
Boktjuven stjäl omedelbart mitt läshjärta. Döden i egen hög person berättar historien om den sällsamma flickan, Liesel Meminger, som bor på en gata som bär himmelens namn men där livet är allt annat än himmelskt. Det är nämligen 1939 och kriget rasar som mest i Tyskland. Liesel tas om hand av en fosterfamilj och har då redan vid 9 års ålder bevittnat sin brors död och förlorat sina föräldrar. Ändå tycks hon finna glädjeämnen i vardagens sparsamma innehåll och dela dem med de hon älskar mest och hon finner näring till sin egen själ i de böcker hon stjäl. Orden får en enorm betydelse för Liesel som läser samma böcker om och om igen, både för sig själv och för andra som finner tröst i berättelserna de hör. Till slut räcker det inte med att läsa utan hon måste själv skriva sin egen berättelse för att uthärda den börda som lagts på hennes ok och det är just det som räddar henne.
Liesel är en flicka med alla de egenskaper en hjältinna besitter. Hon är modig, principfast, empatisk, lojal, kärleksfull och ofrånkomligen gör hon därmed ett djupt avtryck hos mig som läsare. När jag väl har läst klart så lämnar boken mig i ett tillstånd av vakuum, precis så som ett litet mästerverk ska göra! Det här är en bok med målgruppen unga vuxna men jag anser att det är en bok för alla vuxna att läsa. Läs den!
Sista orden i Liesels egen bok (s. 560):
Jag har hatat orden och
jag har älskat dem,
och jag hoppas att jag har använt dem rätt.
Boktjuven
Författare: Markus Zusak
Förlag: B/Wahlströms
ISBN: 9789176890226
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Mod är ett populärt tema inom barnböcker. Ibland lite mera outtalat, som i exempelvis i 
Stickan var professorns allra första verk. Men det var länge sedan nu och professorn har glömt bort honom. Under Ã¥rens gÃ¥ng har Stickan sett massor av varelser väckas till nästan-liv i professorns laboratorium. Alla blir de, precis som Stickan, bortglömda i professorns strävan efter att hela tiden skapa nÃ¥got bättre monster. MÃ¥nga av varelserna är aggressiva och oregerliga och Stickan har genom Ã¥ren komponerat ihop en massa olika brygder för att kunna ”bota” varelserna och ta bort deras monsterlika egenskaper. Den senaste i raden som väcks till nästan-liv är Varelsen, med sitt enda öga och tre olika armar, och han vill sÃ¥ gärna att han och Stickan ska vara bästaste vänner. Men Stickan vill helst bara gömma sig i sin vrÃ¥ i  Grotteskog slott.
Här möter Patrik en märklig och inte alldeles trevlig värld av svittror, sporalver, spättar och andra varelser. Här finns ocksÃ¥ tuggummiberget och asfaltsängen. Patrik vill snart därifrÃ¥n, men det visar sig inte vara sÃ¥ enkelt. Svittrorna utmanar honom och hans lag därhemma pÃ¥ en fotbollsmatch. Vinner Patriks lag fÃ¥r han sin biljett ut ur underjorden. Förlorar han däremot, mÃ¥ste han stanna för alltid …
