Trolläventyret på förskolan

Trolläventyret på förskolan är skriven på rim med en behaglig rytm om sju-åtta stavelser som får treåringen att somna – på gott och på ont.

Femåringen tyckte att boken var rolig och skrattade högt när trollen blev rädda på människornas förskola och sprang iväg över alla leksaker. Treåringen tyckte att boken var lite läskig, och detta gäller under alla uppslagen, så troligen är det trollen som känns läskiga trots att Karin Holmströms illustrationer av dem är härligt söta.

Både troll och människor är väldigt expressiva, det är fart och fläkt, och varje bild är fylld med spännande detaljer att upptäcka tillsammans. Flera av uppslagen har text inbakad i illustrationerna som får mig att le, men tyvärr flyger de flesta av dessa ordlekar över huvuden på barnen då skämten flirtar mer med den som högläser.

Boken är längre än vad barnen är vana vid att lyssna på med sina sjutton uppslag, där flera av uppslagen, speciellt i andra halvan av boken, har rätt ordentligt med text med upp till fjorton rader. Mina barn klagade inte över längden, men treåringen somnade halvvägs igenom, medan femåringen inte orkade läsa klart den sista sidan utan vi fick spara den till nästa dag. Då ville femåringen inte börja om från början, utan fortsätta där vi lämnat berättelsen. Det kan vara en fråga om vana men kan vara bra att veta att det här inte är en bok som läses i ett nafs. I alla fall inte för yngre barn.

Boken innehåller ett bonusmaterial i form av en spelplan som är tryckt på tapeten (sista uppslaget). Den är mycket fin men tyvärr finns instruktionerna inte med i själva boken utan måste hämtas via en länk. Lite meckigt när barnen vill spela när boken är slut och det egentligen är dags att sova, men ändå ett roligt initiativ och speciellt bra på förskolan då spelplanen går att printa ut från förlagets hemsida. Det ska också gå att lyssna på sångerna som nämns men det har vi inte gjort. Och för den som behöver göra något medan en vuxen högläser så har myggan ”Stick-Ann” gömt sig någonstans på varje uppslag.

En vackert illustrerad bok som blandar humor med spänning. Jag uppskattar att trollen beter sig väldigt likt barn, går på trollförskola med musiklektioner, gör yoga och lär sig måla, samtidigt som de också har ett specifikt troll-beteende där de till exempel hänger upp och ner i svansarna eller rider på en snok genom vattnet. Det är inte läskigt för dem, medan dammsugaren gör dem riktigt rädda. En härlig blandning av vardag och fantasi.


Trolläventyr på förskolan
Författare: Elisabet Österlund
Illustration: Karin Holmström
Förlag: Idus förlag (2020)
ISBN: 9789189055971
Kan köpas hos Idus, Adlibris, Bokus med flera.

Glassmaskinen

Det här är den tredje boken i serien Alma och Egon som ingår i en serie lättlästa böcker för nybörjarläsaren. De har lite text,växlar mellan vanlig text och pratbubblor (som har versaler) och så finns där en massa fina färgbilder. Formen och idén tilltalar mig mycket, kanske för att jag har en blivande förskoleklassare i huset!

I den här boken berättar Egon för Alma att hans moster kan göra egen glass. Alma blir eld och lågor och vill veta hur det går till och Egon berättar om mosterns glassmaskin och vilka ingredienser mostern brukar vispa ihop. Alma vill gärna veta vad en sån maskin kan tänkas kosta så de knatar iväg till närmaste varuhus. Där hittar de en likadan maskin som mostern har men den är dyr, hela 240 kr kostar den. Hur ska de få ihop så mycket pengar?

Lösningen blir att sälja saker på en loppmarknad; båda barnen går hem och packar ihop en massa saker de inte vill ha längre. Alma hittar en fin kanin i en ask som gör att hon får dåligt samvete. Kan hon sälja den eller inte? Har hon rätt att göra det egentligen? Här finns en liten moralisk ”läxa” att lära i boken, vad det rör sig om avslöjar jag inte…

Hur mycket pengar har barnen lyckats samla ihop i slutet av dagen då tror du? Ska det räcka till att köpa en glassmaskin?

En bok med bra handling,  jättefina illustrationer som säkert kommer att funka utmärkt när läskoden knäcks. Jag gillar den och kommer att låna hem de andra böckerna i serien från biblioteket nästa gång jag går dit. Och så kommer jag att ta fram den där glassmaskinen som jag köpte för ett par månader sedan men ännu inte provat…

I serien Alma och Egon finns också böckerna ”Häxläxa” och ”Vem lurar vem?


Glassmaskinen
Författare: Carin Wirsén
Illustratör: Karin Holmström
Förlag: Rabén & Sjögren
Serie: Alma och Egon (del 1)
Antal sidor: 45
ISBN: 9789129683455
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Monstermaskerad & Häxläxa

Jag och ett av mina läshungriga barn har hittat två nyutkomna och väldigt lättlästa böcker. För det mesta tycker jag att lättlästa böcker känns tunna på många olika vis och jag får ibland kämpa för att få nybörjarläsare att komma igång med utbudet som finns. Dessa båda böcker har det gemensamma att båda titlarna tilltalar oss, de låter lite lagom läskiga, båda belyser också förutfattade meningar, men annars är det två helt olika böcker, både innehållsmässigt och i valet av bilder. De ingår båda i Rabén & Sjögrens samling lättlästa böcker för de allra yngsta nybörjarläsarna och fler i de båda serierna lär dyka upp. Böckerna har lite text med läsvänlig typografi, omväxlande med pratbubblor med versal text och många färgbilder.

Monstermaskerad är andra delen i serien om familjen Monstersson, första delen heter Min vän Boris. I den boken lär Ebba känna monstret Boris och i Monstermaskerad är hon bjuden till honom på just monstermaskerad. Det bjuds på otäck mat (för monster ja) och monstrena har verkligen klätt ut sig läskigt, tycker nog de i alla fall. Ebba kan vara både frimodig och ibland lite känslig. Hon är skön så till vida att hon inte med ett enda ord dömer eller visar att Boris och hans monstergäng är otäcka eller annorlunda. Hon ger ett mysigt intryck, så kunde väl fler vara i verkligheten! Min läskamrat (som alltid älskat allt läskigt) fick denna bok som favorit, tror hon känner igen sig i Ebba. ”Jättebra bok med lite läskiga bilder”, tycker hon. Läsaren blir överraskad, det är inte alltid som det ser ut eller verkar. Rolig historia tycker vi båda, kul att återvända till och den fungerar även som högläsning för mindre barn. Monster och vampyrer lockar tydligen alla nuförtiden.

I Häxläxa får vi åter träffa Alma och Egon. Den första boken heter Alma och Egon – Vem lurar vem? Dessa två är vänner som bor i samma våningshus och tillsammans kan de få verkligheten via fantasin att te sig mer spännande. Här går Egon på fördomar och tror sig ha en häxa i huset, för han har sett en svart katt och den förmodade ”häxan” är klädd som en häxa och skrattar precis som en och det hörs ju mystiska ljud från hennes lägenhet. Det är lite typiskt att det är pojken i boken som först ser ”häxan” och dömer henne. Alma säger med rynkade ögonbryn att det inte finns några häxor, men är sedan ändå med på Egons spaning efter ”häxan”. Det är också lite tokigt att just Egon i bokens inledning sitter med fotboll och förstoringsglas på en bänk med en groda i sin hand, så som pojkar brukar… framställas schablonmässigt kanske, inte sagt att pojkar inte får omge sig med nämnda ting. Alma å sin sida är iväg och köper mjölk i affären som duktiga flickor kan göra. Jag hittar fler cementerade könsroller i slutet av boken. Övertolkar jag nu? Det är en enkel liten historia för nybörjarläsare, säkert med flera verklighetstrogna företeelser. Barnen börjar i alla fall smyga på ”häxan”, precis så som barn kan göra för att få tillvaron mer spännande. Det kan upplevas som en lite gammaldags berättelse, fast i modern form, men jag får en lätt känsla som av 50-tal. Oftast ligger det overkliga väldigt långt från sanningen och mycket riktigt så upptäcker de på slutet att de kanske inte hade helt rätt, eller…? Bilderna är härligt färgmättade och livliga, men jag kan förundras lite över framställningen av barnen: flickan är mycket flickig i klänning i rött/rosa och pojken är mycket pojkig i praktiska kläder och i mörka färger. Samtidigt är det så här en hel del flickor/pojkar ser ut och även de behöver igenkänning, men jag tilltalas inte av det. Kanske ska jag inte hänga upp mig på klädvalet när det viktigaste är hur barnen agerar och där upplevs de faktiskt jämnstarka.


Familjen Monstersson: Monstermaskerad
Författare: Mats Wänblad
Illustratör: Pelle Forshed
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 48
ISBN: 9789129680362
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Alma och Egon: Häxläxa
Författare: Carin Wirsén
Illustratör: Karin Holmström
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 48
ISBN: 9789129680355
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Fruktolösa tokobertar

En fruktolöst tokrolig bok om syskonen Aron och Anna och deras farmor som ska tillbringa ett par dagar tillsammans när barnens föräldrar reser bort. Det är förresten inte bara Aron och Anna som farmodern får vara barnvakt åt; barnens kompisar Linn och Lennon ska sova över, och pappan har lovat grannen att vara hundvakt åt hunden Antibus också. Och farmor har ju med sig sin hund Nilsson Bergman! Det blir fullt hus och fullt ös! Men är inte farmor lite väl knasig?

Farmor pratar nämligen helt konstigt, och gör tokiga saker mest hela tiden. Aron och Anna försöker försvara henne inför sina kompisar som tycker att hon är knepig. När farmor ska laga kvällsmat åt barnen kommer hon på att hon ska göra kycklinggryta, men eftersom det inte finns någon kyckling att tillgå blir det korv istället och det hela slutar med att barnen gör korv med bröd till sig själva!

Bredvid Aron och Anna bor det en jättesur och otrevlig gubbe som brukar bli på väldigt dåligt humör om barnen råkar sparka in en boll i hans trädgård, men farmor lyckas charma honom ordentligt och helt plötsligt är det gubben själv som står i deras trädgård och skjuter höjdingar med fotbollen!

När det är läggdags ska Anna och Linn sova i tält i trädgården men det är jättesvårt att somna tycker de, de får lov att hämta farmor som ska läsa en godnattsaga för dem. Aron och Lennon vill inte vara själva kvar inne i huset så fem personer trängs i det lilla tältet. Den enda som somnar är dock farmodern, och det innan hon ens har hunnit läsa någon saga! Barnen lägger en filt över henne och låter henne ligga där och går själva in i huset och lägger sig, men inte utan tandborstning (se bilden nedan). Det roliga är att de borstar tänderna på henne utan att hon ens vaknar, och tänderna ramlar ut! Farmor har nämligen lösgom. De råkar förväxla uppe och nere också så när hon vaknar ser hon helt konstig ut!

Detta är bara några av sakerna som händer i Fruktolösa tokobertar, mycket fler galenskaper får du ta del av om du läser boken. Den är rolig och charmig, men jag oroade mig en hel del för den där farmodern och hennes konstiga beteende när jag läste. Jag funderade på om hon verkligen var tillräckligt pigg och klar i huvudet för att ha ansvar för barn!? Det visade sig dock att hon inte var fullt så tokig som jag befarade – hon hade låtit bli att sätta på hörapparaten och därför hörde hon inte alltid vad barnen sa. Och en lite lagom knasig farmor är ju bara rolig! Många fina roliga illustrationer kompletterade texten jättebra.

 


Fruktolösa tokobertar
Författare: Torbjörn Flygt
Illustratör: Karin Holmström
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 158
ISBN: 9789129676204
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Moa ♥ Jesse

Moa ♥ JesseMoa och Agnes är världens bästa kompisar. De har just gått ut femman i en åldersblandad klass och Agnes tycker att de yngre killarna är barnrumpor. Särskilt Jesse, som har varit kär i Moa i ett år. Och Moa håller såklart med Agnes, som hon alltid gör… eller gör hon verkligen det?

När Agnes åker bort över sommaren blir Moa ihop med Jesse, men när Agnes kommer hem igen gör Moa slut och försöker hålla allt hemligt för Agnes. Problemet är bara att Moa fortfarande är kär i Jesse. Och att Agnes hatar folk som ljuger. Plötsligt är Moa osams med alla. Hon har försatt sig i en riktig soppa.

Det här är en bra bok om kärlek, vänskap, mobbing och om att våga stå för vad man tycker. Eftersom den är utgiven av LL-förlaget är den lättläst och passar därför en stor läsekrets. Det är bra, för jag tror att många kan gilla den. Berättelsen skildras växelvis ur Moas respektive Jesses synvinkel, så man får veta hur båda tänker och chansen är större att man kan identifiera sig med någon av dem. Jag blir smått upprörd när jag läser, för det är så uppenbart att det vore bättre om Moa vågade vara sig själv och säga till Agnes vad hon tycker. Men det är klart att det inte är så lätt för alla ungdomar som trevande försöker hitta sin egen identitet. Det är ett viktigt ämne, så det är bra att det skrivs bra böcker om det. Förhoppningsvis kan det hjälpa någon vilsen ungdomssjäl att undvika Moas misstag.

Moa [hjärta] JesseEtt uppslag ur Moa ♥ Jesse


Moa ♥ Jesse
Författare: Micka Andersson
Illustratör: Karin Holmström
Förlag: LL-förlaget
Antal sidor: 112
ISBN: 9789170532931
Köp: jämför priser