Ingen bil, ingen krokodil är en fantasirik bok där vi får följa Viggo och hans pappa på deras väg till förskolan. De har en bit att gå och flera gator att gå över och när de ska korsa vägar så har de kommit på en lek där de tittar åt båda håll så som man ska göra innan man går över vägen och så säger de ett rim. De lyckas med att inte se en krokodil, och ingen schimpans, det finns ingen kanin i en grävmaskin och inget får, ingen räddningskår.
– Ingen bil, ingen krokodil säger Viggo och så går de över gatan.
De säger så varje morgon.
När de kommer till fler vägar så säger de nya rim och det är riktigt roliga rim som de kommit på.
Ingen schimpans, ingen ambulans säger pappa vid den andra vägen.
Boken har fantastiska illustrationer av Jenny Lindqvist och de förstärker verkligen texten och det blir roligt att upptäcka dem och alla detaljer i bilderna. På uppslagen med rim så är boken roligt illustrerad med bilder på det som finns med i rimmen. Och det blir en spännande tur till skolan trots att det är något så vardagligt som de gör varje morgon.
Jag kan varmt rekommendera den här boken för mindre barn eller till något större som just börjat läsa själva då den som sagt är klurigt roliga med sina rim.
Titel: Ingen bil, ingen krokodil
Författare: Karin Palmquist
Illustratör: Jenny Lindqvist
Förlag: Speja Förlag
ISBN: 978-91-88167-41-5
Kan köpas på Adlibris och Bokus med flera.
Tack till förlaget för recensionsexemplar.
Boken Under mattan av Sara Lövestam har ett ganska viktigt underliggande tema som jag tolkar det.


Jag har haft turen att få recensera boken Kedjan som vann Castorpriset 2017 och är skriven av Sanna Borell.
Vi får träffa en rad med karaktärer och får bland annat veta vem som kastar de bästa pinnarna och vem som läser högt för Svea. Borell har genustänk och karaktärerna känns väl genomtänkta och ligger rätt i tiden. De öppnar upp för reflektion och samtal med barnen om de relationer som de har i sina liv. Här ser jag till mina egna barn som har en farmor och en morfar men fattas en mormor och en farfar men har turen att ha andra personer i sina liv att vända sig till om de behöver. Att skratta med och busa med. Som ser dem.
Boken har färgglada och fina illustrationer av Borell själv som arbetar som frilansande illustratör och då främst barnböcker. På baksidan kan man läsa att det är en ”råttan-på-repet-historia” och det stämmer.
I sagans början är lilla monstret Mira och trevliga morfar på väg sittandes ovanpå en stor och vidunderlig havsödla mot en riktigt obehaglig och stöddig kompis till morfar, konstnären Margot Krans.

