Pom och Pim

En liten figur med namnet Pom har en vän i gosedjursform som heter Pim. Här är det fullständigt fokus på känslor i ett litet barns värld. När turen infinner sig lurar oturen runt hörnet. Så är det. Men det är hur vi tacklar livets stundtals mödosamma erfarenheter som är avgörande. Pom är en kämpe! Företrädesvis läses boken långsamt och med viss tid för eftertanke för små barn, som jag tror direkt kan känna igenkänning i huvudpersonen, en liten Pom som rätt och slätt framställs som ett barn (i en urmysig kofta). För riktigt små barn är sådana bokfigurer ofta så enkla att ta till sig. Här kan vi lämna eventuellt könsrollstänkande bakom oss och titta på bilder och gå in i historien: lilla figuren Pom går ut, solen skiner, Pom snubblar, hittar peng, köper glass, glassen god, får ont i magen, vilar, hittar ballong, går ut, ballong trasig, en idé, pysslar en regnjacka till Pim, regnet kommer. Där har ni historiens grundinnehåll och varvat med orden tur/otur så föds en berättelse fram, signerat Lena Landström. Det är i sin enkelhet genialiskt vill jag påstå. Och så bilderna: stramt, rent med stor humorglimt som alltid av Olof Landström. En liten bok med stora känslostämningar i variation. Precis som för en liten en. Och precis så är det; tur kan ge otur som kan ge tur – igen!

 

 

 

 

 

 

 

 


Pom och Pim
Författare: Lena Landström
Illustratör: Olof Landström
Förlag: Lilla Piratförlaget (2012)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789187027260
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Spyflugan Astrid flyger högt

Spyflugan Astrid flyger högt är tredje boken i serien om den lilla spyflugan. Den första boken Spyflugan Astrid har Malin Skals recenserat här.

Astrid bor bakom soffan tillsammans med mamma, pappa, gammelflugorna, moster, 43 syskon, sju kusiner och tre nästkusiner. Det bästa Astrid vet är att äta, göra utflykter eller sitta i fönstret och titta på världen utanför men hon måste också passa sina 43 småsyskon varje dag. En dag när Astrid passar Lille-Bertil så var han plötsligt försvunnen! Astrid letar överallt och blir indragen i ett spännande äventyr.

Maria Jönsson använder sig av texten väldigt illustrativt vilket i alla fall för den vuxne läsaren gör berättelsen ännu mer levande och energisk. Bilderna är enkla men härliga och det finns ett bra driv i texten vilken lämpar sig mycket väl för högläsning. Astrid är en stark och cool tjej som kan ta vara på både sig själv och andra. Hon är nyfiken, modig och påhittig och långt ifrån alla initiativlösa prinsessor som det annars finns gott om i barnboksvärlden. Det här är som en actionfilm för barn, fast på bok!

 

 

 

 

 

 


Spyflugan Astrid flyger högt
Författare & illustratör: Maria Jönsson
Förlag: En bok för alla (2012)
ISBN: 9789172216327
Antal sidor: 28
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Monstermaskerad & Häxläxa

Jag och ett av mina läshungriga barn har hittat två nyutkomna och väldigt lättlästa böcker. För det mesta tycker jag att lättlästa böcker känns tunna på många olika vis och jag får ibland kämpa för att få nybörjarläsare att komma igång med utbudet som finns. Dessa båda böcker har det gemensamma att båda titlarna tilltalar oss, de låter lite lagom läskiga, båda belyser också förutfattade meningar, men annars är det två helt olika böcker, både innehållsmässigt och i valet av bilder. De ingår båda i Rabén & Sjögrens samling lättlästa böcker för de allra yngsta nybörjarläsarna och fler i de båda serierna lär dyka upp. Böckerna har lite text med läsvänlig typografi, omväxlande med pratbubblor med versal text och många färgbilder.

Monstermaskerad är andra delen i serien om familjen Monstersson, första delen heter Min vän Boris. I den boken lär Ebba känna monstret Boris och i Monstermaskerad är hon bjuden till honom på just monstermaskerad. Det bjuds på otäck mat (för monster ja) och monstrena har verkligen klätt ut sig läskigt, tycker nog de i alla fall. Ebba kan vara både frimodig och ibland lite känslig. Hon är skön så till vida att hon inte med ett enda ord dömer eller visar att Boris och hans monstergäng är otäcka eller annorlunda. Hon ger ett mysigt intryck, så kunde väl fler vara i verkligheten! Min läskamrat (som alltid älskat allt läskigt) fick denna bok som favorit, tror hon känner igen sig i Ebba. ”Jättebra bok med lite läskiga bilder”, tycker hon. Läsaren blir överraskad, det är inte alltid som det ser ut eller verkar. Rolig historia tycker vi båda, kul att återvända till och den fungerar även som högläsning för mindre barn. Monster och vampyrer lockar tydligen alla nuförtiden.

I Häxläxa får vi åter träffa Alma och Egon. Den första boken heter Alma och Egon – Vem lurar vem? Dessa två är vänner som bor i samma våningshus och tillsammans kan de få verkligheten via fantasin att te sig mer spännande. Här går Egon på fördomar och tror sig ha en häxa i huset, för han har sett en svart katt och den förmodade ”häxan” är klädd som en häxa och skrattar precis som en och det hörs ju mystiska ljud från hennes lägenhet. Det är lite typiskt att det är pojken i boken som först ser ”häxan” och dömer henne. Alma säger med rynkade ögonbryn att det inte finns några häxor, men är sedan ändå med på Egons spaning efter ”häxan”. Det är också lite tokigt att just Egon i bokens inledning sitter med fotboll och förstoringsglas på en bänk med en groda i sin hand, så som pojkar brukar… framställas schablonmässigt kanske, inte sagt att pojkar inte får omge sig med nämnda ting. Alma å sin sida är iväg och köper mjölk i affären som duktiga flickor kan göra. Jag hittar fler cementerade könsroller i slutet av boken. Övertolkar jag nu? Det är en enkel liten historia för nybörjarläsare, säkert med flera verklighetstrogna företeelser. Barnen börjar i alla fall smyga på ”häxan”, precis så som barn kan göra för att få tillvaron mer spännande. Det kan upplevas som en lite gammaldags berättelse, fast i modern form, men jag får en lätt känsla som av 50-tal. Oftast ligger det overkliga väldigt långt från sanningen och mycket riktigt så upptäcker de på slutet att de kanske inte hade helt rätt, eller…? Bilderna är härligt färgmättade och livliga, men jag kan förundras lite över framställningen av barnen: flickan är mycket flickig i klänning i rött/rosa och pojken är mycket pojkig i praktiska kläder och i mörka färger. Samtidigt är det så här en hel del flickor/pojkar ser ut och även de behöver igenkänning, men jag tilltalas inte av det. Kanske ska jag inte hänga upp mig på klädvalet när det viktigaste är hur barnen agerar och där upplevs de faktiskt jämnstarka.


Familjen Monstersson: Monstermaskerad
Författare: Mats Wänblad
Illustratör: Pelle Forshed
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 48
ISBN: 9789129680362
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Alma och Egon: Häxläxa
Författare: Carin Wirsén
Illustratör: Karin Holmström
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 48
ISBN: 9789129680355
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Und natürlich: Bröderna Grimm… och lite genus

När det nu är tyskspråkigt tema på Bokmässan får vi ju inte glömma de största kändisarna: bröderna Grimm.

Söndagens bokmässa började jag därför med att lyssna på en riktigt grym saga. Vid Barnens Torg mötte oss nämligen Andrea Räder, som sammanställt boken Bröderna Grimms sagovärld, och Annicka Rockström, som skulle bjuda på sagoläsning.

Annicka Rockström och Andrea Räder

Andrea Räder berättade om de två bröderna, som var språkforskare, men som vi ju också vet, sagosamlare. Det kan vara svårt att förstå vilket stort arbete de gjorde, men bröderna Grimm grävde djupt inne i bibliotek och de lyssnade på alla de sagor och sägner som de hörde runt omkring sig. Deras gedigna arbete ledde till att över 200 sagor samlades in och kunde publiceras.

Men samtidigt som vi inte får glömma bröderna Grimm, finns det några andra som v inte får glömma. Jag vill nämligen skriva om en annan intressant sak, som Andrea Räder berättade. När bröderna Grimm skulle samla in de muntliga sagorna hade de en mycket värdefull källa. Granne med bröderna Grimm bodde en familj med sex döttrar och de var fenomenala berättare. Den äldsta hette  Mimmi och var 17 år då bröderna Grimm började samla in hennes berättelser.

Kvinnor har ofta burit rollen som traditionsöverförare och sagoberättande måste ju vara ett ypperligt exempel på det. Kvinnor har berättat för sina barn, som växer upp och blir mammor berättar för sina barn. Man kan ju tycka att alla dessa mödrar skulle få lite credit för den sagotradition som finns bevarad, men de har de ju inte riktigt fått. Så vi kan väl skicka ett postumt tack till Mimmi och hennes systrar (såväl genetiska som samhälleliga)?

Många av bröderna Grimms sagor är grymma och precis som många andra traditionella sagor har de ett sedelärande inslag. Men de gör intryck och det är något speciellt med de här berättelserna som vi vet färdats genom så många generationer.

Så tack alla historiens mödrar!

 

Helena Ferry här på Barnboksprat har tidigare recenserat illustratören Katalin Szegedis vackra version av Rapunzel.


Refererad bok:

Bröderna Grimms sagovärld
Redaktör: Andrea Räder
Illustratörer: Jan Lööf, Andrea Räder, Eva Eriksson, Magda Korotynska
Förlag: Bonnier Carlsen (2008)
Antal sidor: 175
ISBN: 9789163824357
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus