Snöstorm och kanelhjärtan är en novellsamling där fyra författare gett varsitt bidrag. Appi får inte tag på sin balklänning, Daniel snor sin mammas bil för att komma därifrån, Kalle söker sällskap och mening utanför familjen där han är bortglömd och Ellie har bestämt sig för att nu får det vara nog.
Vi möter fyra vilsna tonåringar som mest verkar tycka att julen är i vägen och de ser ingen julfrid i sikte. Här blandas vardag med några teskedar fantasi och julförberedelser, eller kanske mest snö.
Sent på kvällen när elden från den gamla vedspisen falnat, (vilket inte förändrade något, värmen nådde ändå aldrig upp till angenäm temperatur), kröp jag förväntansfull ner i den uppvärmda sängen. Där sov redan tre barn och en liten kattunge vilade på min kudde. Jag tände ljuset och hoppades ingen skulle vakna, sträckte mig efter boken. Så, en slags lycka. En frid. Jag och boken. Lite varje kväll. Det tog sin tid innan något alls började klarna i handlingen, så min längtan att få krypa till sängs var påtaglig de veckor boken varade. Nästan inget i Den enda utvägen är som en tror, allt är egentligen ytterst overkligt och ingen siffra stämmer, så bokens intention att locka till mer läsning fungerade således.
Vi möter Julie, vars mamma är död. Hon dog i en bilolycka som Julie också var med om. Tonåriga Julie måste ha någonstans att bo och en moster, som är forskare och som hon aldrig har träffat, ska bli hennes nya trygghet. Orten hon flyttar till heter Vägsände och som namnet antyder är det något gudsförgätet över orten. Exakt vad som är ortens förbannelse och exakt vad folket i byn bär för hemlighet har jag inte hjärta att avslöja. Det är det som är drivet och som gör att boken utgör en lockelse. Men jag kan berätta att det finns mystiska telefonsamtal, väsen som rör sig mörkret och det förekommer också oväntade attacker på Julie. Hon borde bli mer rädd än hon blir! Men hon är relativt cool och så är hon som en törstande blomma som får näring och vatten via nya intensiva beundrare på orten.
Julies mamma har undvikit att berätta om sin hemort som hon flydde ifrån. Alla i byn verkar ha inväntat Julies ankomst och de döljer alla något oväntat och makabert för henne. Ingen verkar vara den de utger sig för. Julie ifrågasätter stundom saker och ting, men inte alls tillräckligt kan jag tycka. Hon får heller inga tydliga svar av någon, inte ens av mostern, så visst är det lite märkligt att Julie inte bara kräver rediga svar. Varför åkte Julies mamma bort från byn? Och vem är Julies pappa? Det mesta är komplicerat kan jag säga, så till en viss del förstår jag de undvikande svaren och oavslutade meningarna från bygdens folk. Boken ska ju ge en längtan att återvända till och så småningom ska svaren levereras, eller en del av dem i alla fall. Handlingen slutar mitt i skeenden som jag vill veta mer om och en andra del är planerad att utkomma. Bra, för kanske får jag då svar på en del frågor om hur allting kan fungera praktiskt och trovärdigt i vardagen nu när det är som det är. Vad det nu är som är.
Kärlekslängtan och återhållen åtrå beskrivs väl och vi får en glimt av tonårsliv med skola och snälla och dumma klasskamrater. Julie är en flicka på väg att bli kvinna och i det gränslandet finner vi mycken litteratur i äldre och yngre tid. Individen prövas. Julie utsätts för lockelser och vill inte alltid stå emot. Det mörka, det okända har satt sina klor både fysiskt och psykiskt i Julie. Det är kyskt och drömmande men med lätt erotisk underton, ändå mycket oskyldigt i ordval och beskrivning.
Julie har varit med om det värsta i livet redan, att förlora sin enda kända förälder, hon har inget hem längre, hon fÃ¥r bygga ett nytt även om tillvaron haltar. Hon verkar dock inte vara helt förstörd av sin föräldralöshet, livet gÃ¥r vidare. Detta upplever jag som lite märkligt, kanske är hon i chock? Att inte öppna när nÃ¥gon knackar eller gÃ¥ ut i skymningen och följande mörker, avrÃ¥ds hon bestämt frÃ¥n, hon accepterar det mycket fort. NÃ¥gonstans kan jag tycka att Julie delvis är ett bra exempel pÃ¥ att barn och unga är flexibla och anpassningsbara. Mostern är snäll och omtänksam, om än hennes beteende kan ifrÃ¥gasättas ibland. Detta är det nya livet för Julie – bara att acceptera. Men ändÃ¥ kan jag uppleva Julie som lite väl sorglös och hon borde bli räddare. Hon borde fÃ¥ panik! Men sÃ¥ kommer en ny dag och sÃ¥ fortsätter vardagen, tills kvällen kommer igen…
Det lätta skräcktemat återkommer med jämna mellanrum. Den klassiska: ensam i mörker i skogen finns också förstås. Den håller än i dag, även om det kan kännas onödigt att den situationen kan uppkomma om och om igen i läskiga berättelser. De onda och de goda dyker upp här och var, men det är inte alltid som läsaren tror. Som i verkliga livet. Där, liksom i bokens verklighet, kan det vara så väldigt svårt att lista ut vem som är vem av de två kategorierna. Det som kan ha inspirerat författaren Karina Berg Johansson är serier som bland annat Twilight och möjligen Harry Potter, t.ex. detta med det övernaturliga. Likt Twilight finns det två olikartade uppvaktande ynglingar. I Den sista utvägen finns den oemotståndlige Leander, som har vidunderliga blåa ögon en den andre oerhört tilldragande Zack, som har magnifika bruna ögon. Vem ska Julie välja? Om alls?
Bokomslaget av Dave Correia är i en klass för sig och kommer nog att tilltala unga med känsla för mörkare litteratur.
Åtta författare närvarade, några intervjuades och andra pratade själva, för att presentera sju böcker:
Coco Moodysson: Onda krafter i Sollentuna
Coco Moodysson (till höger)
Coco Moodyson är för många känd som serietecknare. Nu har hon debuterat som ungdomsboksförfattare med romanen Onda krafter i Sollentuna. Hon berättade under bokfrukosten att hon alltid skriver till musik, att det är en motor för henne att lyssna när hon skriver. Innan hon skrev Onda krafter i Sollentuna hade hon läst en biografi om Ted Gärdestad, så hans musik kom att betyda mycket i skapandet av boken. Hennes ungdomsroman beskrivs som en bok om ensamhet; en mörk berättelse men där humorn ändå finns närvarande.
Katarina Kieri: Mellan dig och dig
Katarina Kieri
Mellan dig och dig blir Katarina Kieris femtonde bok – Malin Skals här pÃ¥ Barnboksprat har tidigare skrivit om I det här trädet och Det snöar, Astrakan. Katarina passade även pÃ¥ att berätta att nästa projekt är en bilderbok, vars text Emma Virke just nu arbetar med att illustrera. Men den aktuella boken är alltsÃ¥ en ungdomsbok, som utspelar sig i LuleÃ¥s mest förtalade miljonprogramsomrÃ¥de. Det avslöjas inte i boken, men vi fick i alla fall veta att det är omrÃ¥det Tunastigen. Dessutom berättade hon en självupplevd historia om när hon fick sitt livs konstigaste frÃ¥ga. Den finns med i boken, men hon avslöjade inte vilken frÃ¥gan är, utan bara att man mÃ¥ste läsa nästan ända till slutet för att fÃ¥ veta…
Johanna Lindbäck: Som om jag frågat
Johanna Lindbäck
En författare som liksom Katarina Kieri lÃ¥ter böcker utspela sig i LuleÃ¥ är Johanna Lindbäck och hon berättade att hon själv bott pÃ¥ Tunastigen och att där är jättefint. AngÃ¥ende den egna boken Som om jag frÃ¥gat (länk till Barnboksprats recension) berättade hon hur viktigt det är för henne att den handlar om en vanlig kille och en bra pappa. Hennes böcker handlar alltid om det som brukar kallas ”vardagsproblem” i ungdomsboksvärlden, eftersom ingen dör och världens undergÃ¥ng inte ligger runt hörnet. I den här boken handlar det ”bara” om ett par föräldrar som kanske ska skiljas och ett par kompisar som blir ett par och plötsligt inte har tid för sÃ¥ mycket annat än varandra.
Emmy Abrahamson: Only väg is upp
Emmy Abrahamson (till höger)
Only väg is upp är första delen i vad som ska bli en trilogi om Filippa, som flyttar till London efter studenten. Hon har stora ambitioner: att komma in på The Royal Drama School och att skaffa en cool engelsk pojkvän. Filippas upplevelser har många likheter med Emmys egna, då hon själv bott i London, jagat killar och gått på den anrika teaterskolan. Vissa scener, som när Filippa nästan blir mördad av sin skumme hyresvärd, är helt tagna från verkligheten. Del 2, Stjäla the show, ska handla om livet på dramaskolan och del 3, Make it stort om när Filippa får huvudrollen i en film.
Karina Berg-Johansson: Den sista utvägen
Karina Berg-Johansson
Den sista utvägen kan vara något för den som vill bli skrämd i höstmörkret. Den handlar om Julie, som efter sin mammas död flyttar till sin moster i byn Vägsände. Någonting är skumt i byn och vad kommer vi att få veta i denna bok och dess uppföljare. Karina Berg-Johansson berättade lite stolt att vuxna som läst boken blivit riktigt rädda, och att hon lyckades skrämma sig själv under skrivandet också. Barnboksprat har tidigare skrivit om Karina Berg-Johanssons debutbok Synvilla.
Hanna Jedvik: Kurt Cobain finns inte mer
Hanna Jedvik
Hanna Jedvik har skrivit en bok om vänskap i Karlstad på 90-talet. Alex och Lovis hittar varandra med en gång när de börjar gymnasiet, men det finns ändå någonting ogenomträngligt mellan dem. Musiken spelar stor roll i boken och särskilt Kurt Cobain. Titeln sattes direkt efter att Hanna skrivit första sidan, där meningen finns med, fast sedan dess har sidan flyttats så att den inte längre är först i boken.
Petrus Dahlin & Lars Johansson: Skuggan
Petrus Dahlin & Lars Johansson
Petrus Dahlin började skriva pÃ¥ boken Skuggan för ca 1½ Ã¥r sedan, men tyckte att det var ett ganska ensamt arbete. När han och Lars Johansson (bland annat känd som manusförfattare till Mäklarna, Kopps och Sally) sprang pÃ¥ varandra kom de pÃ¥ att det vore roligt att göra nÃ¥got tillsammans. Petrus hade skrivit 70 sidor av boken Skuggan som Lars fick läsa, och blev erbjuden att hoppa med pÃ¥ tÃ¥get. De bÃ¥da männen berättade att Lars (som sÃ¥vitt jag vet inte jobbat med skönlitteratur pÃ¥ det här sättet förut) till en början skrev väldigt manuslikt, nÃ¥got som Petrus fick pÃ¥peka inte riktigt funkade i sammanhanget. Till slut blev det en färdig bok med undertiteln ”The World of Voodoo”, som utspelar sig i Stockholm i nutid. Ruben är en kille som upptäcker att det händer underliga saker i huset mittemot, mystiska ritualer ser ut att försiggÃ¥. Han blir fundersam och nyfiken och pÃ¥ sÃ¥ sätt träffar han pÃ¥ Skuggan, en flicka frÃ¥n Afrika som jagas av en häxmästare. Hon är pÃ¥ flykt frÃ¥n en tusenÃ¥rig västafrikansk konflikt där tvÃ¥ klaner använder voodoo för att kämpa mot varandra. Det är en bok som ska handla om starka identiteter, relationer mellan tonÃ¥ringar och hämnd.
Vi fick en finfin goodiebag
Helena F: Jag blev mest sugen på att läsa Only väg is upp, mycket för att jag själv bodde i London en tid efter gymnasiet. Därför blev jag förstås väldigt glad när jag såg att den låg i min goodiebag. Jag ser fram emot att läsa den och jämföra med min egen Londonupplevelse!
Helena E: Jag blev helt klart nyfiken på boken Skuggan, jag gillar böcker med inslag av övernaturlighet och mystik, och finns det sen lite kärlek och trubbel så brukar det bli spännande och bra. Författarna avslöjade att det kommer en fortsättning också!
Är det ovanligt debutanttätt i Ã¥r, eller är jag bara mer debutant-intresserad än vanligt? Hur som helst, här är en riktigt lovande författare: Karina Berg Johansson. Hon har skrivit en rysligt spännande ungdomsroman om utanförskap sÃ¥ smärtsamt att enda utvägen är självmord. Den som känner sÃ¥ är Samuel, killen med svart hÃ¥r, lÃ¥ng svart rock i alla väder och skränande musik i hörlurarna för att slippa ta del av omvärlden. Nu är han pÃ¥ väg till Gotland pÃ¥ klassresa och han tänker inte komma hem igen. Det enda han har kvar att göra i livet är att berätta för Emelie hur han egentligen känner. Om han nu vÃ¥gar. För vad förväntar han sig egentligen? Emelie är typ populärast i klassen och ihop med Lukas, den där irriterande perfekte killen som Samuel skulle vilja hata, men inte kan hata eftersom han är sÃ¥ förbaskat trevlig – till och med mot honom, ufot, som alla andra ser rakt igenom.
Med på resan är även Ika, som är mamma till Emelie. Hon följer med för att hjälpa till att hålla ordning på ungarna. Officiellt sett, i alla fall. Egentligen hoppas hon på en chans att komma lite närmare Emelie, men det är inte så lätt. Allt hon gör blir fel, fel, fel. Och Emelie är förstås allt annat än förtjust över att ha med mamma på resan.
Bokens två huvudpersoner har gemensamt att de står utanför gemenskapen och att de ser saker som andra inte ser. Samuel vet vem Emelie egentligen är när hon inte visar upp sin fasad mot omvärlden. Ika förstår att de andra vuxna har fel bild av många av ungdomarna, däribland Samuel.