Linda Bondestam – Barnboksprat

Chop Chop En tapper jordbos berättelse

“Det är sent på jorden. Men Chop Chop har fullt upp: Leverera paket, hugga träd, klippa hår. Stå vid löpande band i hönsfabriken. Sköta barn. Röja minor. Alla jobb delas ut med chefens jäktade ord: Raska på, chop chop! Chop Chop, det är väl jag det , tänker den lilla roboten.

Chop Chop sover inte. Chop Chop äter inte. Chop Chop tar aldrig kaffe paus. Människor blir trasiga och trötta. Ont i hjärtat, ont i själen. Chop Chop är aldrig sjuk. Men Chop Chop har hört ryktas: en gång byggde människorna själva katedraler. Bibliotek. Symfonier. Pyramider.”

AC;
Här har ni en charmig, rolig och sorglig bilderbok om Chop Chop som är en robot och aktiv i människovärlden. Tills Chop Chop inte är så modern och eftertraktad längre. Linda Bondestam tar upp utmaningar vi står inför i samhället idag som AI, miljö och krig…

Jag älskar tvisten på slutet i boken när solen får alla robotar att vakna. Att små frön börjar gro och att Chop Chop saknar det mänskliga livet.
Jag får hopp om att även om mänskligheten inte överlever så gör jorden det och blir kanske något annat.

Högläsning tas med, samtalet om ens plats i samhället och tron på det goda.
En tjock bilderbok med välmålade illustrationer som flirtar lite med dagens samhälle. Illustrationerna utstrålar mycket känslor så om man läser boken med yngre barn som inte riktigt orkar sitta still kan man strunta i texten och iaf få med mycket av berättelsen.

Philip 12 år;
Jag tänkte på filmen Wall E av Disney Pixlar när jag läste boken. Chop Chop är ganska lik den. Kanske har författaren inspirerats av den filmen eller så är det bara en slump.

Jag gillar boken men den är nog den tjockaste bilderbok jag läst. Man får mycket bok för pengarna.

Chop Chop En tapper jordbos berättelse

Författare: Linda Bondestam
Illustratör: Linda Bondestam

Förlag: Förlaget

ISBN:9789523336094

Antal sidor: 44

Ålder: 3-6 år

Recensionsexemplar från förlaget.

Om du möter en björn

I Augustprisnominderade Om du möter en björn har författarna, Malin Kivelä och Martin Glaz Serup, tagit rätt allmängiltig information om hur en ska bete sig i mötet med en björn i skogen och satt sin egen stämpel på informationen. Den stora skillnaden mot en av de webbsidor med mer sakliga råd om hur en ska bete sig vid mötet med en björn, är att författarna har lagt till humor i texten. Detta är något som illustratören, Linda Bondestam, har plockat upp i sina bilder som verkligen förhöjer texten.

Humorn ses redan i Bondestams första illustrerade uppslag, där ansiktsuttrycken på barnet som går genom skogen är väldigt talande. Speciellt de uppspärrade ögonen när hen badar i den förmodade väldigt kalla ån, men också när hen ser en flock med bin, den lilla kisspausen är också träffsäker, men humorn fortsätter sedan genom alla de uppslag som inte har en mer skrämmande ton.

Och det är verkligen illustrationerna som gör vissa av uppslagen i boken till något mer än bara ett informationshäfte. Till exempel så är texten på andra uppslaget nästan exakt samma som på informationswebbsidan: ”Spring inte, för björnen springer fortare än du. // Simma inte, för björnen simmar snabbare än du. // Klättra inte upp i något, för björnen klättrar bättre än du.” Här gör Bondestams humoristiska penseldrag all skillnad. Björnen som springer, inte bara ikapp, men förbi barnet, som simmar om barnet och ser tillbaka på barnet med ett finurligt ansiktsuttryck, som blundar där den har klättrat högre än barnet upp i trädet.

Humorn i bilderna går dock igen också i texten vissa av uppslagen. Till exempel i tredje uppslaget där författarna föreslår att läsaren kan utmana björnen på att spela på pekplattan eller rita, då barnet troligen gör detta bättre än björnen. Men sen är det tillbaka till en mer seriös och informativ text med saklig information i flera uppslag där bild och text går hand i hand om vad en bör eller inte bör göra och det roliga endast sker i den visuella berättelsen.

Det är också den visuella berättelsen som överraskar på uppslag nio, ungefär två tredjedelar in i boken, då björnen har rest sig på bakbenen över hela uppslaget och läsaren blir tvungen att rotera boken samtidigt som björnen gått från att se snäll ut till att skrämmas.

Vilket blir ännu tydligare på nästa uppslag där ett mindre barn nog kan tänkas rygga tillbaka inför bilden och kanske bli rädd på riktigt. Texten är saklig över båda uppslagen och fortsätter så även på nästa uppslag med den ultimata lösningen – att lägga sig på mage och spela död. Igen vilar det intressanta och spännande i illustrationen.

På slutet, när faran är över, återkommer berättarrösten som anades på tredje uppslaget, då det verbala berättandet går från att rabbla råd till att känna med läsaren och ge ett sista skämtsamt råd som tydligt inte hör till de riktiga råden: ”Du är säker bättre på att tugga tuggummi än björnen. Men det är nu inte helt säkert det heller. Kanske björnen är bättre på det också.” Den skämtsamma tonen som tar ner det tidigare läskiga uppslagen på jorden, kommer igen i illustrationen på sista uppslaget, där vi ser björnen blåsa en perfekt tuggummibubbla medan barnet springer tillbaka mot civilisationen.

Det är en bok som är matnyttig och bra för barn som vistas mycket i skog och att genom humor lära sig hur de bäst kan agera vid mötet med en björn. Och illustrationerna är riktigt fina.

Om du möter en björn
Författare: Malin Kivelä & Martin Glaz Serup
Illustration: Linda Bondestam
Förlag: Förlaget M (2021)
ISBN: 9789523333741
Antal sidor: 38
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

De nominerade till Augustpriset 2021

Ikväll tillkännagavs vilka böcker som är nominerade till Augustpriset 2021. Priset delas ut i tre kategorier: årets svenska barn- och ungdomsbok, skönlitterära bok och fackbok. Vi är såklart mest intresserade av vilka böcker som anses bäst för våra barn och unga.

De nominerade till årets svenska barn- och ungdomsbokspriset är:

• Furan av Lisen Adbåge (Rabén & Sjögren)

• Himlabrand av Moa Backe Åstot (Rabén & Sjögren)

• Ett rum för Lisen av Elin Johansson och Ellen Svedjeland (Rabén & Sjögren)

• Om du möter en björn av Malin Kivelä, Martin Glaz Serup och Linda Bondestam (Förlaget M)

• Nattkorpen av Johan Rundberg (Natur & Kultur)

• Min mamma är snabbare än din av Emma Virke och Johanna Hellgren (Lilla Piratförlaget)

De blå, understrukna titlarna har vi recenserat på barnboksprat, klicka på titeln för att komma till inlägget. Fler recensioner lär dyka upp framöver.

Nomineringsgalan började med en bokspaning av ordförandena för de tre olika juryerna. Har coronapandemin påverkat utgivningen? Juryerna har fått in fler böcker än vanligt och många böcker är präglade av corona, sjukdom, sorg och förluster. Det finns även fler mörka teman som gängkriminalitet, alzheimers och demens bland böckerna. Flera böcker handlar om något som många säkert funderat på under det senaste året – att lämna staden och flytta till landet. Juryordförandena berättar också om bidrag från hela känsloregistret, visst låter det härligt?

Har ni läst någon av böckerna?

Mitt bottenliv – av en ensam axolotl

Mitt bottenliv- av en ensam axolotl är en av årets Augustprisnominerade böcker.

Axolotl är en salamander som endast finns i Mexiko numera – om den inte redan dött ut. I den här boken möter vi just en liten axolotl som en dag föds, som den enda överlevande av 987 stycken. Den börjar skolan och umgås med tigersalamandrar men en dag får de lungor och kliver upp på land och axolotlen är ensam kvar. Den roar sig med att titta på filmer i telefoner som lunsarna (människorna) slängt och torkar alger men livet är ganska trist. En dag brinner det ovanför vattenytan och sen kommer en stor storm som förändrar världen för evigt.

Den här boken är väldigt söt samtidigt som den är extremt obehaglig i sin skildring av en värld i förfall. Slutet som är olyckligt för många är lyckligt för andra precis som det blir efter stora katastrofer. Det finns mycket att prata om under läsningen och jag som läst den ensam (och inte för ett barn) undrar hur barn tar emot berättelsen – om de förstår vad som händer. Mer konkret är miljöförstörelsen där människorna slänger skräp i havet och jag kan tänka mig att det är många av föremålen som väcker förundran och intressen hos det lyssnande barnet. Fiffiga är också alla de skyltarna i början av boken vilka barn brukar lära sig som ordbilder redan innan de kan läsa. Jag kan tänka mig att det blir många glada utrop och ett idogt pekande på just det uppslaget.

illustrationerna är väldigt detaljrika, finurliga och målande. Det finns som jag nämnt verkligen mycket att titta på och jag älskar hur Bondestam använder i huvudsak dova färger för att sen accentuera vissa saker och detaljer med sprakande knalliga kulörer. Bilderna är också stämningsfulla och vi förstår precis hur den lilla axolotlen känner sig.

Boken är väl värd sin Augustnominering och det ska bli spännande att se hur det går på galan. Läs dock boken oavsett om den vinner eller ej för den är riktigt, riktigt fin.

Nomineringen från Augustprisjuryn lyder:

Mitt bottenliv erbjuder en humoristisk och hoppfull klimatberättelse i autofiktionsformat. En utrotningshotad salamander förundras över allt skräp som fyller havet, och sveps iväg av en tsunami förorsakad av människans klimatpåverkan. Fram träder ett ekosystem i fritt fall. Miljökatastrofen gestaltas med dov kolorism och stringent text snillrikt infogad på de välutnyttjade uppslagen. Verket visar Linda Bondestams virtuositet genom att begagna och berika bilderbokens hela repertoar.

Mitt bottenliv – av en ensam axolotl

Författare & illustratör: Linda Bondestam

Förlag: Berghs förlag (2020)

ISBN: 9789150223965

Antal sidor: 42

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Recensionsexemplar från förlaget.

Silkesapans skratt

Tapiren och silkesapan är bästa vänner. De bor i regnskogen och hittar gärna på äventyr och bus bland träden. Men en dag blir silkesapan sjuk och dör. Vad ska tapiren göra då? Som tur är finns sengångaren, glasögonbjörnen och tukanen där för att försöka trösta. De delar härliga minnen och kanske kan det göra sorgen lättare.

Silkesapans skratt för oss med till regnskogen och ett gäng ovanliga bilderboksdjur. Nyfikenheten väcks kring vad dessa djur har för egenskaper och även personligheter samtidigt som vi läser en både sorglig och fin berättelse. Texten är ärlig och rakt på, där finns inga omskrivningar eller metaforer som tassar kring det faktum att silkesapan dött. Sådant uppskattar jag.

Illustrationerna är färgglada såsom sig bör i en regnskog full av spännande djur och växter. Ibland sträcker sig illustrationerna över hela uppslaget medan de andra gångar tar mindre plats. Det finns mycket att följa och titta på samtidigt som frågor kan väckas om det annorlunda landskapet.

Silkesapans skratt bör få en välförtjänt plats bland bilderböckerna som beskriver sorg. Den bjuder till en lite längre lässtund vilket kan leda till de där samtalen en kan behöva ha med ett barn som mist någon som stått det nära.

Silkesapans skratt
Författare: Annika Sandelin
Illustratör: Linda Bondestam
Förlag: Förlaget och Berghs, 2019
ISBN: 9789150223460
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris