Katten känner sig missförstådd. Den är farlig med vassa klor och försöker rädda familjen från bovar, men vad gör familjen? De vill bara gosa och gulla.
När jag läste om den här boken verkade den lovande. Som kattmänniska gillar jag att läsa om de egensinniga, självständiga och ibland lite lömska katterna och hur vardagen kan te sig ur deras perspektiv. Maria Jönssons illustrationer (läs gärna ”Tomtarnas julnatt”) ger en bra bild av texten och kattens känslor och jag gillar hennes stil.

Det finns dock ordval och formuleringar jag inte gillar. ”Mördarmaskin” är inget ord jag vill att min snart 4-Ã¥ring ska lära sig. ”Jag kan döda vad som helst” tycker jag inte heller passar i en bilderbok. Visst kan det passa kattens natur, men det gör ont i magen när jag läser det här för mitt barn och ibland byter jag ut orden. Därför lämnar jag tillbaka boken till bibblan efter en läsning. TrÃ¥kigt eftersom boken har potential att vara riktigt rolig och bra.

Jag är inte gosig
Författare: Mia Öström
Illustratör: Maria Jönsson
Förlag: Lilla Piratförlaget (2024)
ISBN:Â 978-91-7813-532-5

Jönssons lekfulla illustrationer gör verserna spännande och väcker nyfikenhet. Texten i sig är nÃ¥got Ã¥ldrad sÃ¥ jag tycker boken gjorde sig bäst när jag sjöng, men dÃ¥ behövde jag lägga till repetitionen av den sista orden i varje rad, ni vet ”trippar fram pÃ¥ tÃ¥rna, fram pÃ¥ tÃ¥rna”. Jag gillar lekfullheten i alla tipp tapp och att bilden och texten inte alltid säger samma sak.
I boken Spyflugan Astrid gillar radas Astrids favoriter upp. Vi får veta att Astrid bland annat gillar söta röda saker (jordgubbar, saft, sylt), bruna mjuka saker (bullar) och gröna långa saker (gurka).
Det är kväll och i soffan sitter en pappa och sover med en sagobok i händerna (eller är det en mamma, eller en morfar, eller? Det kan man inte riktigt veta). Vid fönstret står ett barn och spanar ut, och kommer på att det vore skoj med en kvällspromenad!


