar på nätet. Jag gillar verkligen att författaren och illustratören använt ett modernt grepp i en gammaldags tappning. Det blir en rolig blandning av nutid och dåtid med t ex en prinsessa på sparkcykel iklädd en klänning i barockstil. Att den bortskämda flickan har sex dockskåp och 42 leksaksdrakar som vardera har varsin dammsugare är en annan rolig detalj.

Boken är perfekt för småbarn som fastnat i prinsessträsket (som min 3,5-åring har gjort). Molly skrattar gott åt draken som klär ut sig till en ekorre för att lyckas fånga en prinsessa (som i själva verket är jätterädd för ekorrar men tycker om drakar). Det är också skönt att ha denna bok (liksom Per Gustavssons ”så gör prinsessor”-böcker) som en motvikt till de fagra men ibland ganska menlösa Disneyprinsessorna (som förvisso är bra på ett annat sätt).

Boken passar bra som följetong med en saga för varje dag i veckan men kan också läsas i ett svep.


Prinsessor och drakar
Författare: Christina Björk
Illustratör: Eva Eriksson
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 40
ISBN: 9789129675832
Köp: t ex på Adlibris eller jämför priser

Prinsessans rockband

Senaste i raden av böcker om prinsessan är Prinsessans Rockband. Den handlar om att prinsessan blir ombedd att spela på scen med sitt rockband. Men rockbandet har varit nedlagt sedan en tid eftersom trummis-draken nästan råkade sätta eld på dem. Prinsessan klurar på en lösning medan hon letar upp bandmedlemmarna skelettet, trollkarlen och prinsen och ber dem vara med på en comeback. Alla är de oroliga för drakens eldsprutande, men prinsessan kommer till slut på en smart plan.

Prinsessans rockband är inte särskilt actionspäckad utan håller ett lagom mysigt tempo. Boken handlar om att finna lösningar, hitta varje persons styrka och att tänka utanför lådan.


Som vanligt är prinsessan en sann kvinnlig förebild genom att vara den minst ängsliga av dem och som tar kommandot och drar ihop gänget.

Per Gustavsson har släppt många böcker i prinsess-serien (även två böcker om prinsen). Vad kan man göra  för att förnya sig efter så här många böcker? Jo, man spelar in en musik-cd så klart. Med boken följer en CD med klämmiga poplåtar som jag nästan vågar lova blir succé hos barnen. Texterna finns även nedtecknade i slutet av boken. Låtarna handlar om vänskap, musik, kärlek och de olika karaktärerna i boken. Jag tycker att låtarna är väldigt trallvänliga.

Givetvis har Prinsessans Rockband även en webbplats för alla fans. Du kan även lyssna på skivan på Spotify.


Prinsessans rockband
Författare & Illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur (2011)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789127130692
Köp: t.ex. på Adlibris, Bokus eller jämför priser

Pomelo blir stor

Marit Jonsson har redan skrivit om Pomelo blir stor i inlägget En stor bok om att bli stor, men jag känner att jag måste få lovebomba lite också, eftersom jag skrev tidigare att jag såg fram emot boken.

Den här gången upptäcker Pomelo att han har blivit större. Han börjar genast fundera. Vad innebär det att bli stor? Kommer han att bli lagom stor? Vad händer sen? Får man göra allting när man är stor? Måste man göra sånt man inte vill också? Vad kommer han att upptäcka när han blivit stor?

Åh, vad jag gillar denna knasfilosofiska, räddhågsna lilla elefant! Och åh, vad jag gillar Benjamin Chaud, som ritat Pomelo och den underbara miljön han vistas i. Det är finfina grejer, det här! Se här, bara:

Något har hänt!
Tänk om det inte går bra?

Jag ♥ Pomelo!


Pomelo blir stor
Författare: Ramona Badescu
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
ISBN: 9789129677539
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

 

Makwelane och krokodilen

Makwelane och krokodilen tilldelades Peter Pan-priset 2010. Det är ett pris som tilldelas en översatt barn- eller ungdomsbok och priset är förutom äran och ett fint diplom en inbjudan till Bok & Bibliotek, bokmässan i Göteborg. Det var där jag fick upp ögonen för den här boken, men kanske främst för dess illustratör Piet Grobler. Makwelane och krokodilen innehåller så härliga och färgstarka bilder av afrikanskt lantliv att berättelsen blir sekundär, för åtminstone jag är fullt upptagen med att försöka se mig mätt på illustrationerna. Det går inte!

Berättelsen är en ganska klassisk saga som ger mig lite Rödluvan-vibbar. Fast det är en krokodil i stället för en varg och mormodern råkar inte riktigt lika illa ut, tack vare Makwelanes djärva insats. Fast det är i och för sig Makwelane som gör att krokodilen vet var mormor finns till att börja med… nåväl, det slutar lyckligt i alla fall och bilderna, BILDERNA! Åh! Titta bara:

Klicka för att zooma
Klicka för att zooma

Den högra vardagslivsbilden är en av mina favoriter, tillsammans med bilden på allra sista sidan. Men den får ni kolla upp själva!

Tyvärr är det här bara en bibliotekslånad bok (jag fick köa länge för att få den!). Jag skulle gärna ställa den i Avas bokhylla lite mer permanent.


Makwelane och krokodilen
Författare: Maria Hendriks
Illustratör: Piet Grobler
Förlag: Förlaget Hjulet (2009)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789185573158
Köp: t.ex. på Adlibris, eller jämför priser

Tre parallella språk

 Här kommer en utlovad uppföljare: en recension av en Pino- bok med teckenstöd

En revidering av texten om TECKENSTÖDEN i Pino-böckerna är nödvändig och jag har ändrat något. Teckenstöd och teckenspråk för döva är inte samma sak; teckenstöden kallas AKK, Alternativ och Kompletterande Kommunikation, och är en förstärkning av språket, ett förenklat teckenspråk som används i grupper där någon typ av språkinlärningsproblematik finns.  

Tre samtydiga språk berättar om situationer som alla känner igen sig i. Med hjälp av bildspråk, ’teckenspråk’ och textspråk får vi i berättelsen följa den lilla glada nallen Pino i hans kvällsaktiviteter – från avslutad lek till skön sömn. I Sov gott Pino finns fina möjligheter att närma sig och utveckla de tre språken.

Olika typer av samspel mellan text och bild är inget nytt; de kan berätta ’samma sak’, komplettera varandra, eller sammanföra två olika berättelser för en djupare helhet. Men vad händer när ett tredje språk tillkommer och pockar på uppmärksamhet – ett som, i denna form av teckenstöd, innehåller både text- och bildillustrationer till de rörelser som ska gestalta den skrivna/berättade och illustrerade berättelsen? För mig är det helt nytt, spännande och utmanande – jag kan helt enkelt inte låta bli att försöka utföra rörelserna till berättelsens ord och begrepp. Och det är inte alls svårt! Men för en redan invigd tycks jag säkerligen staka mig som en nybörjare i läsning.

Teckenkommunikationen tillför ytterligare en dimension, för mig med alla sinnesfunktioner intakta blir det inklistrade teckenstödet som en länk mellan bild och text.

Kommunikationsmöjligheterna sinnesförstärker varandra; bildens innehåll/tecken har sin motsvarighet i de skrivna och muntligt formulerade orden i texten, ’teckenspråkets’ instruktioner visar hur man med hjälp av rörelser gestaltar det text och bild berättar. ’Översättningen’ från text+bild till teckenkommunikation är lätt att förstå när man har tillgång till alla samtidigt. Men mycket beror förmodligen på det fina samspelet mellan text och bild.

När Pino har städat fint i sitt rum är det dags för en kvällsmacka, textens berättelse: ”Pino äter en smörgås. Mums!” Bildens uttryck, eller snarare Pinos dito på bilden, går knappast att misstolka: nallen vid bordet signalerar ’mums’ med en tunga som, trots att den inte rör sig, slickar sig kring munnen samtidigt som en smörgås med gult pålägg, smör och ost – eller kanske honung, precis är på väg i tassen från bordet in i munnen. Teckenrörelserna visar tecknet för Pino, som är en glad mun tecknad från ena sidan av munnen till den andra, handrörelsen framför munnen – tecknet för äta, och tecknet för smörgås: en handflata förs över den andra i en bredande rörelse mot tecknarens kropp. Ordet mums tycks bara finnas i text men bilden talar ett tillräckligt tydligt språk!

För den som är obekant med instruktioner och hur man uttrycker sig på det kompletterande språket kan frågan om spegelvändning i teckenstödet vara relevant: är smörgåsen/bredrörelsen den högra eller vänstra handflatan? Beror det bara på om man är höger eller vänsterhänt?

Förtydligas ska att böckerna om Pino i sig är helt vanliga böcker men att teckenstödsremsor kan beställas från förlaget till samtliga, man får själv klistra in dem.

Pino-böckerna med teckenstöd är en fin möjlighet att uppleva, försöka förstå och träna sig på olika sätt att uttrycka sig, oavsett om man har nära kontakt med barn som har problem med sin hörsel/språkinlärning eller inte.

Titel: Sov gott Pino

Text: Eva Pils, Agneta Norelid

Bild: Kenneth Andersson

Förlag: Pinolek

ISBN: 9789197440783

Köp: , hos Bokus, Adlibris eller förlaget direkt