övernaturligt – Sida 3

Förvandlad

Harry Potter möter Twilight i Mårten Melins senaste bok. Det handlar om Måns, som raskt skickas iväg till en internatskola efter att under mystiska omständigheter ha vaknat med jord under fötterna och hår i munnen. Hans familj låter honom bara veta att han går i sömnen, men det visar sig vara en väldigt förenklad version av sanningen. Skolan visar sig vara till för ungdomar som kanske vid en första anblick ser ut som vanliga ungdomar, men som har väldigt speciella egenheter. Inte för inte kallas skolan Monsterskolan av de som bor i närheten.

Som ofta förr blandar Mårten Melin hyperrealism med övernaturligheter, men denna gång är det övernaturligheterna som dominerar berättelsen. Det är kreativt gjort, för trots att jag väntade mig många klyschor upplever jag det som att boken bidrar med ett delvis nytt angreppssätt. Det är internatskola och speciella ungdomar som i Harry Potter och Twilight har jag visserligen inte läst, men jag tänker mig att det med vampyrer (och dylikt) och de något ekivoka inslagen drar åt det hållet, MEN nu finns det ju faktiskt bara en vampyr i Förvandlad, resten av ungdomarna är andra ”monster”. Det ryms också en del om vänskap och en vettig skildring av en ung pojkes spirande sexualitet.

Förvandlad är spännande läsning. Den skulle kunna vara första delen i en serie, det skulle vara fullt möjligt att spinna vidare på berättelsen. Men om det inte blir så är boken stark nog att vara fristående också.

Förvandlad
Författare: Mårten Melin
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 176
Smakprov: smakprov.se
ISBN: 9789129676976
Köp: jämför t.ex. Adlibris och Bokus

Som trolleri

Tolvåriga Mona träffar en kille på bryggan. Han heter Mikael och är inte som alla andra – dels för att han är omänskligt söt, men också för att han verkar ha noll allmänbildning. Dessutom är han smutsig och rädd för vatten. Ändå känner sig Mona oförklarligt dragen till honom. Hon vill alltid vara där han är och hon vill veta allt om honom. Vem är han? Var bor han? Och varför är han så konstig?

Mårten Melins tionde bok är en riktigt beroendeframkallande berättelse som snyggt balanserar grå vardagsbekymmer med sagans värld. Monas trassliga familjesituation utgör bakgrunden till hennes möte med Mikael och kärleken. Bara det hade kunnat räcka till en bra bok, men det här är alltså inte en simpel kärlekshistoria. För Mikael är ingen vanlig pojke.

Boken är skriven på klassiskt melinskt manér i jag-form och med en röst som verkligen känns som den är Monas. Jag får alltid intrycket av att Mårten Melin har väldigt roligt när han skriver och jag har väldigt roligt när jag läser. Det är en kul bonus att han pillar in detaljer man vet har särskild betydelse för honom. Han nämner till exempel ofta grisars situation (jag har läst att han är vegetarian och jag misstänker att särskilt grisar väcker hans sympati) och Bamse (han jobbade tidigare med att skriva Bamse-manus). I Som trolleri refererar han också vagt till sin egen bok Susanne och den lilla grisen. Som ni märker är det ett bra knep för att fans som jag ska känna sig lite extra viktiga när de upptäcker det. Jag bara måste orda om det, ju. :)

Boken är riktigt snygg också, med bladkantade boksidor:

Som trolleri av Mårten Melin

Bokstäverna på framsidan är förresten i guld egentligen (se bilden till höger), men det syns inte på omslagsbilderna man ser på nätet.

Jag tvekar inte en sekund innan jag lägger in Som trolleri bland Barnboksprats favoriter. Och du, läs den nu! Räcker inte min åsikt kan du läsa fler lovord hos Barnens bokklubb, Borås tidning och Bokfreak. Och så går det att läsa ett smakprov.se ur boken.

Som trolleri
Författare: Mårten Melin
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 208
ISBN: 9789129672541
Köp: jämför priser

Jävla Lucia

Jävla Lucia Martin är inte med i poppisgruppen. Det är däremot Leena, som Martin är hopplöst kär i. Ja, han vet att det är hopplöst, så han försöker att låtsas som ingenting.

En dag vänds tillvaron i skolan helt upp och ned av att en tjej dyker upp och säger att hon ska börja i klassen. Hon heter Lucia och är otroligt kaxig, med en sällsynt förmåga att få andra att göra bort sig. Samma kväll får Martin ett mail. Det är från Lucia. Hur har hon fått hans adress? Hon skriver att hon är där för att hjälpa Martin. Hon vet att han är kär i Leena. Det får vi göra något åt, skriver hon. Men mailet försvinner och Martin tror nästan att han drömt.

Det råder dock inget tvivel om att någonting är skumt med Lucia. Hon verkar kunna få människor att göra nästan vad som helst.

Precis som Mårten Melins övriga böcker beskriver Jävla Lucia lyhört vad huvudpersonen tänker och känner från hans eget perspektiv. Men den här gången stannar det inte vid realistiska vardagsbetraktelser, utan berättelsen blir mer och mer övernaturlig för varje sida man bläddrar fram. Jag föreställde mig att det skulle gå överstyr och bli för mycket, men det funkar! Det är faktiskt sjukt spännande att se vad som ska hända och vart Mårten Melin vill komma med sina ovanligt kreativa idéer. Dessutom är det ganska roligt, mitt i all kaos och förvirring, trots alla obekväma situationer som uppstår. Eller kanske underhållande är ett bättre ord. Jävla Lucia är en riktigt bra bok.

Ett uppslag ur Jävla Lucia

Nu har jag läst och skrivit om alla Mårten Melins kapitelböcker, men som tur är kommer snart två nya (Som trolleri och Mitt liv som apa). Jag har kikat in på biblioteket flera gånger på sistone för att se om hans diktsamlingar finns inne, men det gör de naturligtvis inte just nu. Typiskt att jag inte lånade dem när jag såg dem förut. Men en vacker dag ska jag ha läst dem också.

Jävla Lucia
Författare: Mårten Melin
Förlag: Eriksson & Lindgren, numera Rabén & Sjögren
Antal sidor: 157
ISBN: 9789185199983
Köp: jämför priser