Författare: Helena Eriksson

Jag heter Helena Eriksson och i juli 2019 kom jag tillbaka som skribent för Barnboksprat efter en tids frånvaro. Jag längtade tillbaka och togs emot med öppna armar! Mina barn börjar bli ganska stora nu (födda 2006 och 2010), så kommande recensioner blir nog till större delen av ungdomsböcker. Det gynnar ju även mig i mitt yrke som lärare i svenska och engelska på högstadiet. För övrigt så tycker jag om jordnötsringar, choklad, att baka och att skriva brev (på de gamla hederliga viset, med papper och penna)!

Gosiga djurboken

Gosiga djurboken är vad man kan kalla en klassisk pekbok. Många är pekböckerna som handlar om djur och som har olika texturer för att barnen ska få känna hur olika material känns. Här har till och med fåret fått ull på bokens framsida (men finns sen inte med i boken). I boken finns däremot följande djur representerade: kyckling, fisk, hund, kanin, mus, katt, groda, och björn.

Flera av djuren har ganska liknande ”päls”, lite lång och mjuk sådär. Fisken däremot har lite sträv päls, höll jag på att säga, men fjäll ska det väl föreställa. Tyget är lite marmorerat och blänkande och passar bra till ändamålet. På musen är det lite överraskande öronen och inte kroppen som fått tyg; här med lite sammetskänsla. Grodans mage är lite plastig och bubblig och isbjörnens päls är mjuk men sträv. Ungefär så ser det ut rent taktilt.

Förutom att djurens arter står där har de även fått ett beskrivande ord; dunig kyckling, blank fisk och luddig (?) björn till exempel. Det sista uppslaget i boken är en repetition av vilka djuren var, och här har de beskrivande orden bytts ut så man får veta vilken färg de olika djuren har. Fina charmiga illustrationer i en trevlig pekbok för de minsta. Elin (snart) 1 år gillar den!

Gosiga djurboken
Illustratör: Stella Baggott
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 10
ISBN: 9789129676457
Köp: jämför priser

Vad händer (och fötter) i kroppen?

Underbart tokrolig bok om olika delar av kroppen; för min frågvisa son var den toppen! Här kan man bland annat läsa om hjärnan, naveln, håret, snippan och snoppen i en salig blandning.

Beskrivningar och fakta är påhittigt skrivna och riktigt skojiga att läsa, en bok att bli glad (och allmänbildad) av! För att ta ett exempel beskrivs t.ex. hjärnan så här (något förkortat): ”I huvudet finns hjärnan som är grå och ser ganska läskig ut, ungefär som havregrynsgröt […] När du sover vilar hjärnan, under tiden spelar den upp drömmar för dig som den hittar på själv. Det är därför dom är så knasiga ibland.”

Varje faktasida avslutas med en fråga att fundera över tillsammans med barnet; på sidan om hjärnan är frågan ”Vad är det knasigaste du har drömt? och på sidan om skelettet får man fundera på om man kan känna med skelettet eftersom det gör ont att bryta benet.

En mysig och härlig bok som både jag och sonen (snart 5 år) tyckte jättemycket om. Den kommer vi att läsa många gånger har jag en känsla av.

Vad händer (och fötter) i kroppen?
Författare: Anna Severin
Illustratör: Vanja Schelin
Förlag: Vombat förlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789186589004
Köp: jämför priser

Dear Friends

Finns det några likheter mellan ungdomars vardag i Rinkeby och i Kapstaden? Ja, många fler än man kan tro faktiskt! Den här boken är ett samarbete mellan tonåringar från Rinkeby, Sverige och Langa i Sydafrika. Boken består till väldigt stor del av fotografier, men det är inga tjusiga, proffsiga sådana utan bilder tagna av ungdomarna själva som på ett bra sätt illustrerar deras vardag. Mycket handlar om deras drömmar inför framtiden, de berättar för varandra om vilka yrken de vill ha och varför. De berättar också mycket för varandra om vilka fritidsintressen de har och man kan konstatera att i både Rinkeby och Kapstaden är musiken en viktig del av deras liv.

Det finns både brev som bara är några få rader långa till de som fyller en hel sida blandat med lite dikter här och där, språket de kommunicerar på är sin skolengelska. Det finns inte så mycket att berätta om själva innehållet i texterna (du får själv läsa!), så här kommer ett litet exempel:

”If I owned this world, there would be no crime or rape, and no xenophobia. I would make it harmoniuos.” /Lelethu
(xenophobia = främlingsfientlighet)

Och kom ihåg, en bild säger mer än tusen ord…

Dear Friends
Författare: ungdomar i Rinkeby och Kapstaden, Kerstin Gidfors (red.)
Förlag: Bokförlaget Tranan
Antal sidor: 127
ISBN: 9789186307110
Köp: jämför priser

Mia saknad

Mia saknad är en bok som handlar om hästtjejen Janni och hennes kompis Mia. De är bästa kompisar och har varsin häst, deras stora dröm i framtiden är att bo tillsammans i en röd stuga och föda upp hästar. Redan i första kapitlet får vi veta att Mia har försvunnit, flyttat utan att säga hejdå eller tala om var hon tagit vägen! Så gör man väl inte mot sin bästis? När det gått en vecka fick Janni ett brev från Mia där det stod att hon inte ville att de skulle vara vänner längre; att det inte var någon idé eftersom de nu bodde så långt ifrån varandra. Men Janni känner att det är något som hennes mamma och bror inte vill berätta för henne, något som har med Mia att göra.

Samtidigt som hon saknar sin bästis och gråter när hon tänker på henne har hon något annat att fundera över, nämligen tävlingen som hon och ponnyn Tintin ska vara med i. Hästar är hennes stora intresse i livet och hon har en chans att vinna klubbmästerskapet i dressyr och tränar hårt inför detta. I skolan undviker hon klasskamraterna men råkar en dag höra dem prata om något som får henne att bli alldeles stel: ”Har ni hört att Mias pappa blev tagen av polisen igår? […] Tänk att ha en pappa som är knarkare.” Det Janni hör gör henne både arg och förtvivlad, och hon bestämmer sig för att inte lyssna på deras snack utan själv ta reda på vad som har hänt. Och Janni är inte dum; genom att titta på poststämpeln på brevet från Mia ser hon att det är skickat från Lund. Det dröjer inte länge innan hon bestämt sig för att ta pengar av sin mamma och köpa en tågbiljett till Lund för att leta efter Mia. Hon har hört någon säga att det inte är en särskilt stor stad så hur svårt kan det vara att hitta henne? Till saken hör att Janni ju inte är särskilt gammal, exakt ålder vet man inte men 10-11 år skulle jag gissa på då hon egentligen är för ung för att åka tåg ensam.

Som tur är upptäcks rymningen under tiden Janni sitter på tåget, och framme i Lund tas hon om hand av personal på stationen tills Joel, en vän till familjen som bor i Lund, kommer och hämtar henne. Det visar sig att han vet var Mia har flyttat, och varför hon har flyttat. Han har ringt stället där Mia finns och det är ok att Janni får hälsa på henne en timme. Mia verkar bo på skyddad adress och när Janni kommer dit blir det en lycklig återförening – de är såklart fortfarande bästa vänner trots allt som hänt. Det visar sig att Mias pappa är narkotikamissbrukare och har slagit både Mia och hennes mamma, och därför har de flyttat ifrån honom.

De båda flickorna kommer överens om att de ska fortsätta ha kontakt, men i början tycker Janni att det är svårt att veta vad hon ska skriva i sina brev till Mia. Vad skriver man till någon som varit med om så otäcka saker? Kan man berätta om hur bra man själv har det eller blir det fel då? Till slut blir det så att Janni skriver om sin vardag, precis som det är och det är nog så det ska vara. Livet går ju vidare både för henne och Mia även om jobbiga saker händer.

Det finns många bra diskussionsämnen i boken tycker jag; t.ex. det här med att prata om svåra saker med barn. Ska man berätta? Hur mycket ska man berätta? Är det ibland bättre att inte berätta? Janni borde ha fått veta från början att Mia skulle flytta tycker jag, kanske inte hela orsaken till varför just då, men åtminstone så de fick säga hejdå till varandra. Som sagt, många tänkvärda och bra ämnen att prata om, men för att gilla den här boken måste man nog vara lite smått hästtokig då mycket kring resten av storyn kretsar runt ridning och hästar.

Mia saknad (bok +cd-skiva)
Författare: Malin Eriksson
Illustratör: Åsa Carlsson
Förlag: Hegas
Antal sidor: 130
ISBN: 9789185877935
Köp: jämför priser

Junior börjar förskolan

Här är uppföljaren till Jösta och Johan; nu har det gått en tid och nu är det dags för dottern Junior att börja förskolan! Som alla andra barn har hon längtat länge och ser verkligen fram emot att få börja. Hon möts av grodfröken Knut och får en egen hylla med krok, det får mig att minnas min första dag på lekis när jag blev visad min plats i hallen och symbolen jag hade vid min hängare var en segelbåt. Det är viktiga saker det där!

När Junior kommer in i leksalen till de andra barnen är det en del som blir rädda för henne för de tror att hon är en livsfarlig krokodil! Men sen tar nyfikenheten överhand och de börjar fråga ut henne; ”Varenda en viftar med sina händer och vill ha svar. Junior önskar att hennes föräldrar hade stannat kvar.” De frågar om hennes mamma och pappa, om hennes föräldrar är snälla…de förställer sig nog att Juniors föräldrar är två jättekrokodiler skulle jag tro. Men Junior berättar att hon har två pappor, att de bor i ett hus nere vid ån och att papporna är fem respektive nästan tre meter långa. Hon berättar också att pappa Johan ryter när han blir arg: ”Ni ska höra pappa Johan när han blir arg och ryter, jag brukar putta ner honom i ån, det är tur att han flyter”. Kompisarna tänker att de inte vill träffa Juniors pappor, för de är säkert jättefarliga!

Rätt som det är har dagen gått och de hör att Juniors pappor har dykt upp! Alla barnen ropar hjälp och springer och gömmer sig och darrar av skräck…men det är något helt annat än farliga krokodiler som tittar in: nämligen två snälla giraffer med långa halsar som barnen får åka rutschkana på! Vilken fantastiskt bra avslutning på den första förskoledagen!

På det sista uppslaget i berättelsen får man se när alla förskolebarnen promenerar hem med sina familjer, och där finns alla möjliga familjekonstellationer. Det är inga som helst konstigheter att Junior har två pappor, att någon bara har en förälder, att någon tas om hand av sin gammelgammelmormor. Huvudsaken är ju att man har en familj – hur den än ser ut!

Jag tokgillar alla böcker från Sagolikt bokförlag, de är så härligt befriade från en massa gamla förlegade tankar och regler om hur allt ska vara och får mig att fundera och diskutera med min familj om frågor som uppkommer när vi läser boken. I Junior börjar förskolan är det flera saker jag tänker på och gillar: att Junior är en tjej (ja, jag var tyvärr så fördomsfull att jag först automatiskt tänkte att Junior var en kille), att grodfröken på förskolan är en han och att det inte är någon som tycker att det är konstigt att Junior har två pappor istället för en mamma och en pappa. Illustrationerna är underbara måste jag också nämna!

Ett extra plus är att det följer med en cd-skiva med berättelsen inläst i två versioner; en originalversion och en godnattversion!

Junior börjar förskolan
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt bokförlag
Antal sidor: 20
ISBN: 9789197892711
Köp: jämför priser