Rakt mot hindret!

Malin Eriksson har hunnit skriva en hel drös böcker vid det här laget och just den här, Rakt mot hindret!, kom ut 2016.

Jos mamma har problem med pengar igen och de måste flytta ifrån den lilla ettan för att bo hemma hos mormor ett tag. Jo tvingas lämna stallet och favorithästen och är inte alls sugen på flytten. Hemma hos mormor får hon ett eget rum för första gången någonsin, mammas gamla flickrum. I en låda hittar hon en broschyr om en ridskola i närheten så hon cyklar dit och blir snabbt kompis med Lena och får hjälpa henne med hennes häst.

Hemma vågar Jo först inte säga något och hon gömmer undan de hästdoftande kläderna. Mamma blir alltid tokig av hästlukten och mormor verkar ha renlighetsmani. Men så snart mormor får reda på att Jo hängt i stallet så ordnar hon så att hon kan börja ta lektioner. Jo hittar bilder på mamma och en tävlingsponny och börjar förstå att mamma dolt en hemlighet under alla år.

Berättelsen om Jo innehåller en hel del. En mamma som lider av depressioner så att Jo tvingas ta alldeles för mycket ansvar. Eftersom att mamma har svårt att sköta ett jobb växer Jo upp i ett fattigt hem och måste t.ex. ljuga när kompisar frågar om de ska gå till kiosken. Den handlar också om den hets som många föräldrar utövar när det kommer till deras barn och idrott. Att vi tar ifrån dem glädjen och ställer alldeles för höga krav. Sen finns det såklart en hel del hästar i boken och livet i stallet är trovärdigt skildrat förutom att jag tänker att Jo får en himla räkmacka in i den nya klubben. Men det är hon å andra sidan värd.

Malin Eriksson skriver medryckande och med bra flyt och lyfter många viktiga ämnen. Jag har sagt det förr: de här moderna socialrealism-hästböckerna är fantastiska och förtjänar att läsas av en bredare publik än bara de som är hästintresserade.


Rakt mot hindret!
Författare: Malin Eriksson
Förlag: Opal (2016)
ISBN: 9789172997745
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Recensionsexemplar från förlaget.

Hästen på Vinga

När mamma och Lovis rensar på vinden en dag hittar Lovis plötsligt en gammal ridjacka. I den ligger ett fotografi från en hästgård, Vinga, som tillhör hennes gammelmorbror Viktor. Varför har ingen berättat för henne att de haft en hästgård i släkten? Och när Lovis precis har fått veta det så släpps också bomben att gården ska säljas eftersom Viktor blivit för gammal och ska in på ålderdomshem. Lovis följer med mamma till gården när de ska hjälpa Viktor att packa inför flytten. På gården händer mystiska sker och Lovis känner att hon måste förhindra försäljningen till varje pris.

Hästen på Vinga är en hästbok med spökinslag. En kanske lite annorlunda kombination som dock fungerar riktigt fint. Malin Eriksson knyter samman realism och magi på ett bra sätt och ger Lovis precis den pushen hon behöver för att hon ska våga sig dit hon vill. Boken handlar också om vänskap; att behålla vänskap när man förändras eller gör misstag samt att finna nya vänner på oväntade sätt. Lovis är ingen perfekt person men hon är modig och vågar erkänna sina brister.

Jag som har läst hästböcker i omkring 35 år uppskattar de här moderna hästböckerna vilka egentligen snarare borde kategoriseras som barn- och ungdomsböcker som delvis utspelar sig i stallmiljö. De tar upp så många viktiga ämnen i barns och ungdomars liv. Vi får t.ex. möta Lovis bästa vän Mio som är icke binär. Tillsammans med Lovis kämpar vi när ingen verkar förstå henne och då avundsjukan slår sina klor i henne. Dessutom får vi en inblick i hur det kan vara att bli gammal och tvingas ta farväl av det man älskar eller att vara en person som mår dåligt för att livet inte blev som man tänkt sig.

Boken vänder sig till mellanstadieåldern men fungerar bra även för äldre läsare. Så läs gärna en s.k. hästbok, eller två, du kommer garanterat att känna igen dig och kunna relatera. Även om just du inte råkar veta vad en plastrongnål är. :)


Hästen på Vinga
Författare: Malin Eriksson
Förlag: Opal (2019)
ISBN: 9789172999787
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Recensionsexemplar från förlaget.

Mia saknad

Mia saknad är en bok som handlar om hästtjejen Janni och hennes kompis Mia. De är bästa kompisar och har varsin häst, deras stora dröm i framtiden är att bo tillsammans i en röd stuga och föda upp hästar. Redan i första kapitlet får vi veta att Mia har försvunnit, flyttat utan att säga hejdå eller tala om var hon tagit vägen! Så gör man väl inte mot sin bästis? När det gått en vecka fick Janni ett brev från Mia där det stod att hon inte ville att de skulle vara vänner längre; att det inte var någon idé eftersom de nu bodde så långt ifrån varandra. Men Janni känner att det är något som hennes mamma och bror inte vill berätta för henne, något som har med Mia att göra.

Samtidigt som hon saknar sin bästis och grÃ¥ter när hon tänker pÃ¥ henne har hon nÃ¥got annat att fundera över, nämligen tävlingen som hon och ponnyn Tintin ska vara med i. Hästar är hennes stora intresse i livet och hon har en chans att vinna klubbmästerskapet i dressyr och tränar hÃ¥rt inför detta. I skolan undviker hon klasskamraterna men rÃ¥kar en dag höra dem prata om nÃ¥got som fÃ¥r henne att bli alldeles stel: ”Har ni hört att Mias pappa blev tagen av polisen igÃ¥r? […] Tänk att ha en pappa som är knarkare.” Det Janni hör gör henne bÃ¥de arg och förtvivlad, och hon bestämmer sig för att inte lyssna pÃ¥ deras snack utan själv ta reda pÃ¥ vad som har hänt. Och Janni är inte dum; genom att titta pÃ¥ poststämpeln pÃ¥ brevet frÃ¥n Mia ser hon att det är skickat frÃ¥n Lund. Det dröjer inte länge innan hon bestämt sig för att ta pengar av sin mamma och köpa en tÃ¥gbiljett till Lund för att leta efter Mia. Hon har hört nÃ¥gon säga att det inte är en särskilt stor stad sÃ¥ hur svÃ¥rt kan det vara att hitta henne? Till saken hör att Janni ju inte är särskilt gammal, exakt Ã¥lder vet man inte men 10-11 Ã¥r skulle jag gissa pÃ¥ dÃ¥ hon egentligen är för ung för att Ã¥ka tÃ¥g ensam.

Som tur är upptäcks rymningen under tiden Janni sitter pÃ¥ tÃ¥get, och framme i Lund tas hon om hand av personal pÃ¥ stationen tills Joel, en vän till familjen som bor i Lund, kommer och hämtar henne. Det visar sig att han vet var Mia har flyttat, och varför hon har flyttat. Han har ringt stället där Mia finns och det är ok att Janni fÃ¥r hälsa pÃ¥ henne en timme. Mia verkar bo pÃ¥ skyddad adress och när Janni kommer dit blir det en lycklig Ã¥terförening – de är sÃ¥klart fortfarande bästa vänner trots allt som hänt. Det visar sig att Mias pappa är narkotikamissbrukare och har slagit bÃ¥de Mia och hennes mamma, och därför har de flyttat ifrÃ¥n honom.

De båda flickorna kommer överens om att de ska fortsätta ha kontakt, men i början tycker Janni att det är svårt att veta vad hon ska skriva i sina brev till Mia. Vad skriver man till någon som varit med om så otäcka saker? Kan man berätta om hur bra man själv har det eller blir det fel då? Till slut blir det så att Janni skriver om sin vardag, precis som det är och det är nog så det ska vara. Livet går ju vidare både för henne och Mia även om jobbiga saker händer.

Det finns många bra diskussionsämnen i boken tycker jag; t.ex. det här med att prata om svåra saker med barn. Ska man berätta? Hur mycket ska man berätta? Är det ibland bättre att inte berätta? Janni borde ha fått veta från början att Mia skulle flytta tycker jag, kanske inte hela orsaken till varför just då, men åtminstone så de fick säga hejdå till varandra. Som sagt, många tänkvärda och bra ämnen att prata om, men för att gilla den här boken måste man nog vara lite smått hästtokig då mycket kring resten av storyn kretsar runt ridning och hästar.


Mia saknad (bok +cd-skiva)
Författare: Malin Eriksson
Illustratör: Åsa Carlsson
Förlag: Hegas
Antal sidor: 130
ISBN: 9789185877935
Köp: jämför priser