Tusen gånger starkare

Den svenska filmen Tusen gånger starkare som kom ut på bio i höstas är baserad på en bok från 2006. Boken handlar om Signe, en femtonårig blyg tjej som går i nian. Hennes klass är ganska vanlig, de flesta killarna är stökiga, tjejerna är uppdelade i de coola och de osynliga. En dag börjar Saga i klassen. Hon är en stark och frispråkig tjej som vuxit upp kringresande i världen. Skolans lärare har uppmärksammat ojämställdheten som råder bland tjejer och killar och läraren Olle ger Saga ett uppdrag. Hon ska försöka se till att tjejerna tar för sig mer. Saga undrar om inte killarna istället ska lugna ner sig, men Olle är helt inställd på att det är tjejerna som är problemet.

Så Saga gör precis som Olle vill. Hon börjar ifrågasätta rollerna i klassrummet och beter sig precis som killarna gjort i alla år och snart hänger tjejerna i klassen på. Konsekvenserna av detta blir öppet krig mellan killarna och tjejerna och lärarna blir allt mer desperata.

Boken är smått poetiskt skriven. Signe är rösten som berättar om hur det blev när Saga kom och ställde världen på ända. Signe beskriver Saga med ett sådant skimmer i rösten att man kan tro att hon nästan är förälskad och det är något som hon också noterar (och förnekar) i boken.

Boken är hoppfull men samtidigt förstår man ganska snart att detta aldrig kommer att sluta bra (ur jämställdhetsperspektiv). Signe berättar med svårmod i rösten om terminen som kom att förändra henne och om flickan som fick henne att våga stå upp för sig själv.

Jag har inte sett filmen än, men det ska jag göra så snart som möjligt. Bokens budskap är mycket viktigt och något som alla borde ta del av (särskilt skolelever och lärare). Berättelsen är ett praktikfall på hur det kan bli när teori kraschar in i praktiken. Tesen är att tyvärr räcker det inte med att en part tar för sig om inte någon annan står tillbaka, för det är först då vi kan uppnå sann jämlikhet.

Boken har fått mig att börja fundera på om det verkligen är så här i högstadiet? Är alla killar gapiga och sextrakasserande och är alla tjejer mesiga och hjälpsamma? Använder lärare flickor som ”buffert” för att lugna ner de stimmiga pojkarna? (tyvärr visar många undersökningar detta, men samtidigt kan man inte dra varje enskild person över en kam). Jag kan dock konstatera att boken uppnår målet – den får oss att fundera (och kanske agera?).

Christina Herrström som är författare till boken har även skrivit Ebba & Didrik respektive Glappet som blivit populära tv-serier under 1990-talet.


Tusen gånger starkare
Författare: Christina Herrström
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 217
ISBN: 99789163861666
Köp: jämför priser (finns även som pocket)

Sockerbullen på Kruskakullen

Nu är det snart nytt år och vi kommer att skriva om en massa nya böcker. Men nu skulle jag vilja lyfta en bok som har ett par år på nacken: Sockerbullen på Kruskakullen. Det är en kapitelbok som Carin Wirsén har författat och Stina Wirsén illustrerat och den handlar om ett bageri och en familj som växer lite oväntat.

Från början var det bara en ensam kvinna på bageriet, men efter en solsemester börjar hennes mage växa och efter en tid kommer två små bebisar ut. Barnen, som får namnen Näpen och Häpen växer upp och lär sig allt som man behöver veta på ett bageri. Men trots att de arbetar flitigt och har många kunder, får de inte in så mycket pengar. Det verkar som att det är en tjuv i farten!

Men med lite list klarar Näpen och Häpen av situationen. På grund av sin värme och medmänsklighet kommer det sig dessutom att en fattig kvinna får flytta in hos dem tillsammans med alla sina styvbarn. Och nu blir det fart och fläkt och glädje på bageriet. Det stora gänget bestämmer sig för att inreda vinden i huset till ett pensionat och snart börjar det strömma in ännu fler spännande människor.

Pensionat på gång

Det här är en jättemysig kapitelbok att läsa för lite yngre barn. Man blir riktigt sugen på att också packa en väska och flytta in i det här huset med bageri, pensionat och en massa liv och kärlek. Det är ett sådant hus där alla kan bli vän med alla och i varje vrå väntar en överraskning. Boken ger en lite nostalgisk känsla. Kanske utspelar sig handlingen för länge sen eller också har bara tiden stannat en aning i den lilla staden.

Inomhusmiljön är också väldigt viktig för berättelsen och den gestaltas främst genom texten, medan bilderna får stor betydelse för persongestaltningen. Det är lite spännande att tänka på hur berättelsen hade blivit om någon annan än Stina Wirsén hade gjort illustrationerna. Illustrationerna ger ett skojigt inslag som lämnar mycket till den egna fantasin. Näpen och Häpen porträtteras som ganska unga i bilderna och det är lite roligt eftersom kapitelböcker ofta handlar om lite äldre barn annars. En illustratör som hade tagit med miljö mer i bilderna hade kunnat ge boken en annan prägel och utmana fantasin på ett annat sätt. Men som det är nu använder istället varje läsare/lyssnare sina egna erfarenheter och bygger upp husets alla rum inne i sitt huvud och det ger ju också en underbar utmaning för fantasin.


Sockerbullen på Kruskakullen
Författare: Carin Wirsén
Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 110
ISBN: 9789163855986
Köp: jämför priser

Pelle på planetfärd

I den senaste boken i serien om Pelle reser Pelle ut i rymden. Eftersom Pelle har tråkigt så bestämmer han sig för att och besöka sina vänner på skrotgården. Det visar sig att deras vän Bertil Enstöring behöver hjälp och Pelle får ta rymdraketen till Bertils planet. Pelle och Bertil får problem med ärkefienden Ture Björkman som stjäl Bertils hund i ett försök till utpressning. Pelle och Bertil beger sig ut i Universum för att leta reda på den nedriga Ture.

Karaktärerna från TV-serien Skrot-Nisse samt boken från 1976 är tillbaka och även fast jag inte minns så mycket från TV-serien (mer än ett talande skelett!) så är det kul med igenkänning i och med karaktärerna. Där finns också många andra referenser för oss vuxna som att roboten heter Arnold, hunden Laika och att Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg dansar på en planet.

Boken är riktigt stor i sitt format med härliga färgbilder med klassiskt Jan Lööf-manér.

Precis som de andra Pelle-böckerna är Pelle på planetfärd ganska slätstruken och inte särskilt actionfylld. Pelleböckerna väcker inga direkta känslor och man glömmer snabbt bort vad som egentligen hände i böckerna. Men det finns en särskild myskänsla över Jan Lööfs böcker och den återfinns även här. Serien om Pelle handlar främst om traditionella pojkintressen som riddare, tåg, bilar och rymdfärder. Men de funkar givetvis lika bra för tjejer med.

Pelle på planetfärd är intressant ur ett pedagogiskt perspektiv. Boken ger uppslag till en mängd intressanta diskussioner kring robotar, andra planeter, rymdvarelser, stenåldersmänniskor, mammutar och rymdskepp. Att läsa boken med en nybliven treåring är en utmaning!


Pelle på planetfärd
Författare & Illustratör: Jan Lööf
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 34
ISBN: 9789163848858
Köp: Jämför priser

Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr

Berättelsen om prinsessan Tuvstarr och älgtjuren Skutt, med bilder av John Bauer och text av Helge Kjellin gavs ut för första gången 1913 och nu i år släppte Bonnier Carlsen den här klassikern i miniformat.

Detta är en väldigt vacker berättelse som synliggör skönheten i svensk natur. Med hjälp av kontraster får vi en bild av såväl den mänskliga skönheten som den vilda och vackra naturen. Den späda och bleknosiga prinsessan Tuvstarr möter den väldiga och mörka skogen och dess representant älgtjuren Skutt. De är vackra båda två, hon med sina fina drag och han med sina grova. Det uppstår en dragningskraft mellan dem och prinsessan Tuvstarr bestämmer sig för att följa med älgtjuren Skutt ut i hans värld, sittandes på han rygg. Men naturen är inte bara vacker, utan även farlig och obarmhärtig och älgtjuren försöker skydda den oskuldsfulla prinsessan så gott det går. Dragningen mellan de två karaktärernas ytterligheter känns förstås igen i den klassiska genusuppdelningen. Men Tuvstarr känns också igen i en bild av barnet som oskyldig och ren, men nyfiken.

Älgtjuren Skutt vakar över den nakna prinsessan Tuvstarr

Prinsessan är väldigt söt, men också väldigt vacker. Det kan nog vara härligt för barn att känna dragning till en vacker karaktär. Även om samhället har gått mot ett mer tillåtande klimat när det gäller sexualitet, verkar det finnas ett ganska tydligt tabu kring yngre barns sexualitet. Att en nästan hundraårig barnbok kan ha något att lära oss här känns lite märkligt. En gissning är att barns sexualitet är ett tema som kommer att lyftas inom barnboksvärlden. Att  lära sig mer om sin kropp och sina känslor samt att få möjlighet att prata om det är ju något som böcker kan hjälpa till med.

RFSU har barns sexualitet som fokusområde 2009-2011. Det kan du läsa mer om här.


Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr

Text: Helge Kjellin
Illustrationer: John Bauer
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 30
ISBN: 9789163866067
Smakprov: Provläs på Bonnier Carlsens sida
Köp: jämför priser

Den svarta barnkammarboken

Den har stått länge i bokhyllan, Den svarta barnkammarboken. Jag köpte den redan när Kicken låg i magen för jag ville inte riskera att den inte gick att få tag på när han kommit upp i åldern 3-6 år som egentligen är målgruppen för boken. Den är fortfarande för avancerad för honom men det hindrar ju inte mamman från att läsa den. Dessutom passar den utmärkt nu när det är extra mörkt på kvällarna och det syns spöken i var och varannat skyltfönster och kyrkogårdarna fylls av ljus från ljus och lyktor.

Boken inleds med en berättelse om hotellet vid havet. Känslan jag får är lite av densamma som versen ”När första ljuset brinner” som många läser vid advent. Det är en stämningsfull inledning där språket sätter en högtidlig ton genom rader som:

Ett band på estraden
besörjde musiken
och lakanen svängde
till valsmusiken.

När man vänder sida möts man av en läskig uggla, en monsterpingvin, en superarg katt, en sur gris och en elak hund. Amanda Eriksson har gjort illustrationerna till en räkneramsa från ett till tio som man själv bestämmer texten till. Känslan blir genast mer bus och lek.

Så här fortsätter det. Boken bjuder på klassisker som Lilla spöket Laban, Pelle Svanslös, sången Blodstänkta golv och ramsan Ett två tre, nu äter jag upp dig. Det finns roliga spökhistorier och mysiga sagor, små ramsor även för barn under tre år, lekar och gåtor. Jag har tidigare bläddrat i några av Barnkammarböckerna men aldrig fastnat för någon specifik. Denna som jag köpte rakt av bara på grund av temat, och att just svart är min favoritfärg, får mig att fundera på om jag har missat något i och med de andra böckerna. Jag gillar ju verkligen böcker som man inte läser från pärm till pärm utan där man kan rycka godbitarna. Kicken som just nu älskar att lyssna på sk dagislåtar hade kanske uppskattat Den silvriga barnkammarboken lika mycket som jag uppskattar denna? Ska man dra det ett steg längre så hade ett önskemål så här inför jul varit en Barnkammarbok med jultema. Undrar om Bonnier Carlsen har en förslagslåda på hemsidan?

 
 

Den svarta barnkammarboken
Redaktör: Annika Lundeberg
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 152
ISBN: t.ex. 9789163857294
Smakprov: det går att provläsa boken via Bonnier Carlsens hemsida
Köp: jämför priser här