Etikett: kompisar

Lillebror och Billan

Lillebror och Billan
Lillebror och Billan

Sommarens överraskning på barnboksfronten är en bok som har ett par år på nacken. Jujja Wieslanders Lillebror och Billan är en sparsmakad och enkel bok med ett par kapitel.

Den känns inte som en vanlig barnbok. Faktum är att den mer känns som en personlig välskriven blogg där en mamma berättar om sin son och hans bästa kompis.

Berättelserna kan vara om när Lillebror var hemma och är sjuk en dag. Eller när han bygger Lego. Eller när han och pappa har en brottningsmatch i sängen. Det är precis lika enkelt som det låter. Ingen action. Inga poänger. Inga punchlines. Bara mysigt berättade nära historier.

Hemma hos oss lyssnar vi på den på talbok. Boken läses av Jujja själv och i sann Jujja-anda blandas berättelsen med lite musik. Den finns även som vanlig illustrerad bok.

Första gången vi lyssnade på den somnade min dotter i mitt knä halvvägs in i boken. Själv var jag tvungen att fortsätta lyssna. Det är något med den här boken som får småbarnsföräldern i mig att fyllas med ett lugn. Den får mig att bara vilja sitta i Jujjas kök och lyssna på hennes kloka ord om barn och om livet.

Boken finns hos Bokus både som ljudbok och pappersbok för någon 50-lapp. Det finns även ytterligare en bok i serien om Lillebror och nallen.

 

Lillebror och Billan
Författare: Jujja Wieslander, Thomas Wieslander
Inläsare: Jujja Wieslander
ISBN: 9789172252677
Förlag: Gammafon Barnmedia/Rabén & Sjögren
Köp: Bokus eller Adlibris

Sova borta

Det här är den andra boken i Solgatan 1-serien av Helena Bross med illustrationer av Kadri Ilves som jag läser (har tidigare läst Polisen kommer) och jag tycker väldigt mycket om den här liksom den förra jag läste. Böckerna är anpassade efter nybörjarläsare och texten är skriven med enbart versaler. I början av varje bok finns en bild med huset på Solgatan 1 där man ser var Axel och Omar bor, och på nästa uppslag presenteras deras familjer.

I Sova borta är handlingen väldigt vardagsnära med hög igenkänningsfaktor när Axel ska sova borta för första gången. Axel är hemma hos Omar och leker, de bygger en koja och låtsas att de tältar i skogen. Precis när de har som roligast (så är det väl alltid) kommer Axels pappa för att hämta hem honom till kvällsmaten. Självklart vill inte Axel alls gå hem och han har tur, för Omars mamma erbjuder honom att äta kvällsmat hemma hos dom. Efter maten leker killarna vidare och Omar kommer med den briljanta idén att Axel kan sova kvar! Det tycker Axel är en alldeles utmärkt idé.

Efter att ha fått ok från bådas föräldrar hämtar Axel sin pyjamas och tandborste och Omars pappa tar fram en extrasäng. Killarna ligger och pratar men så blir Omar trött, gäspar och somnar trygg som han är i sin egen säng. Annat är det för Axel; sängen känns konstig, det luktar annorlunda och plötsligt kommer Axel på att han glömt säga godnatt till sin mamma och pappa! Det känner jag igen mycket väl, det är oerhört viktigt för vår 5-åring att vi alltid säger godnatt med puss och kram (och även hejdå med puss och kram även om man bara ska till affären 5 minuters bilväg bort och handla mjölk). Omars pappa kommer och undrar hur det är med Axel, och antaligen ringer pappan till Axels pappa för inom kort dyker han upp och de kan säga godnatt ordentligt. Omars pappa erbjuder Axels pappa att stanna och dricka lite te, varpå det går finfint för Axel att somna då han har pappa alldeles i närheten och hör hans röst.

Jättefin och bra bok med hög igenkänningsfaktor och illustrationer som både är snygga och charmiga på en och samma gång. Jag kommer absolut att sätta de här böckerna i händerna på mina barn när det är dags att börja knäcka läskoden!

Sova borta
Författare: Helena Bross
Illustratör: Kadri Ilves
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 61
ISBN: 9789163867392
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Igor och jag

När jag vikarierade på en skola fick jag höra början av Igor och jag genom högläsning i klassen. Då var det främst författaren Inger Lindahls språk som fångade mig. Jag bestämde mig då för att läsa boken för mina barn, men valde att vänta ett tag eftersom jag ansåg att mina barn var lite väl unga då. Nu, när mina barn är 6 och 4 år passade den fint!

Ganska snart insåg jag att såväl språk som innehåll hade ett väldigt starkt barnperspektiv och på de 122 sidorna hinner flera viktiga, och svåra, ämnen komma upp.

Bokens huvudkaraktär är Vera som flyttat från Hammarkullen till Gårdsten. Det är inte så lång sträcka geografiskt, men för ett barn som inte kan åka spårvagn eller buss ensam är det en ocean mellan den nya och den gamla lägenheten och alla kompisar. Men så plötsligt upptäcker Vera en gubbkeps … och inne i den: en tvillingbror som heter Igor.

Igor hjälper Vera och ger henne tips, till exempel hur hon ska göra för att hennes mamma ska bry sig om henne eller vad hon ska göra när den där stöddiga pojken Ali dyker upp. Men ibland smiter Igor och blir bara en keps.

Det här är också en bok där förorten är central med flera kulturer och höga hus. Veras mamma kommer från Ryssland men vi möter också en yoghurtgubbe (eller är det kanske en trollkarl?) som pratar arabiska. Mitt i allt detta går Vera runt utan några kompisar. Men hon har Igor och tillsammans hittar de på en hel del bus.

Samspelet mellan text och bild är jag lite tveksam till. Texten är lite busig och leder in en på många oväntade stigar. Bilderna är tilltalande på ett sätt, men de ger mig inte så många intryck. Däremot är bilderna många och det ser jag som positivt.

Klicka för större bild

Jag trodde att Igor och jag skulle passa bättre för min äldsta son eftersom Vera är sex år upp ser världen med den ålderns ögon. Men när jag väl läste boken var det snarare min fyråring som satt mest klistrad. Ibland är inte alltid barnets åldermässiga erfarenheter i en bok det viktigaste. När det handlar om böcker där inre tankar och socialt samspel står i fokus blir  den personlighet och de tankar som författaren väljer till karaktären mer betydelsefullt. Igor och jag är en bok där läsare och bokkaraktär får möjlighet att finna varandra.

Igor och jag
Författare: Inger Lindahl
Illustratör: Charlotta Björnulfsson
Förlag: Rabén & Sjögren (2007)
Antal sidor: 122
ISBN: 9789129666144
Köp: Jag köpte boken på bokrean, men nu verkar den vara slutsåld. Leta bland begagnade böcker eller låna på bibliotek

Junior börjar förskolan

Här är uppföljaren till Jösta och Johan; nu har det gått en tid och nu är det dags för dottern Junior att börja förskolan! Som alla andra barn har hon längtat länge och ser verkligen fram emot att få börja. Hon möts av grodfröken Knut och får en egen hylla med krok, det får mig att minnas min första dag på lekis när jag blev visad min plats i hallen och symbolen jag hade vid min hängare var en segelbåt. Det är viktiga saker det där!

När Junior kommer in i leksalen till de andra barnen är det en del som blir rädda för henne för de tror att hon är en livsfarlig krokodil! Men sen tar nyfikenheten överhand och de börjar fråga ut henne; ”Varenda en viftar med sina händer och vill ha svar. Junior önskar att hennes föräldrar hade stannat kvar.” De frågar om hennes mamma och pappa, om hennes föräldrar är snälla…de förställer sig nog att Juniors föräldrar är två jättekrokodiler skulle jag tro. Men Junior berättar att hon har två pappor, att de bor i ett hus nere vid ån och att papporna är fem respektive nästan tre meter långa. Hon berättar också att pappa Johan ryter när han blir arg: ”Ni ska höra pappa Johan när han blir arg och ryter, jag brukar putta ner honom i ån, det är tur att han flyter”. Kompisarna tänker att de inte vill träffa Juniors pappor, för de är säkert jättefarliga!

Rätt som det är har dagen gått och de hör att Juniors pappor har dykt upp! Alla barnen ropar hjälp och springer och gömmer sig och darrar av skräck…men det är något helt annat än farliga krokodiler som tittar in: nämligen två snälla giraffer med långa halsar som barnen får åka rutschkana på! Vilken fantastiskt bra avslutning på den första förskoledagen!

På det sista uppslaget i berättelsen får man se när alla förskolebarnen promenerar hem med sina familjer, och där finns alla möjliga familjekonstellationer. Det är inga som helst konstigheter att Junior har två pappor, att någon bara har en förälder, att någon tas om hand av sin gammelgammelmormor. Huvudsaken är ju att man har en familj – hur den än ser ut!

Jag tokgillar alla böcker från Sagolikt bokförlag, de är så härligt befriade från en massa gamla förlegade tankar och regler om hur allt ska vara och får mig att fundera och diskutera med min familj om frågor som uppkommer när vi läser boken. I Junior börjar förskolan är det flera saker jag tänker på och gillar: att Junior är en tjej (ja, jag var tyvärr så fördomsfull att jag först automatiskt tänkte att Junior var en kille), att grodfröken på förskolan är en han och att det inte är någon som tycker att det är konstigt att Junior har två pappor istället för en mamma och en pappa. Illustrationerna är underbara måste jag också nämna!

Ett extra plus är att det följer med en cd-skiva med berättelsen inläst i två versioner; en originalversion och en godnattversion!

Junior börjar förskolan
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt bokförlag
Antal sidor: 20
ISBN: 9789197892711
Köp: jämför priser