Barbro Lindgren måste vara en av Sveriges mest produktiva författare med en lång rad titlar i bagaget. Som barn tyckte jag själv om Jättehemligt och Världshemligt, som förälder läste jag böckerna om Max (fast jag gillade aldrig att Max slog ankan i huvudet när den tagit hans napp) och som pedagog har jag bl.a. läst böckerna om Benny.
I den här boken följer vi med tvÃ¥ bröder som helt enkelt leker att de är fÃ¥glar och svävar fram över skog och mark och fantiserar fram spännande äventyr och mäter sina krafter med varandra. Jag blev nyfiken pÃ¥ boken pÃ¥ grund av illustrationerna och Camilla Engman har verkligen en säregen stil. Jag inte kan lÃ¥ta bli att tycka att bröderna är ganska kantiga och ogulliga samtidigt som de omges  av de spädaste detaljer. Nu var det ett tag sedan alla barn i min omgivning befann sig i lämplig Ã¥lder för denna bok sÃ¥ jag läste den för mig själv och tyvärr sÃ¥ kände jag inte mycket för den. Det är som sagt en enkel story om tvÃ¥ barn som leker och dialogen är ganska korthuggen och fÃ¥ngar smÃ¥ barns uttryckssätt väl men efter att ha läst boken kände jag liksom ”jahapp”. Jag gav boken till en vän med en dotter i passande Ã¥lder men hon hade inte heller mycket att rapportera efter läsningen. Kanske är det en bok som ska läsas mÃ¥nga gÃ¥nger tillsammans med en, förslagsvis, tvååring där man gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng tittar pÃ¥ bilderna och lÃ¥ter sig fÃ¥ngas av äventyret för att till fullo uppskatta den.
För ett tag sedan ville Buster inte sova. Den boken är recenserad av 
Den är boken har några år på nacken. Den är nämligen från 2005 och finns inte att köpa längre men finns säkert på biblioteken runt om i landet. Jag föll direkt för boken och den är skriven av en populär och produktiv författare som jag faktiskt aldrig tidigare hört talas om – Ulf Sindt. Det är en barnbilderbok men även en högläsningsbok som skulle fungera väl även utan Eva Lindströms bilder. Nu tycker jag illustrationerna kompletterar berättelsen väl men ni förstår nog vad jag menar.
Minns ni den lilla bortsprungna björnen i 
