På rymmen – jagad av mamma polis!

Boken handlar om en vanligt morgon. Vi får se ett litet barn som blir väckt av ett äldre syskon. Det äldre syskonet drar igång en lek att de är på rymmen och mamman som är polis är den som kan fånga dem.

Det lilla barnet ska till förskolan och det är vardagliga saker som blir en del av leken. Klä på sig smygvänliga kläder, äta mat som inte låter, under bordet så de inte syns. Packa väskan till förskolan med saker som kan behövas, till exempel klistermärken för att kamouflera cykeln eller kritor och papper om någon behöver skriva en hemlighet.

Boken är skriven på rim vilket jag uppskattar. Det ger en fin rytm i läsandet och är väldigt bra för barn att höra, det gynnar språkutvecklingen. Boken riktar sig till barn mellan tre och sex år men min sjuåring tycker att den är trevlig att lyssna på.

När jag läser boken första gången är jag skeptisk till att det är polisen som jagar dem. Jag blir initialt brydd över att det ska skapa en felaktig bild av poliser för barn. Så när barn behöver hjälp så springer de från poliserna istället för mot dem men jag tror att det är tillräckligt tydligt för barnen att polisen i den här boken är skojig och barnens mamma. Hon kommer fram och ger pussar innan de beger sig till förskolan men om man vill förtydliga det kan man ha ett samtal om det. För det är viktigt, inte sant? Att barnen litar på poliserna.

Det lilla barnet har en hörapparat vilket jag tycker är bra. Jag reagerar på det eftersom jag inte sett det i någon bilderbok tidigare. Det känns inkluderande och jag tycker att det är bra att det inte framställs som att det hämmar karaktären och det talas inte om det heller. Det är bara så det är, naturligt.

Boken är utgiven av Olika förlag som har en sund inställning till just barns olikheter. Barnen i den här boken är mörka och det finns inte några personliga pronomen som bestämmer kön på barnen som är med. Det är inte det som driver berättelsen framåt så det gör ingen skillnad om det är en lillasyster eller en lillebror som ska till förskolan. Det är inte uttalat att det är ett äldre syskon som tar hand om hen heller, det kan likaså vara en barnvakt eller kanske en kusin. Det är en underbar karaktär som tar en tråkig morgon och gör den till en fantasirik stund något många nog skulle behöva. Leka mer i vardagen.

Boken känns lättsam och inspirerande. Den tar något så enkelt som en vardagsmorgons måsten och gör dem till en spännande lek. Ett äventyr hela vägen till förskolan som vi gärna läser om och om igen.


På rymmen – jagad av mamma polis!

Författare: Jonna Kilstam
Illustratör: Johanna Arpiainen
Förlag: Olika Förlag
ISBN: 9789188613400
Köp: Bokus eller Adlibris

Tack till förlaget för recensionsexemplar!

Kedjan

Jag har haft turen att få recensera boken Kedjan som vann Castorpriset 2017 och är skriven av Sanna Borell.

Boken handlar om relationer mellan människor och beskriver hur vi alla hänger ihop. I början läser vi om Svea och för att knyta ihop säcken så kommer vi tillbaka till henne i slutet. Jag tycker det är fint. Det gör det tydligt att det krävs en by för att uppfostra ett barn, att det inte behöver vara blodsband som knyter oss samman för att ha en relation.

Vi får träffa en rad med karaktärer och får bland annat veta vem som kastar de bästa pinnarna och vem som läser högt för Svea. Borell har genustänk och karaktärerna känns väl genomtänkta och ligger rätt i tiden. De öppnar upp för reflektion och samtal med barnen om de relationer som de har i sina liv. Här ser jag till mina egna barn som har en farmor och en morfar men fattas en mormor och en farfar men har turen att ha andra personer i sina liv att vända sig till om de behöver. Att skratta med och busa med. Som ser dem.

Mina barn tyckte om boken och har velat läsa den flera gånger vilket jag uppskattar och uppmuntrar.

Boken har färgglada och fina illustrationer av Borell själv som arbetar som frilansande illustratör och då främst barnböcker. På baksidan kan man läsa att det är en ”råttan-på-repet-historia” och det stämmer.

Språket känns tydligt och är uppdelat så vänstersidan beskriver vem som står i centrum och högersidan dess känslor och tankar. Mer beskrivande. Högersidan ställer också en fråga som leder oss vidare i texten och boken. Det gör att boken blir en ”råttan på repet” historia och för läsaren framåt.


Titel: Kedjan

Författare: Sanna Borell

Illustratör: Sanna Borell

Förlag: Alfabeta Bokförlag

ISBN: 9789150120394

Antal sidor: 24

Köp: T. ex. hos Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

MonsterMira och murveldjuret

monstermiraI sagans början är lilla monstret Mira och trevliga morfar på väg sittandes ovanpå en stor och vidunderlig havsödla mot en riktigt obehaglig och stöddig kompis till morfar, konstnären Margot Krans.

FullSizeRenderMira och morfar hänger ofta ihop och det har nog hänt mer än en gång att Mira följt med till morfars kompisar. ”Allt blir så roligt när du är med!”, menar morfar. Men just till denna kompis vill Mira helst inte. Om inte… För hon får reda på att något levande litet flyttat hem till morfars kompis. Ett sött och mjukfluffigt murveldjur! Detta är något som verkligen tilltalar Mira. Men hur ska hon stå ut med Margots självgodhet och vresiga kynne?

FullSizeRender-8Illustratören Maja-Stina Anderssons bilder bjuder på detaljer och söthet men också lite fulhet i monsterform. Hon är bra på att ta fram karaktärers utstrålning i kropp och mimik. Det är ingen otäck monsterbok, mer gullig och lättläst men med igenkänning och ett förlösande avslut.

FullSizeRender-4Författaren och journalisten Ulrika Hjorth är ingen debutant precis, men genren har varit inom pyssel och barn med tillhörande fina foton. Se Barnboksprats recensioner: Barnens roliga pysselbok. Barnens Julbok. Bebisboken – från retropyssel till bebisfest.

Här debuterar hon inom något helt annat, en underhållande kapitelbok med lite förvecklingar och tillhörande charm i tonen. Jag tycker den passar för högläsning för både små och lite större barn, men även för dem som börjat läsa själva. Barnen får roliga och hanterbara kapitel med bra textstorlek och språk med några nyskapande fantasiord. Som favoritexempel: ”Krallon” och ”Vrålkampen”. Plus i kanten för att det vävts in att Mira har två mammor och att vi rent synligt kan se att morfar är en mjuk sköning.

Min 6-åring satt blickstilla och lyssnade och sa direkt vad som var bäst. Skrattet. Ja, läs själva varför. Bästa och enklaste budskapet, men svårt för vissa. Dock; allt blir mindre otäckt. Det var ju inte så farligt. Skratta. Le. Det är humorn som får oss att vekna och bli mänskliga eller i detta fall monstriga. Skrattet befriar personer och situationer från en spänd överlägsenhet och en slags hotfullhet, som speciellt barn kan vara känsliga för. Det är förvisso tecknade monster vi ser, men detta faktum rymmer fler sanningar än det rent visuella. Djupare budskap än det låter detta. Ta dig inte på så stort konstnärligt allvar, Margot… med flera. Hihi.


MonsterMira och murveldjuret
Författare: Ulrika Hjorth
Illustratör: Maja-Stina Andersson
Förlag: Olika Förlag (2016)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789188347145
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Orättvist!

Orättvist är en barnbilderbok för barn mellan 0-3 år och handlar om syskonrivalitet. Varför får Lillskrot åka vagn och Storskrot gå? Varför får Lillskrot kladda med maten medan Storskrot måste sitta rak i ryggen och sköta sig. Halvvägs in i boken vänder handlingen. Nu är det Storkrot som får stanna uppe medan Lillskrot får gå och sova. Storskrot får använda saxen men inte Lillskrot. Orättvist? Ja, från barnens egna perspektiv kan det vara orättvist men här visas också sympati och förståelse för varje barn och i den ålder de befinner sig.

 

Jag fastnade speciellt för den här bilden i boken. Vad är det som sker där bakom barnen?

Mamma och pappa står och hånglar….ha ha…Jag tycker den här bilden är jättehärlig och väldigt ovanlig i barnböcker. Mamma och pappa är inte bara föräldrar utan också ett kärlekspar med en egen speciell relation. Jag tycker det var mycket fint att få se skildrat.

Det existerar genustänk på nästan vartenda bokförlag idag, tycker jag. En del böcker kan bli riktigt dåliga då författarna tar i nästan från tårna för att ändra traditionella könsroller och visa på hur olika vi människor är. Men Olika förlag, som även vann Rättvisepriset 2012, visar här hur en riktigt bra genusbok kan vara då det kommer naturligt och smidigt gestaltat. Författaren heter Åsa Mendel-Hartvig och illustratören Caroline Röstlund. De har båda tidigare gett ut böckerna om Tessla, som jag tyvärr inte har läst men Tesslas mamma vill inte och Tesslas pappa vill inte har recenserats tidigare här på Barnboksprat av Helena Ferry.

Texten i denna bok är direkt anpassad till sin ålder. Jag gillar det här korthuggna och när man ställer upprepade frågor som gör att den unga läsaren blir delaktig i berättelsen. Budskapet blir väldigt tydligt när handlingen vänder och man ser i både text och bild att nu är det Storskrot som får göra en massa saker just för att han är stor och att den lille också kan bli avundsjuk. Bilderna är så fint tecknade. Ansiktsuttrycken på både barn och vuxna är tydliga och boken lyser av en slags mysighetsfaktor trots att den handlar om starka känslor. Det är trygga vuxna omkring barnen får man en uppfattning utav vilket gör att syskonrivaliteten inte påverkas av yttre faktorer och problem utan ses som något naturligt i deras liv och utveckling.

Jag gillar även retrokänslan i bilderna. Barnen har korta frisyrer. Man ser inte ens vilket kön de är utav. Mamman har kort hår och pappan bär färggrant halsband. Föräldrarna delar också hushållet kan man märka av. Men allt detta kommer väldigt naturligt och inget som skrivs på näsan hos läsaren. Att barnen också är mörka medan föräldrarna ljusa gör att tankarna förs till att de är adopterade men även detta blir ett naturligt inslag i berättelsen.

Jag brukar sätta Stina Wirsén högst upp på listan för den skickligaste på att gestalta det stora i det lilla men här får jag en ny favorit. Att göra enkla barnböcker är svårt men med bild och text och en förmåga att få fram ett tydligt budskap på rätt sätt så kan man skapa fantastiska barnböcker. Det här är en sådan bok, tycker jag.  Jag gillar den skarpt!


Orättvist!
Författare: Åsa Mendel-Hartvig
Illustratör: Caroline Röstlund
Förlag: Olika förlag
Utgiven: 201209
ISBN: 9789185845835
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Pom och Pim

En liten figur med namnet Pom har en vän i gosedjursform som heter Pim. Här är det fullständigt fokus på känslor i ett litet barns värld. När turen infinner sig lurar oturen runt hörnet. Så är det. Men det är hur vi tacklar livets stundtals mödosamma erfarenheter som är avgörande. Pom är en kämpe! Företrädesvis läses boken långsamt och med viss tid för eftertanke för små barn, som jag tror direkt kan känna igenkänning i huvudpersonen, en liten Pom som rätt och slätt framställs som ett barn (i en urmysig kofta). För riktigt små barn är sådana bokfigurer ofta så enkla att ta till sig. Här kan vi lämna eventuellt könsrollstänkande bakom oss och titta på bilder och gå in i historien: lilla figuren Pom går ut, solen skiner, Pom snubblar, hittar peng, köper glass, glassen god, får ont i magen, vilar, hittar ballong, går ut, ballong trasig, en idé, pysslar en regnjacka till Pim, regnet kommer. Där har ni historiens grundinnehåll och varvat med orden tur/otur så föds en berättelse fram, signerat Lena Landström. Det är i sin enkelhet genialiskt vill jag påstå. Och så bilderna: stramt, rent med stor humorglimt som alltid av Olof Landström. En liten bok med stora känslostämningar i variation. Precis som för en liten en. Och precis så är det; tur kan ge otur som kan ge tur – igen!

 

 

 

 

 

 

 

 


Pom och Pim
Författare: Lena Landström
Illustratör: Olof Landström
Förlag: Lilla Piratförlaget (2012)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789187027260
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris