Familjen Lindströms skriftspråkliga vrår

Skriftspråket är ett ganska härligt kommunikationssätt, tycker jag. Det ger oss tillträde till så många olika dimensioner (För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om det fantastiska med berättelser). Att komma underfund med hur krumelurer på ett papper kan bli ord, meningar, hela texter kan man göra på olika sätt, men bäst lär man sig när man känner lust inför något. Här kommer några små idéer kring hur man kan väcka det där intresset, den där lusten, inför att lära sig vad läsning och skrivning är för något. Samtidigt vill jag passa på att presentera några härliga läs- och skrivbilder.

Bokstäver

Skriva kan man göra på många olika sätt

Magnetbokstäver som är stora och lätta att hålla i
Dekorgummibokstäver, som känns lite mjuka mot handen när man läser

Former för lera eller till kakor
Vad vill du skriva på ditt halsband?

Namnet

Namnet är något speciellt och blir ofta en nyckel in till den skriftspråkliga världen

Präglingsapparat/Dymo är rolig att skriva sitt namn med ... eller fantasiord
Namnet med fimolera

Läs- och skrivplatser

En skåpvägg målad med skoltavla-färg, för att skriva eller rita meddelanden

Ibland måste man vänta för länge på sagan!
Barnboksfavoriterna
En lässtund för sig själv
Kanske en ny skribent på Barnboksprat?

Läs ett tidigare inlägg om skriftspråkligt pyssel: Skriftspråket – magi, vardag eller både och?

Solen och vinden

Har du hört Aisopos fabel om solen och vinden? Den handlar om solen och vinden, som tävlar om vem som snabbast kan få en människa att ta av sig sin kappa. Vinden är stark och tar i allt vad den kan, men det blir solen som vinner, efter att ha varit både smart och vänlig.

Den här boken uppfyller många kriterier för att fungera som en allra första bok att läsa själv. Den har korta meningar, med stora tecken och förhållandevis korta ord. Sidorna består nästan helt av tydliga helbilder, som hjälper läsaren att tyda innehållet. Den upprepar vissa ord och mönster i handlingen och är huvudsakligen uppbyggd av ord som barn använder i sin vardag.

Samtidigt har den något lite gammaldags över sig som hindrar läsflödet en aning. Det går ju uppenbarligen vissa trender inom läsa-lätt-utgivningen. I de nya lättläst-böcker, som vi har, verkar de pronomen som traditionellt sett stavats icke ljudenligt göra det även nu, trots att en alternativ stavning är tillåten. I Solen och vinden finns orden mig, dem och sig, trots att de hade kunnat stavats mej, dom och sej. Visst är det så att de flesta böcker använder den traditionella stavningen, och det är något man behöver lära sig, men i en bok som skulle kunna användas som allra första läsbok, tycker jag att det hade varit bättre med den nyare stavningen.

Det finns även ett uttryck i boken som nybörjarläsare lätt kan hänga upp sig på. När solen vill försöka få av mannen kappan står det  ”Låt mig försöka, sa solen”. För det första innehåller den meningen ett icke ljudenligt stavat pronomen, för det andra ett relativt långt ord (försöka) och för det tredje kan man fråga sig vilket barn som egentligen använder uttrycket ”låt mig”.  Jag kan tänka mig att uttrycket kommer dit på grund av att boken översatts från engelska.

Jag har jag lite svårt att säga vem boken riktar sig till. Den hade varit perfekt för barn som alldeles precis lärt sig läsa med hjälp av ljudning, men samtidigt måste barnet ha lärt sig några av skriftspråkets regler för stavning. Det hade varit roligt att hitta en bok som verkligen är så lätt att läsa att det räcker med att ha förstått ljudningsprincipen för att klara av den. Men Solen och vinden är i alla fall nästan där.

I slutet av boken får man en överraskning i form av tre läspyssel. Det ger en trevlig avrundning och visar ännu ett användningsområde för skriftspråket: att förmedla instruktioner.


Solen och vinden
Författare: Mairi MacKinnon
Illustratör: Francesca di Chiara
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 32
ISBN: 9789132156281
Köp: jämför priser

Lättläst 1950

Jag fick nyligen tag på två lättläst-böcker från 1950. Böckerna ingår i  en serie med namnet Peter och Lena på landet. De är utgivna av Natur och Kultur och Margit Mosskin är författare och Gerd Rissler är illustratör.

Peter och Lena är två nyfikna och rara barn och de lever i en lantlig idyll. Boken har ett pedagogiskt upplägg, där de vuxna i boken berättar saker. Böckerna är helt igenom väldigt trevliga, men kanske inte så mycket mer än så. De innehåller inte så mycket spänning eller överraskande drag.  Så läsvärdet för mina barn är kanske inte så högt. Men däremot tycker jag att det är lite spännande att titta i de här böckerna.

När jag först såg böckerna trodde jag att det skulle vara mer olika dagens barnböcker i ordval etcetera än vad de faktiskt var. Berättelserna är lätta att ta till sig och innehåller främst sådana ord som barn idag använder också. Men ordet ”ond” används däremot mycket flitigare i böckerna, än vad de gör idag. Visst är det väl lite intressant att titta på det ordets utveckling? I böckerna om Peter och Lena finns det med flera gånger, med betydelsen arg. Som liten minns jag det som ett ”bok-ord”, som förekom i de lite äldre böckerna. Inne i mitt huvud hör jag Astrid Lindgren säga det. Men när jag tänker på ordet idag kopplar jag ihop det mycket mer med ondska. Någon som medvetet gör något elakt är ond.

Då kostade boken 80 öre

En annan intressant detalj med böckerna är kategoriseringen av läsandet. I böckerna delas nämligen vissa längre ord upp i sina beståndsdelar. Fokus i läsandet av orden ligger på dess delar och inte på igenkänning av ordet. Till exempel delas ordet mjölkflaska upp som mjölk-flaska, men även ord som morötter (mo-rötter) och också (ock-så) delas upp. Syftet med den här indelningen kan jag inte riktigt förstå. Vid de längre orden kan de kanske förenkla läsandet, men när även de kortare orden delas upp verkar syftet snarare vara att ge en lektion i ordens ursprung.


Peter och Lena på landet – 3. Korna kommer hem
Författare: Margit Mosskin
Illustratör: Gerd Rissler
Förlag: Natur och kultur
Antal sidor: 16
Köp: Begagnad

Peter och Lena på landet – 4. Äventyr på ön
Författare: Margit Mosskin
Illustratör: Gerd Rissler
Förlag: Natur och kultur
Antal sidor: 16
Köp: Begagnad

Bokstavspirater

Det här är en skriftspråkslek, som jag utfört på ett par olika förskoleavdelningen, men även hemma med mina barn. Jag spelar Pirat-Pia, som fått höra från sin kompis, Kapten Kalsong, att det skulle finnas en skatt på förskoleavdelningen/hemma hos barnen. Men för att hitta skatten måste man följa några ledtrådar, som ges via ordkort.

Syftet med den här aktiviteten är att väcka intresse hos barnen för bokstävers form och funktion samt att se hur skriftspråket kan användas. De barn som kan läsa får möjlighet att läsa enkla ord, men även de barn som inte kan läsa kan vara med och hjälpa till med att känna igen ordbilder.


Utförande

Pirat-Pia kommer och knackar på dörren till det rum som barnen sitter i. Hon undrar om hon har lyckats komma rätt efter att ha seglat länge ute till havs och letat. Hon har även med sig sin lilla kompis papegojan Ara-Kara.

Sedan berättar Pirat-Pia att hon träffade sin kompis Kapten Kalsong dagen innan och att han berättade att det finns en skatt gömd just här. Kapten Kalsong har lagt ut ledtrådar för att det ska bli lättare att hitta skatten, men Pirat-Pia berättar att hon behöver barnens hjälp.

Hon har fått en lapp, som hon absolut inte kan förstå. Hon har nämligen fått ett ordkort, som det står ”TOA” på. Detta visar hon upp för barnen och låter de barn som vill försöka läsa få chansen att göra det samtidigt som hon själv förklarar att hon inte kan läsa. Pirat-Pia berättar även att det är viktigt att alla barnen hjälper till eftersom det är ett svårt uppdrag.

På toalettdörren hittar vi ett likadant TOA-ordkort som vi fått av Kapten Kalsong. På baksidan av kortet hittar vi ett nytt kort, som det står SKO på. I hallen ligger ett till SKO-ordkort och på baksidan av det finner vi ordet DATOR. Vid datorn finner vi ordet BOK. Vid en bok i bokhyllan hittar barnen slutligen ett kort med texten: LETA HÄR och en bild på ett ställe på förskolan. På det stället hittar barnen en trälåda med bokstavskakor i.

Material:

  • Sjörövarkläder och eventuellt en mjukispapegoja.
  • Bild av Kapten Kalsong (klicka för bild)
  • Ordkort (klicka för bild)
  • Trälåda eller något annat som kan fungera som skattkista
  • Bokstavskex

Turbo och skräcknatten

Turbo och hans två kompisar ska gå och åka skridskor vid skolan. Men en studsboll på villovägar leder dem ner i en källare. Men plötsligt slås dörren igen och går i baklås. De tre barnen är fast under skolan! Nu följer en skrämmande, men också spännande natt, som även för de tre vännerna närmare varandra.

Det här är en bok som är lättläst, för barn som har läst ett tag. Det är lite mer text och färre bilder än böcker som riktar sig till nybörjarläsare. Bilderna är i svartvitt och har en lägre andel helbilder än i en nybörjarbok. Min son och jag läste den här boken tillsammans, var annan sida var.

Miljön, som de vistas i, är en skola och boken handlar om barn i tioårsåldern. Det är en tioårings aktiviteter och tankar som står i fokus, i det här fallet till exempel sport och tjejer. Det kanske kan verka en aning könsstereotypt, men konversationerna har ändå väldigt vänlig jargong och pojkarna visar känslor och är rädda, vilket gav en ganska vänlig känsla kring händelseförloppet.

Något som min son inte uppskattade med den här boken var ett makabert avsnitt, då barnen hittade en instängd och död katt, som enbart lite pälsludd återstod av. Men i övrigt uppskattade vi Turbo och skräcknatten, både min son och jag.

Läs Malin Skals inlägg om Turbo och skräcknatten här på Barnboksprat samt Turbo och grodan


 

Turbo och skräcknatten
Författare: Ulf Sindt
Illustrationer: Gunilla Kvarnström
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 47
ISBN: 9789150112764
Köp: Jämför priser