“Det är sent på jorden. Men Chop Chop har fullt upp: Leverera paket, hugga träd, klippa hår. Stå vid löpande band i hönsfabriken. Sköta barn. Röja minor. Alla jobb delas ut med chefens jäktade ord: Raska på, chop chop! Chop Chop, det är väl jag det , tänker den lilla roboten.
Chop Chop sover inte. Chop Chop äter inte. Chop Chop tar aldrig kaffe paus. Människor blir trasiga och trötta. Ont i hjärtat, ont i själen. Chop Chop är aldrig sjuk. Men Chop Chop har hört ryktas: en gång byggde människorna själva katedraler. Bibliotek. Symfonier. Pyramider.”
AC;
Här har ni en charmig, rolig och sorglig bilderbok om Chop Chop som är en robot och aktiv i människovärlden. Tills Chop Chop inte är så modern och eftertraktad längre. Linda Bondestam tar upp utmaningar vi står inför i samhället idag som AI, miljö och krig…
Jag älskar tvisten på slutet i boken när solen får alla robotar att vakna. Att små frön börjar gro och att Chop Chop saknar det mänskliga livet.
Jag får hopp om att även om mänskligheten inte överlever så gör jorden det och blir kanske något annat.
Högläsning tas med, samtalet om ens plats i samhället och tron på det goda.
En tjock bilderbok med välmålade illustrationer som flirtar lite med dagens samhälle. Illustrationerna utstrålar mycket känslor så om man läser boken med yngre barn som inte riktigt orkar sitta still kan man strunta i texten och iaf få med mycket av berättelsen.
Philip 12 år;
Jag tänkte på filmen Wall E av Disney Pixlar när jag läste boken. Chop Chop är ganska lik den. Kanske har författaren inspirerats av den filmen eller så är det bara en slump.
Jag gillar boken men den är nog den tjockaste bilderbok jag läst. Man får mycket bok för pengarna.
Illustratör: Linda Bondestam