När man går på upptäcktsfärd kan man hitta hur mycket som helst, och tänk så mycket kul man kan göra med det man har hittat. Men till slut kan det bli för mycket även för entusiasten, och då gäller det att leta och hitta nya idéer.
För den annorlunda barnboksfiguren Kubbe tycks inget vara omöjligt, men ibland kan även en kubbe behöva ha någon som stöttar och ger goda råd.
Huvudpersonen Kubbe har med all säkert fått namn efter sitt utseende, han liknar en träkubbe och bor i ett hus i skogen. Kubbes farmors liknar Kubbe, eller tvärt om, hon är bara lite gråare och mera böjd, hon bor i stan. I mötet mellan stadskultur, skogsmiljö och generationer öppnas många möjligheter – det gäller bara att göra något av dem.
I boken Kubbes museum finns verkligen hur mycket som helst att upptäcka, bilduppslagen myllrar av föremål och figurer, och berättelsen sprudlar av aktivitet.
Tisdag är upptäckardag och Kubbe hittar massor med föremål där han går i skogen: paraplyn, pinnar, stenar, kastruller… och allt tar han med sig hem. Tillslut blir det fullt i alla skåp och lådor, då ringer Kubbe till farmor som påminner honom om museet de var på. Nästa dag sätter Kubbe igång att studera, sortera, etikettera och placera. Så småningom blir det dags att annonsera, och när besökarna kommer får han berätta och presentera.
Men att ha museum hemma är jobbigt i längden, Kubbe tröttnar faktiskt på både saker och besökare. En signal till kloka farmor löser problemet och ger Kubbe idéer till nya mindre krävande projekt, som i sin tur för med sig mera kunskap, olika typer av återvinning och nya kreativa satsningar.
Kubbes energi, självklara självständighet och sköna livsinställning leder tillsammans med farmors utvecklande idéer Kubbe och ’läsaren’ in på ett vidareutvecklande och pedagogiskt spår.
Plottrigheten i bilderna ligger i sakens (bokens) natur, Åshild Kanstad Johnsens text och bild utgör helt klart en annorlunda helhet – jag kan inte förneka att den är inspirerande och ganska charmerande.
Titel: Kubbes museum
Text och bild: Ã…shild Kanstad Johnsen
Svensk text: Suzanne Öhman
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 30
ISBN: 9789129678260
Jämför priser
Provläs
Köp: exempelvis på Bokus
eller Adlibris
Gissa om jag blev glad när jag hörde att boken kommit ut igen? En favoritbok från när man själv va liten, visst är det något speciellt med dem? Boken handlar kort och gott om Oskar. Han gillar inte glass eller köttbullar man av en slump upptäcker Mamma att han äter hus. Ni vet, tegelstenar, spik och skruvar, brädor och så vidare. Som tur är får han inte ont i magen av denna speciella kost så han får mumsa vidare.
De busiga lammen Blossom och Rocky nöjer sig inte med att beta pÃ¥ ängen. De vill upp till ängen pÃ¥ berget, där gräset ser grönare ut. FÃ¥rhunden Murphy känner väl till Blossom och Rockys djärva och vÃ¥rdslösa bakgrund. Han vet vilka faror som kan drabba lammen om de beger sig iväg, t ex fallande stenar, vattenfall, syjuntor som vill ha ull (!), turister och vargar. Därför stoppar Murphy lammens rymningsförsök gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng. Men skam den som ger sig…
Att ha en förebild och ett behov av att identifiera sig med någon är inte riktigt samma sak. Det bästa är förmodligen att hitta sin egen identitet innan man skaffar sig en förebild. Mickan i Jag är jag är en av klassens elever och en av familjens medlemmar, hon balanserar mellan att anpassa sig och att vara sig själv.
9-åringen Linn i I love you Viktoria Andersson är inte ’som alla andra’ i sin ålder. Mamman stänger öronen för dotterns vilja att gå egna vägar och försöker istället hjälpa henne till anpassning – och vill naturligtvis väl. Flickor i Linns ålder ska vilja ha många tjejkompisar, tjejfester och mobiltelefon! Linn revolterar.