Stoppa pressarna! – Den glömda skatten

Systrarna Dike och Thea har båda fått namn ifrån grekiskan. Dike betyder rättvisa och Thea är smeknamnet för Alithina som betyder sanning. Det är passande namn till två flickor som alltid är på jakt efter en bra historia att skriva om i deras tidning. Ibland leder jakten på ett scoop dem till ett mysterium som behöver lösas. Så är fallet denna gång med det upphittade Fabergé-ägget på slottet som har väckt ett par juveltjuvars intresse. Mot en bakgrund i juletid med pepparkakstävlingar, julpynt och julmarknad utspelar sig historien om den glömda skatten i Huseby.

Det här är en spännande och fartfylld bok där det nyanserade språket är väl anpassat efter åldersgruppen den riktar sig till, i synnerhet för barn som har kommit en bra bit på väg med sin egen läsning. Det är korta och händelserika kapitel som ofta avslutas med ”cliffhangers” som håller intresset för handlingen vid liv. Boken lämpar sig för högläsning såväl som för egen läsning och är en bladvändare för den som gillar flerbottnade mysterier!


Stoppa pressarna! – Den glömda skatten
Text och bild: Ann-Charlotte Persson
Förlag: Idus Förlag
Antal sidor: 122
ISBN: 9789188964854
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag lär mig

 

 

 

 

 

 

 

 
En serie om sex aktivitetsböcker har utkommit och hela tre stycken kom till mig och gav mig en positiv upplevelse. Just böcker där barnet själv ska fylla i och lära sig något av det hela, kan ibland vara så trist och stereotypt illustrerade. Så är inte fallet här, illustrationerna är enastående för det är Ingela P Arrhenius som skapat. Jag vet inte hur hon i alla sina böcker får till dessa både roliga och snygga bilder. Hemma har vi böckerna om Pingvinkvartetten, som återkommande favoriter. Dessa har hon skapat tillsammans med sin man Peter Arrhenius.

Texten är godkänd av pedagoger och det är pedagogiskt, med betoning på roligare pedagogik. När vi förr om åren har köpt ett liknande häfte så har det avgörande varit att det funnits medföljande klistermärken. Finns inget roligare ju! Klistermärken finns som tur är även i dessa bokhäften.

Jag lär mig engelska. Här läggs den första grunden till engelskan. Det är enkelt och tydligt. Barnet får fylla i, färglägga, dra streck, klistra in och rita – som sig bör i en sådan bok. Teman är till exempel: Hälsningsfraser. Räkna till 10. Färger. Frukost. Handla. Kläder. Djur. En dag i ord. Inredning. Landet. Staden. Kroppen. Ansiktet. Årstider. Veckodagar. Familjen.

Jag lär mig räkna. Pedagogiskt så det bli kul. Till exempel: Räkna och lägg ihop. Färglägg rätt antal. Klistra in rätt antal. Fylla i siffror som saknas. Räkna till 50. Räkna med minus. Räkna olika former. Ringa in rätt antal som siffran visar. Räkna ut vad ett barn har råd med. Dra streck. Färglägg. Rita vad som fattas.

Jag lär mig skriva. Perfekt för de första trevande försöken till att kunna skriva. Till exempel: Fylla i saknad bokstav. Korsord. Reda ut bokstäver som hamnar huller om buller. Fylla i vad personer gör. Färglägga. Dra streck till sådant som hör ihop. Skriva klart meningar. Dra streck mellan alfabetet och se ett djur ta form. Dra streck mellan sådant som rimmar. Klistra in rätt sak/ord vid rätt ord/sak. Dra saker till rätt låda. Måla saker som börjar på en viss bokstav.

Ni märker vilka varierande uppgifter barnet erbjuds. Om jag ska anmärka på något så är det läromaterial för barn som gärna äter kött. Vi andra med annan ideologi, religion eller dylikt får bortse från det och det är lite tråkigt, men jag kan förstå att det blir så när det är mångas verklighet. Jag hade velat se mer fritänk i val av föremål att illustrera i just i sammanhang med mat. Det går inte att ta hänsyn till alla, jag vet, men det är så mycket med miljötänk nu och där hamnar kött på den dåliga listan. Moderna böcker får gärna visa vägen till ett hållbarare och mer humant samhälle. Har jag för höga krav på enkla häften att själv fylla i? Någonstans ska det börjas och trots min lilla invändning så är det trevliga häften som med stor sannolikhet kommer att nå ut till många, inte minst för att för att de är roliga gå-bort-presenter. De gör ju som sagt också lite nytta, i sin tilltalande form. Stort plus för snyggt och överskådligt facit på slutet. Se även recension på Jag lär mig klockan.


Jag lär mig engelska
Författare & illustratör: Ingela P Arrhenius
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789129680997
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag lär mig räkna
Författare & illustratör: Ingela P Arrhenius
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789129680980
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag lär mig skriva
Författare & illustratör: Ingela P Arrhenius
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789129680973
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Barnboksspecial i tidningen Skriva

I nästa nummer av tidningen Skriva blir det barnboksspecial:

Gunilla Bergström, Stina Wirsén, Ulf Nilsson och Pija Lindenbaum berättar hur man skapar böcker som fängslar de yngsta. Dessutom avslöjar förlagen vilka tre typer av barnböcker de saknar i sitt sortiment.

Det låter väldigt intressant, tycker jag. Tidningen finns i butik 25 september.

Familjen Lindströms skriftspråkliga vrår

Skriftspråket är ett ganska härligt kommunikationssätt, tycker jag. Det ger oss tillträde till så många olika dimensioner (För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om det fantastiska med berättelser). Att komma underfund med hur krumelurer på ett papper kan bli ord, meningar, hela texter kan man göra på olika sätt, men bäst lär man sig när man känner lust inför något. Här kommer några små idéer kring hur man kan väcka det där intresset, den där lusten, inför att lära sig vad läsning och skrivning är för något. Samtidigt vill jag passa på att presentera några härliga läs- och skrivbilder.

Bokstäver

Skriva kan man göra på många olika sätt

Magnetbokstäver som är stora och lätta att hålla i
Dekorgummibokstäver, som känns lite mjuka mot handen när man läser

Former för lera eller till kakor
Vad vill du skriva på ditt halsband?

Namnet

Namnet är något speciellt och blir ofta en nyckel in till den skriftspråkliga världen

Präglingsapparat/Dymo är rolig att skriva sitt namn med ... eller fantasiord
Namnet med fimolera

Läs- och skrivplatser

En skåpvägg målad med skoltavla-färg, för att skriva eller rita meddelanden

Ibland måste man vänta för länge på sagan!
Barnboksfavoriterna
En lässtund för sig själv
Kanske en ny skribent på Barnboksprat?

Läs ett tidigare inlägg om skriftspråkligt pyssel: Skriftspråket – magi, vardag eller både och?

Om den underbara våndan att skriva

Det är fascinerande att skriva. När det går bra: berättelsen sväller ut åt alla möjliga håll, karaktärer gör plötsligt oväntade saker och känslan uppstår att man inte skapar berättelsen utan snarare gräver fram den där den ligger färdig under ett berg av frågetecken. När det går mindre bra: vånda, vånda vånda. Hur ska min vaga idé kunna fylla en hel berättelse? Jag har A och Ö, men hur ska jag fylla tomrummet däremellan?

Mitt mål är alltså att skriva 50000 ord i november, inom ramen för utmaningen NaNoWriMo. De första fyra dagarna flöt allt på bra, men sedan kom ett uppehåll över en helg då jag inte kunde ta mig någon skrivtid. Fyra nollproducerande dagar är svåra att ta igen, men det är bara att kämpa på…

Jag har redan fått känna på både hur berättelsen tycks vilja styra sig själv och våndan över att den inte gör det. Roligast hittills var när en helt oplanerad karaktär dök upp i berättelsen: en härlig gammal tant som sitter uppe hela nätterna och spelar World of Warcraft och äter pizza, men också är aktiv i pensionärsförbundet och känner alla människor i hela staden.

Idag får jag erkänna att jag skrivit sådant som inte kommer att vara med i den slutgiltiga berättelsen. Jag tillåter mig att räkna in stycken jag skriver i rent karaktärsutforskande syfte, eftersom jag ändå inte planerar att slutresultatet ska bli så långt som 50000 ord. Det var jättenyttigt att plötsligt växla och skriva ur ondingens perspektiv, trots att han troligtvis inte alls kommer att ha en egen röst när jag är klar. Nu har jag hans motiv klart för mig, samt vissa av de praktiska detaljerna kring hur han egentligen bär sig åt för att få nästan en hel stad att fastna i drömmarnas värld. Det jag våndas över nu är hur huvudpersonerna ska lista ut alltihop, det får ju inte bli för enkelt. Skrivarvåndan tacklas bäst genom att skriva, skriva, skriva, men släppa på perfektionismen och kontrollen och låta karaktärerna visa själva vilka de är och vad de är kapabla.