Etikett: klimat

Uppdrag Klimatkampen

Barnboksprat har tidigare skrivit om den första boken i serien, Uppdrag Plastkampen. Det här är en uppföljare som innehåller en rad konkreta tips för att minska sin negativa påverkan på klimatet. Alla tips saluförs som att de tar två minuter då författaren Martin Dorey grundat en rörelse vid namn #2minutebeachclean hemma i Storbritannien. I verkligheten tar några av dem längre tid än så men poängen är att det inte ska behöva ta så lång tid att bidra. För går det fort blir ju folk generellt mer benägna att hjälpa till!

Tipsen är uppdelade i olika områden som köket, garderoben och skolan men lyfter även hur du kan använda veckopengen, rösten och penna för att påverka. Förutom uppdragen är boken fylld med fakta, och olika tips på enkla saker att förbättra. Vi får också träffa en rad miljöhjältar så som biet Bethany här nedan och veta mer om hur just de bidrar till ett bättre klimat.

Illustrationerna är roliga och det finns en god representation av olika slags barn vilket är positivt. Den är dock ganska textintensiv och ingen bok du plöjer från pärm till pärm, dessutom är formatet lite svårläst emellanåt med starka bakgrundsfärger på några sidor och en ganska stel pocketmodell som jag tycker att många brittiska böcker har. Å andra sidan har jag inte hjärta att knäcka upp dem ordentligt vilket skulle göra boken lättare att hålla i och läsa. Men låt inte detta avskräcka dig utan köp den gärna till en blivande miljöhälte i din närhet!

Uppdrag Klimatkampen
Författare: Martin Dorey
Illustratör: Tim Wesson
Serie: #miljöhjältepå2minuter (del 2)
Förlag: Speja Förlag (2021)
ISBN: 9789188167705
Antal sidor: 127
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Recensionsexemplar från förlaget.

Den sista utposten

En dag hittar lilla björn ett vykort med en hälsning från den sista utposten hemma hos sin morfar. Det blir början på ett stort äventyr ut i naturen, till en plats som kanske är den sista vilda platsen i världen.

Redan på bokens omslag kan vi se vilka storslagna naturupplevelser de två björnarna kommer få vara med om. Kanske är detta något som lockar allt fler efter de senaste årens ökade intresse för hemestrar. Jag har alltid gillat naturen och likaså Cecilia Heikkiläs fantastiska illustrationer. Hon har lyckats tilltala mig ännu en gång!

På bokens första uppslag, innan det riktigt börjar, ser vi en stjärnhimmel med olika stjärntecken fantasifullt målat. Morfadern börjar snart berätta om storslagna äventyr och vi ser hur han gärna delar med sig av sina upplevelser till sitt barnbarn.

Det är nog just här Heikkiläs styrka ligger: den virvlande fantasin och gestaltningen av djuren. Jag vill så gärna följa med när morfadern berättar och när han sedan ger sig iväg med lilla björn. Det är fint att se den lillas gränslösa nyfikenhet och hur morfadern ser potentiella faror och rår om barnet. Berättelser om vänskap över generationsgränser har ofta något särskilt över sig.

Trots det vackra och vänliga har Den sista utposten en vemodig del där negativa klimatförändringar tar plats och kan skapa diskussion. Det blir en talande kontrast efter allt det vackra, men kärleken till naturen är förmodligen något som kan hjälpa oss att rädda vår jord. Den sista utposten är en vacker, inspirerande och otroligt fint illustrerad berättelse jag gärna läser igen.

Den sista utposten
Författare och illustratör: Cecilia Heikkilä
Förlag: Bonnier Carlsen (2021)
ISBN: 9789179756673

Mitt bottenliv – av en ensam axolotl

Mitt bottenliv- av en ensam axolotl är en av årets Augustprisnominerade böcker.

Axolotl är en salamander som endast finns i Mexiko numera  – om den inte redan dött ut. I den här boken möter vi just en liten axolotl som en dag föds, som den enda överlevande av 987 stycken. Den börjar skolan och umgås med tigersalamandrar men en dag får de lungor och kliver upp på land och axolotlen är ensam kvar. Den roar sig med att titta på filmer i telefoner som lunsarna (människorna) slängt och torkar alger men livet är ganska trist. En dag brinner det ovanför vattenytan och sen kommer en stor storm som förändrar världen för evigt.

Den här boken är väldigt söt samtidigt som den är extremt obehaglig i sin skildring av en värld i förfall. Slutet som är olyckligt för många är lyckligt för andra precis som det blir efter stora katastrofer. Det finns mycket att prata om under läsningen och jag som läst den ensam (och inte för ett barn) undrar hur barn tar emot berättelsen – om de förstår vad som händer. Mer konkret är miljöförstörelsen där människorna slänger skräp i havet och jag kan tänka mig att det är många av föremålen som väcker förundran och intressen hos det lyssnande barnet. Fiffiga är också alla de skyltarna i början av boken vilka barn brukar lära sig som ordbilder redan innan de kan läsa. Jag kan tänka mig att det blir många glada utrop och ett idogt pekande på just det uppslaget.

illustrationerna är väldigt detaljrika, finurliga och målande. Det finns som jag nämnt verkligen mycket att titta på och jag älskar hur Bondestam använder i huvudsak dova färger för att sen accentuera vissa saker och detaljer med sprakande knalliga kulörer. Bilderna är också stämningsfulla och vi förstår precis hur den lilla axolotlen känner sig.

Boken är väl värd sin Augustnominering och det ska bli spännande att se hur det går på galan. Läs dock boken oavsett om den vinner eller ej för den är riktigt, riktigt fin.

Nomineringen från Augustprisjuryn lyder:

Mitt bottenliv erbjuder en humoristisk och hoppfull klimatberättelse i autofiktionsformat. En utrotningshotad salamander förundras över allt skräp som fyller havet, och sveps iväg av en tsunami förorsakad av människans klimatpåverkan. Fram träder ett ekosystem i fritt fall. Miljökatastrofen gestaltas med dov kolorism och stringent text snillrikt infogad på de välutnyttjade uppslagen. Verket visar Linda Bondestams virtuositet genom att begagna och berika bilderbokens hela repertoar.

Mitt bottenliv – av en ensam axolotl
Författare & illustratör: Linda Bondestam
Förlag: Berghs förlag (2020)
ISBN: 9789150223965
Antal sidor: 42
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Recensionsexemplar från förlaget.

Rune fattar klimatet

Nu är Rune tillbaka. I den förra boken fattade Rune elen men nu funderar han på klimatet och ser till att få tillräckligt med svar på alla sina frågor så att han fattar det.

I den här boken, som är skriven av Daniel Waluszewski, får man som läsare på ett enkelt och informativt sätt lära sig om klimatet. Varje sida har text som är informativ och enkel i sitt snitt. Den är först ren fakta och sedan under den finns en kortare text som är markerad i fetstil och har med Rune att göra. För att hjälpa Rune vidare finns det kluriga uppgifter att lösa vilket gör att barnen måste vara engagerade i sin läsning och sitt lyssnande. De vill ju kunna lösa uppgiften.

Rune är i växthuset men det är någon som har ätit upp alla plantorna och sen när Rune har planterat ett äppleträd så kan han inte vattna för det är någon som har gömt alla saker som man kan vattna med. I boken får barnen hjälpa till att leta rätt på alla saker som har försvunnit och eftersom det här är en bok som vänder sig till barn mellan 3 och 6 år så är det ett passande grepp att ta för att bibehålla uppmärksamheten hos lyssnarna.

Boken är roligt illustrerad av Matilda Serholt och bilderna känns väldigt passande till den stil och text som boken har. Den fakta som finns med i boken har blivit faktagranskad av det klimatpolitiska rådet.

Nu när Rune har fattat både elen och klimatet så blir det spännande att se vad Rune ska ta sig för att fatta härnäst.

Titel: Rune fattar klimatet
Författare: Daniel Waluszewski
Illustratör: Matilda Serholt
Förlag: Idus förlag
ISBN: 978-91-89147-25-6
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och andra ställen.
Tack till förlaget för recensionsexemplar.

Två tweeniesromaner om miljön

Jag letade runt efter böcker med miljötema för tweenisar (10-13-åringar) och hittade Camilla Dahlsons Är det bara jag som bryr mig? och Christina Wahldéns Expedition rädda revet. Den första utspelar sig i Sverige och den andra på en ö utanför Australiens östkust.

När Wilmas klasskompisar pratar om ännu en shoppingrunda eller utomlandsresa undrar hon ibland om hon är den enda som bryr sig om miljön och hör klimathoten från mediernas rapporteringar. Oron biter tag i henne och ångesten smyger sig på. När skolan ska arrangera en modevisning tycker Wilma först att det är helt knäppt, men snart får hon och Gertrud, den nya tjejen i klassen, en mer miljösnäll idé.

Alices mamma forskar om sköldpaddor på ön Lady Elliot Island i stora barriärrevet utanför Australien. När mamma säger att Alice ska få följa med går en dröm i uppfyllelse och hon får upptäcka massa häftiga grejer samtidigt som hon lär sig om djuren, växterna och hur det varmare klimatet påverkar reven negativt. Det väcker många frågor, till exempel om det är rätt att flyga över halva jorden för att se det här.

Är det bara jag som bryr mig? är enklare att relatera till eftersom den utspelar sig i en skola i Sverige. Många av oss känner igen shoppinghets och att det efter många lov (bortsett från detta märkliga år) ofta blir prat om häftiga utomlandsresor som gjorts. Wilma och Gertrud har kreativa idéer och det är inspirerande att läsa om deras syprojekt. Samtidigt är det intressant att läsa om den panikångest Wilma kan känna. Ibland känns det dock lite svartvitt och de som reser eller köper nya kläder får stå kvar med skam när boken är utläst. Det kan verka lite hårt, särskilt eftersom det oftast är de vuxna som bestämmer om barnen ska få nya eller second hand-kläder och om de ska åka utomlands. Samtidigt kan barnen väcka samtalsämnet med sina föräldrar och kan med denna bok få mer kött på benen.

Expedition rädda revet har en ganska spretig handling. Det känns ibland som att jag läser en dagbok med mycket fakta invävt och om någon skulle läsa min dagbok skulle det inte vara särskilt spännande. Den invävda faktan i boken gör den mer intressant och visst finns det flera mindre, spännande händelser Alice är med om som jag uppskattar att få läsa om eftersom jag förmodligen inte kommer resa till Australien för att se det själv. Med tanke på titeln hade jag dock förväntat mig något mer, någon större ”räddningsinsats” eller att Alice ägnar sig åt något mer konkret projekt. Istället vävs en spökflicka in i storyn som berättar om hur det var när hon levde på ön. Lite märklig brytning.

Både Wilma och Alice känns som trovärdiga karaktärer och särskilt i förstnämnda bok möter vi flera ”klassiska” skolgårdskaraktärer som utövar maktspel, håller sig till sin egen åsikt eller följer med strömmen. I den andra boken möter vi fler vuxna varav många har saker att lära Alice. Jag är tyvärr inte helt förtjust i någon av böckerna men tycker ändå de har sina poänger som är väl värda att diskutera vidare. För just det här med diskussion och samtal efter böckerna tror jag är det som ger mest. Vad kan jag göra själv (finns det alternativ till Alices idé om att slänga ut all plast för att köpa nya grejer i andra material?), hur kan jag påverka andra och vad kan vi ändra i vår vardag? Jag tror båda böckerna kan lämpa sig bra för diskussion även i klassrum.

Har ni tips på fler tweeniesromaner om miljö och klimat?

Är det bara jag som bryr mig?
Författare: Camilla Dahlson
Förlag: Idus förlag (2019)
ISBN: 9789175779942
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Expedition rädda revet
Författare: Christina Wahldén
Förlag: Rabén & Sjögren (2019)
ISBN: 9789129720617
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris