övernaturligt – Sida 2

Tredje tecknet

tredje tecknet Jag och mina två snart tonåriga döttrar ger oss i kast med ett högläsningsförsök med ännu en spännande bok från författaren med det välklingande namnet Ingelin Angerborn. Det visar sig inte vara svårt att få in en läsrytm och ingen av oss vill bli avbruten, vilket vi ju naturligtvis blir. Men då får vi glädjen att se fram emot en ny magisk stund lite senare.

Olivia är dramats centralgestalt. Hon kom till Sverige från Colombia som liten och nu längtar hon ihjäl sig efter ett syskon. Det är ofta så enormt ensamt. Men hon har en vän, Sonja, och så Milo, den hon tänker på mest hela tiden. Plötsligt blir allt så komplicerat efter en missad skolresa. Olivias ensamhet gnager på henne, trots omtänksamma föräldrar och en snäll mormor.

En nyckel kommer oförklarligt in i Olivias liv. Det blir upptakten till en mystisk och lite ryslig historia, men där allt förstås slutar lyckosamt. Vi bjuds på en katt som uppträder märkligt och små nyckelpigor som har ett budskap. Att använda djur som besitter magiska förmågor är något som författaren gjort förut i t.ex. Sorgfjäril. Jag gillar det tilltaget med små budbärare av viktiga budskap.

Ingelin Angerborns andra böcker med lite lättsamt spöklika anslag, har alltid en flicka som huvudperson som är i en slags vardagstillvaro med övernaturliga inslag. Denna bok liksom de andra är skrivna i ett lättsamt flyt med mycket dialog och där spänningen ofta är påtaglig. Läsaren/lyssnaren hamnar i en känsla som om vi känner huvudpersonen lite som en bekant och någon att vilja veta mer om. Boken når en närhet till mottagarna och just det tilltalet upplever jag även i de andra böckerna inom samma genre.

Det är en enkel ramhistoria med att omedvetet sakna sitt ursprung, men där fokus ligger på nuet och hur allt ska bli. Övernaturligheter förekommer som sagt, men oftast som ett naturligt inslag. Det finns ingen trolig förklaring mer än att det är någon från andra sidan som kontaktar, någon som vill något och någon som förändrar. Spirande kärlek som finner sin väg och kombinationen spöklikt/kärlek är lockande i tonårstidens längtande och hoppfulla/hopplösa tillvaro. Åldern är precis innan du förloras in i en mer avancerad och komplicerad värld.

Alltså en oskyldig och söt berättelse om att finna en bit av sin historia och en del av en kommande närmsta framtid. Hoppfullt. Lättläst. Och det finns alltid läsare för den här typen av böcker där återkommande djur och mystiska meddelande dyker upp. Lite rysningar får också plats, speciellt vid en duschscen… Rys och mys. Plocka ihop alla böckerna i samma genre av författaren och ge till ett sommarledigt barn. Se recension på de andra böckerna på Barnboksprat.

Ingelin Angerborn läser själv några rader från sin bok här.

Tredje tecknet
Författare: Ingelin Angerborn
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
Antal sidor: 171
ISBN: 9789129687309
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Barnkolonin

Joel har precis slutat åttan och har hela sommarlovet framför sig. Men det kommer till stor del att bestå av att vara barnvakt till småsyskonen Max och Hanna som är tvillingar. Föräldrarna har köpt ett gammalt vandrarhem med tillhörande boningshus långt ute i skogen som de ska renovera och öppna upp för gäster så fort de bara kan. Joel och hans storasyster Agnes är inte direkt överförtjusta i hela grejen, de hade helst stannat kvar i stan om de hade fått bestämma.

Bokens omslag får en att förstå att det nog inte är något solig och glad berättelse; mulen himmel, mörker, en djurskalle och regn…kan det bli annat än kusligt? Det börjar med att Joel träffar en man vid vandrarhemmet som ber om hjälp med att laga en dörr. Joel får uppfattningen att mannen är en vaktmästare, men får inga svar på frågorna han ställer om vem mannen är. Det här är första men inte sista gången den underliga mannen dyker upp, men någon vaktmästare jobbar det inte där enligt Joels pappa…

I den till synes idylliska miljön kring vandrarhemmet, i bokskogen och vid sjön händer fler och fler konstiga saker. Men ingen mer än Joel verkar se eller höra det som händer. Barngråt, ett rum som är iskallt mitt i sommaren, en svävande ljusglob…Joel försöker berätta om sina upplevelser för föräldrarna men de har fullt upp med sitt. Vad är det egentligen som har hänt i den gamla barnkolonin? Vem ska tro på honom? Efter en tid är det inte bara han som råkar ut för otäcka saker; hans småsyskon försvinner spårlöst och polisen tillkallas…

Jag satt och läste den här boken när mina elever i åk 8 hade tyst läsning i klassrummet. Ibland hoppade jag till, ibland drog jag efter andan och mina elever undrade vad det var jag läste som var så spännande. Fiffigt sätt att locka ungdomar till läsning! Nu läser deras mentor den högt för dem och jag hoppas att de blir lika skraja som jag blev! Det här är en riktigt bra sommarrysare som passar ungdomar i åldern 12-15 ungefär (kan med fördel läsas av personer i åldern 16-100 också!).

Hör författaren Kerstin Lundberg Hahn läsa ett stycke ur boken:

Barnkolonin
Författare: Kerstin Lundberg Hahn
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 240
ISBN: 9789129687279
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Den sista utvägen

den sista utvagen Sent på kvällen när elden från den gamla vedspisen falnat, (vilket inte förändrade något, värmen nådde ändå aldrig upp till angenäm temperatur), kröp jag förväntansfull ner i den uppvärmda sängen. Där sov redan tre barn och en liten kattunge vilade på min kudde. Jag tände ljuset och hoppades ingen skulle vakna, sträckte mig efter boken. Så, en slags lycka. En frid. Jag och boken. Lite varje kväll. Det tog sin tid innan något alls började klarna i handlingen, så min längtan att få krypa till sängs var påtaglig de veckor boken varade. Nästan inget i Den enda utvägen är som en tror, allt är egentligen ytterst overkligt och ingen siffra stämmer, så bokens intention att locka till mer läsning fungerade således.

Vi möter Julie, vars mamma är död. Hon dog i en bilolycka som Julie också var med om. Tonåriga Julie måste ha någonstans att bo och en moster, som är forskare och som hon aldrig har träffat, ska bli hennes nya trygghet. Orten hon flyttar till heter Vägsände och som namnet antyder är det något gudsförgätet över orten. Exakt vad som är ortens förbannelse och exakt vad folket i byn bär för hemlighet har jag inte hjärta att avslöja. Det är det som är drivet och som gör att boken utgör en lockelse. Men jag kan berätta att det finns mystiska telefonsamtal, väsen som rör sig mörkret och det förekommer också oväntade attacker på Julie. Hon borde bli mer rädd än hon blir! Men hon är relativt cool och så är hon som en törstande blomma som får näring och vatten via nya intensiva beundrare på orten.

Julies mamma har undvikit att berätta om sin hemort som hon flydde ifrån. Alla i byn verkar ha inväntat Julies ankomst och de döljer alla något oväntat och makabert för henne. Ingen verkar vara den de utger sig för. Julie ifrågasätter stundom saker och ting, men inte alls tillräckligt kan jag tycka. Hon får heller inga tydliga svar av någon, inte ens av mostern, så visst är det lite märkligt att Julie inte bara kräver rediga svar. Varför åkte Julies mamma bort från byn? Och vem är Julies pappa? Det mesta är komplicerat kan jag säga, så till en viss del förstår jag de undvikande svaren och oavslutade meningarna från bygdens folk. Boken ska ju ge en längtan att återvända till och så småningom ska svaren levereras, eller en del av dem i alla fall. Handlingen slutar mitt i skeenden som jag vill veta mer om och en andra del är planerad att utkomma. Bra, för kanske får jag då svar på en del frågor om hur allting kan fungera praktiskt och trovärdigt i vardagen nu när det är som det är. Vad det nu är som är.

Kärlekslängtan och återhållen åtrå beskrivs väl och vi får en glimt av tonårsliv med skola och snälla och dumma klasskamrater. Julie är en flicka på väg att bli kvinna och i det gränslandet finner vi mycken litteratur i äldre och yngre tid. Individen prövas. Julie utsätts för lockelser och vill inte alltid stå emot. Det mörka, det okända har satt sina klor både fysiskt och psykiskt i Julie. Det är kyskt och drömmande men med lätt erotisk underton, ändå mycket oskyldigt i ordval och beskrivning.

Julie har varit med om det värsta i livet redan, att förlora sin enda kända förälder, hon har inget hem längre, hon får bygga ett nytt även om tillvaron haltar. Hon verkar dock inte vara helt förstörd av sin föräldralöshet, livet går vidare. Detta upplever jag som lite märkligt, kanske är hon i chock? Att inte öppna när någon knackar eller gå ut i skymningen och följande mörker, avråds hon bestämt från, hon accepterar det mycket fort. Någonstans kan jag tycka att Julie delvis är ett bra exempel på att barn och unga är flexibla och anpassningsbara. Mostern är snäll och omtänksam, om än hennes beteende kan ifrågasättas ibland. Detta är det nya livet för Julie – bara att acceptera. Men ändå kan jag uppleva Julie som lite väl sorglös och hon borde bli räddare. Hon borde få panik! Men så kommer en ny dag och så fortsätter vardagen, tills kvällen kommer igen…

Det lätta skräcktemat återkommer med jämna mellanrum. Den klassiska: ensam i mörker i skogen finns också förstås. Den håller än i dag, även om det kan kännas onödigt att den situationen kan uppkomma om och om igen i läskiga berättelser. De onda och de goda dyker upp här och var, men det är inte alltid som läsaren tror. Som i verkliga livet. Där, liksom i bokens verklighet, kan det vara så väldigt svårt att lista ut vem som är vem av de två kategorierna. Det som kan ha inspirerat författaren Karina Berg Johansson är serier som bland annat Twilight och möjligen Harry Potter, t.ex. detta med det övernaturliga. Likt Twilight finns det två olikartade uppvaktande ynglingar. I Den sista utvägen finns den oemotståndlige Leander, som har vidunderliga blåa ögon en den andre oerhört tilldragande Zack, som har magnifika bruna ögon. Vem ska Julie välja? Om alls?

Bokomslaget av Dave Correia är i en klass för sig och kommer nog att tilltala unga med känsla för mörkare litteratur.

Den sista utvägen
Författare: Karina Berg Johansson
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 381
ISBN:9789129682021
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag väntar under mossan

Matilda (kallad Tilda) bor med sina föräldrar i England, men ska tillbringa en tid under sommaren med sin morfar som bor i en stuga någonstans i en skog i Sverige (Matildas mamma är svensk). Föräldrarna ska på semester i Norge och tror att Tilda skulle få det tråkigt om hon följde med dem, och de har rätt i att hon hellre är hos morfar. Tildas mormor försvann spårlöst för trettio år sedan, men morfadern säger att han inte tror att hon är död, han säger att han känner att hon finns någonstans i närheten på något sätt. De kommer så bra överens, Tilda och morfar, och han berättar alltid så spännande historier om gårdstomten bland annat.

Så här börjar boken:

”Kan du höra mig? Det känns som om du kan det men jag är inte helt säker. Det är något med ditt sätt bara. Hur du har stannat upp, hur din blick har blivit vaksam. Det ser ut som om du kanske skulle kunna höra mig. Eller, i alla fall, ana mig.”

Vem eller vad det är som pratar/tänker så i början tar det ett tag innan man får reda på, och Tilda själv är inte säker på om hon verkligen hör något eller om det bara är inbillning. ”Den lille” kommer tillbaka några kapitel senare och vill få Tilda att höra sig för om vilken slags varelse hen kan vara.

Bokens kapitel växlar mellan olika berättare, och i det femte kapitlet som har titeln 5. Hunger – Häxmästaren börjar man förstå att det här är en bok som inte bara handlar om människor; häxor, älvor, mylingar, skogsrået och näcken finns med i denna spännande berättelse som ibland ger lite rysningar till och med.

Fler och fler underliga saker börjar hända, skogen är inte sig lik och när Tilda en regnig kväll sitter och tittar ut genom utedassets fönster ser hon ett hemskt svävande ansikte stirra på henne! Hon lyckas ta sig in till morfar i stugan fastän hon är skräckslagen och han följer med henne ut och ser efter, och mycket riktigt är nässlorna utanför dassets fönster nertrampade. Vem eller vad var det som Tilda såg i fönstret? Efter att ha konstaterat att telefonlinjen är död sätter sig de båda i bilen och åker till närmaste granne, en underlig figur som bor i ett enormt hus med staket, grindar och bevakningskameror. Ett mycket egendomligt hus…

Ute i skogen och på den gåtfulla ön ”Fästningen” smyger en varelse omkring, han blir starkare och starkare nu och snart kommer han att ha två vita häxor i fångenskap…

Det här är en riktigt ruskig och häftig bok, jag gillar verkligen hur författaren har vävt in väsen från vår nordiska folktro i en modern ungdomsbok. Jag var skeptisk till en början, men det var bra – riktigt bra! Jag vill läsa mer!

Läs en intervju med Amanda Hellberg här.

Kolla in trailern till boken här:

Jag väntar under mossan
Författare: Amanda Hellberg
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 221
ISBN: 9789163869532
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Eld

Nu är den här, den efterlängtade uppföljaren till Cirkeln. De Utvalda tonårsflickorna i Engelsfors ställs inför nya faror i sin kamp att rädda världen från demonernas övertagande och alltsammans bildar en riktigt bra berättelse. Visst hyllade jag Cirkeln, men det var ändå med vissa reservationer. Jag saknade förklaringar och jag unnade inte boken etiketten favoriter. Men Eld får den etiketten av mig. Nu är jag helt och fullt såld på Engelsfors-trilogin!

Förvirringen är stor bland de utvalda. Vad ska ske, vad tänker demonerna göra härnäst, vem kan man lita på? Samtidigt sprider sig en helt ny stämning i Engelsfors. Organisationen Positiva Engelsfors lär ut att positivt tänkande är nyckeln till allt och nyblivna lyckliga människor flockas kring ledarna som flugor. Någonting är skumt med rörelsens och dess explosionsartade frammarsch.

Dessutom har De Utvalda fått problem med Rådet, i och med Anna-Karins olovliga nyttjande av magi. Två representanter för Rådet kommer till Engelsfors för att hålla förhör med tjejerna inför den stundande rättegången hänger över dem som ett odefinierat hot. Rådet är inte precis kända för att vara barmhärtiga och de tycks fästa oroväckande liten vikt vid att det faktiskt handlar om De Utvalda.

Liksom i Cirkeln är historien om demonerna vs. De Utvalda bara en del av historien. Lika viktigt är tjejernas personliga berättelser.

Minoo tampas med kyliga hemförhållanden, sedan hennes föräldrar börjat bråka allt oftare. Hon har börjat umgås mycket med Gustav, han som var pojkvän till Rebecka (en av De Utvalda, som dog i första boken), men allt hon inte kan berätta ligger som en skugga mellan dem.

Vanessa drabbas av kärleksbekymmer, både sina egna och sin mammas. Hon upptäcker att Nicke är otrogen mot hennes mamma och när hon berättar det för sin pojkvän Wille kommer det fram att han också varit otrogen. Under en längre tid.

Linnéa har också kärleksbekymmer, men försöker att slå dem ur hågen. Det är för omöjligt… Och hon har dessutom annat att tänka på. Någon lyckas sabotera hennes relation med socialtanten och hon riskerar att förlora sin lägenhet och hamna på något hem. Hon träffar också sin pappa, som ännu en gång påstår att han blivit nykter. Han är med i Positiva Engelsfors och ser onekligen ut att må bra, men Linnéa har ju gått på det där så många gånger förr…

Anna-Karin bor numera i en lägenhet tillsammans med sin deprimerade och passiva mamma. Morfar finns på ett hem och kanske inte lever länge till, han som är hennes fasta punkt i tillvaron. Dessutom är det såklart hon som plågas värst av förhören och den stundande rättegången, eftersom det är hon som står anklagad.

Ida växer i den här berättelsen, hon som i förra boken förblev en ganska anonym och kylig mobbare. Hon är fortfarande den mest motvilliga av De Utvalda, men hon börjar förändras. Hon är tillsammans med Erik, en av de populära killarna som även blir populär inom Positiva Engelsfors, men egentligen är hon förälskad i Gustav. Det har hon varit så länge hon kan minnas, men han verkar inte ha mycket till övers för henne. Ida hamnar i en besvärlig sits. Att gå med i Positiva Engelsfors är uteslutet för De Utvalda, men snart har hela Idas familj och alla hennes vänner slukats av rörelsen. Hon blir utfryst för att hon står utanför och för första gången får hon smaka på sin egen medicin, den som hon utsatt så många för genom åren för att själv hålla huvudet över vattenytan.

För att lyckas i kampen måste tjejerna lära sig att lita på varandra och lära känna varandra bättre. De måste komma över hindren som finns mellan dem och bortse från sina olikheter och tidigare konflikter. Ett speciellt inslag är när tjejerna genom en magisk ritual faktiskt byter kroppar med varandra, som ett sätt att bättre lyckas dölja sina hemligheter inför Rådet. Det innebär att de måste leva varandras liv i ett par dagar. Alla måste alltså lära sig allt om en av de andra, och lära en annan allt om sig själv. Jag har svårt att föreställa mig många andra böcker som detta tilltag skulle funka i, men i Eld blir det bra och effektfullt.

Engelsfors-trilogin är en grym saga och författarna drar sig inte för att placera sina karaktärer i klistret. Två av De Utvalda, Elias och Rebecka, dog ju i den första delen och för att inte avslöja för mycket nöjer jag mig med att säga att alla inte överlever Eld. Jag slukade den här boken och den här gången kände jag mig nöjd med förklaringarna. Vi får veta vad demonerna vill och vad de planerar, visserligen bara helt kort, men det räcker. Vi får även värdefull bakgrundshistoria om de händelser som antyddes i första boken och det känns inte som att någonting fattas. Nu väntar jag med spänning på den avslutande delen, Nyckeln, som ska komma ut 2013!

Eld
Författare: Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 468
ISBN: 978-91-29-67780-5
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris