bokförlaget opal – Sida 10

Stig tittar ut – en chattrecension

Barnboksprats Malin Skals och Helena Ferry chattar om Stig tittar ut, en bilderbok av Ann-Christine Magnusson och Lars Winnerbäck (ja, just han som också gör musik).

Helena: Åh, vad jag gillar berättelser om äldre och ocoola människor! Stig är en sur gammal gubbe och på många sätt otypisk för en barnbok. Han bor i lägenhet, men undviker sina grannar och umgås bara med sin hamster Björn. Det räckte för att få mig nyfiken på boken!

Malin: Jag älskade stilen direkt, illustrationerna var häftiga och färgglada trots att boken handlar om en ensam sur gubbe. Det inger liksom lite hopp till storyn också. :)

Helena: Eller hur! Boken går ju mycket ut på det, att det finns hopp till och med för en sur gammal gubbe som tror att en hamster är den enda vän han kan få. Men innan man kommer fram till det ryms en hel del svärta i berättelsen. Kanske är den lite väl mörk för att klassas som småbarnsbok?

stig-tittar-ut-2 — Stig vågar inte öppna när det ringer på dörren

Malin: Ja det där är ju svårt. Ska man dölja saker för små barn eller visa mer av verkligheten? Klart det inte är bra att visa allt för svarta saker men jag vet inte om just den här boken är för mörk för de yngsta. Svårt…

Helena: Ja, det kändes i alla fall okej att läsa den med Ava (3 år), men lite konstigt också eftersom jag inte vet vad hon har för uppfattning om döden. Det är ju svårt att förstå. Och nu har jag nästan spoilat, så nu spoilar jag helt: det är alltså hamstern som dör. Stigs ende vän. Men det blir ett fint slut i alla fall. Och angående det där med de yngsta: boken känns i alla fall inte riktad rakt till dem. Det är kanske mer en familjebok för alla åldrar.

Ska vi prata lite om bokens skapare? Ann-Christine Magnusson, har du läst något av henne tidigare? Inte jag, men jag känner igen böckerna om UppfinnarJohanna, nu när jag googlar på vad hon skrivit. Lars Winnerbäck debuterar som barnboksillustratör i och med denna bok. För mig får han gärna illustrera fler. :) Jag gillar avvägningen mellan realism och fantasi i bildspråket.

stig-tittar-ut — Snygga miljöer i Stig tittar ut

Malin: Jag har lyssnat en hel del på Winnerbäcks musik, särskilt för några år sedan. Vet inte om jag kan dra några särskilda paralleller mellan hans musik och sätt att teckna men uttrycksfullt kan vara ett beskrivande ord. Winnerbäcks texter är ju ofta poetiska med inslag av realism och fantasi som du ju faktiskt skriver så jag kan vid närmare eftertanke säga att jag nog kan göra den kopplingen där!

Sammanfattningsvis: vi gillar boken och illustrationerna! :)

Helena: Ja, det gör vi!

Stig tittar ut
Författare: Ann-Christine Magnusson
Illustratör: Lars Winnerbäck
Förlag: Opal (2011)
ISBN: 9789172994799
Antal sidor: 32
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Sov nu!

Supercharmig bok med hög igenkänningsfaktor! Här är det den lilla elefantungen som ska sova tycker mamman, men det vill elefantungen inte alls! H*n är ju inte trött, det är mamman som påstår det! Elefantungen börjar i alla fall förbereda sig för kvällen; h*n kissar och bajsar och sen börjar det som man som förälder så väl känner igen ”Jag ska bara…” Sen ska det borstas tänder men det vill h*n inte heller fast de andra djuren också gör det (ett djur använder zebrans svans som tandborste!).

Ett efter ett somnar de andra djuren på savannen i den rosaröda solnedgången, men inte elefantungen! ”Nu lägger du dig ner och vilar din snabel.” säger mamman men det vill ungen inte alls för det är tråkigt och skakar som en tok på huvudet. Jag undrar just hur många olika ursäkter till att inte gå och lägga sig som ett barn skulle kunna hitta på under en och samma kväll? Väldigt många tror jag! När mamman ber ungen att vara lite tyst och stilla kan h*n såklart inte hålla sig utan brister ut i ett högt ”TUUUT!”, något som inte är populärt bland de andra sovande djuren. Till slut blir mamman själv jättetrött och ungen säger åt henne att gå och lägga sig vilket hon gör, och då kryper den lilla intill mamman och somnar h*n också! Precis så var det här hemma hos oss en kväll förra veckan också, jag var tvungen att gå och lägga mig med barnen för att de skulle somna! Sådana kvällar är inte alls roliga, men så ser föräldralivet ut ibland.

Den här boken gillade jag fast den liksom Vem ska kissa? har ett helt gäng flikar att lyfta på. Jag tycker mycket om hur elefantungen är tecknad, det var faktiskt den som fångade min blick när jag surfande runt och letade efter nya böcker att recensera! Böckerna är tänkta för de minsta barnen i åldern 0-3 år, men vill man ha flikarna i behåll kanske man inte ska sätta den i händerna på de allra minsta. Fin bok att läsa och prata om läggdags med tycker jag.

Sov nu!
Författare & illustratör: Birde Poulsen
Förlag: Opal bokförlag
Antal sidor: 14
ISBN: 9789172994348
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Vem ska kissa?

Hur gör djuren när de kissar? Och hur gör du? Det är frågor som vi får svar på i den här boken. På varje uppslag återkommer frågan: ”Är det kanske någon här som ska kissa?” och några uppslag framåt i boken börjar det även hända andra grejor. På varje sida finns det en eller flera flikar att lyfta på för barnen så de kan kika vem det är som kissar. Alla djuren gör inte det; en del gör något helt annat som t.ex. har sönder en boll, föder kattungar, blir kissat på av något annat djur eller rymmer ur en bur!

Jag tycker själv att det blir lite väl många flikar att lyfta på, men av erfarenhet vet jag ju att barn (åtminstone de jag har läst för) tycker att det är jätteskoj att lyfta och kika. Två barn finns också med i boken, på första och sista uppslaget. På första sidan händer det en olycka, pojken som kanske är i 3-årsåldern kissar på sig när han är ute och leker (lillasystern kryper omkring i blöja). På sista uppslaget har det hänt grejor, nu har han lyckats med både det ena och det andra när han satt på toaletten istället!

Det här är nog en bra och rolig bok för pottränande barn. Man får se hur olika djur gör när de kissar och bajsar, och hur olika djurs bajs ser ut. Det är djur som är välbekanta för små barn: hundar, katter, kaniner, hästar och kossor. Här och där dyker andra små djur upp också som också är med i kiss- och bajskavalkaden. Jag tycker att den är helt ok, lagom lång (men som sagt, lite väl många flikar) och med fina illustrationer.

Vem ska kissa?
Författare & illustratör: Birde Poulsen
Förlag: Opal förlag
Antal sidor: 16
ISBN: 9789172994355
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Den gröna cirkeln

Det här är en underlig bok, inte lik någon annan ungdomsbok som jag läst förut. I början tyckte jag att den var heljobbig, så jobbig att jag faktiskt gjorde ett lässchema över hur många sidor jag skulle läsa varje dag i två veckor för att ta mig igenom den. Det visade sig att schemat var onödigt, för en bit in i boken fastnade jag; sögs in i den otroliga och bisarra världen som berättelsen utspelar sig i. Bokens jag är en ung kvinna som heter Judit och det är hon som berättar större delen av storyn. Med henne finns också David, Dinah och Gabriel. De fyra ungdomarna går på kulturskolan Fågelboet, en skola som jag tror är ett ställe för elever med särskilda behov av olika slag (åtminstone får jag den känslan). I början av boken får man veta att fyra ungdomar (de ovan nämnda) försvinner spårlöst från skolan en dag i november, och att boken är ett försök att återskapa vad som hände dem. Boken är delvis i dagboksform (utan riktigt datering och ingen direkt klassisk dagboksform) och består också av nedtecknade filmsekvenser.

Efter att ha svepts bort av en storm och flutit omkring på skolans träveranda som en flotte – i hur många dagar, veckor eller månader vet de inte – får de fyra ungdomarna land i sikte. Vädret är helmysko, det är ett underligt ljus och solen är så stark att det knappt går att vistas i den. De fyra går iland för att utforska stället de kommit till. De har ingen aning om var de är, vad som hänt, om det finns andra människor som har överlevt, om det alls finns liv…Det som finns att äta är det som havet har att bjuda på, de har överlevt på musslor och regnvatten. Bland det första ungdomarna gör är att bygga en stor människoliknande staty på stranden som ett rop på hjälp och ett sätt att tala om att här finns det levande människor. Efter en tid vågar de sig en bit in i landet och upptäcker då en bondgård som de utforskar, men där finns någonting mycket underligt och skrämmande. Vid en första anblick verkar det som gården är helt övergiven, inte ett tecken på liv finns där. Men… när man tittar in i köket sitter där en hel familj; mamma, pappa, två barn, en hund och en katt. Det läskiga är att de är döda, men de sitter där runt köksbordet och håller varandras händer. Deras ögon är öppna men helt svarta och olivformade…Vad är detta? Vad är det som har hänt? Judit och kamraterna tycker att det hela är väldigt olustigt och vill lämna stället, men där kan ju finnas mat och användbara saker så de fortsätter kolla stället ändå.

I fotsättningen av berättelsen får vi följa ungdomarna i deras vardag och kamp för att överleva under svåra förhållanden. Tiden är ur led, de vet inte vilket datum eller år det är, det finns inget vatten i kranarna och ingen elektricitet. Judits dagboksanteckningar blandas med filmsekvenser och även avsnitt där man inte riktigt vet om det som händer faktiskt händer eller om det är i Judits fantasi eller drömmar eller rentav på riktigt fast i en annan tid? Det ska senare i boken också visa sig att det faktiskt finns fler överlevare än Judit, Dinah, David och Gabriel…det händer så mycket i boken, men jag tror att jag skulle förstöra läsupplevelsen för de som blir sugna på att läsa Den gröna cirkeln om jag avslöjar mer om bokens handling. Det jag kan säga är att ge inte upp även om den känns lite tradig i början, snart är du fast! Det är en tänkvärd, otäck, spännande och annorlunda ungdomsroman om hur livet och världen skulle kunna se ut om vi inte är rädda om den jord vi har…

Den gröna cirkeln
Författare: Stefan Casta
Förlag: Opal
Antal sidor: 336
ISBN: 9789172994096
Köp: jämför priser

En sväng in i Lygia Bojungas värld

Lygia Bojunga fick Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2004. Tidigare har hon även fått H.C. Andersen-medaljen och det är inte svårt att förstå varför de världar som den brasilianska författaren bygger upp blivit prisade. De är märkliga, hennes världar, med ett väldigt speciellt förhållande mellan människor, men också mellan djur och mellan människor och djur. Dessutom finns kritiken kring hur vi lever i samhället idag med som en extra dimension. De två böcker, som jag ska berätta om nu, skrevs på 1980-talet.

Kompisarna handlar om kaninen Alvar, björnen Sprödröste och hunden Blom-Sofi, som råkat stöta på varandra och blivit vänner. Alvar är ständigt rädd för att bli övergiven efter att hans släktingar ”råkat” tappa bort honom. Blom-Sofi har rymt från sin matte efter att enbart blivit behandlad som en vacker accessoar. Den lojala och stora björnen med en röst skör som porslin har också rymt, men från ett zoo. De slår sig ner tillsammans i ett skjul vid stranden i Rio de Janeiro och upplever svårigheter och glädje tillsammans i takt med att deras vänskap växer. Men Blom-Sofi och Sprödröste vet att det finns människor som letar efter dem och hur ska Alvar våga lita på att vännerna inte försvinner?

Den blommiga soffan verkar först vara en berättelse om kärlek. Och det är det också till viss del, men desto mer om längtan och förhoppningar och om att välja väg i livet. Bältan Viktor tycker om att leva sitt liv lite i bakgrunden. I socialt utsatta situationer drabbas han av en fruktansvärd hosta. Men han har ett knep att bli av med pressen: att gräva ner sig i jorden. Där nere stöter han en gång på en trappa upp till en övergiven stad som han både längtar till och fruktar. Viktors hjälte är hans farmor, men plötsligt en dag dör hon då hon försvarar livet i regnskogen. Och så är Viktor kär i den underbart vackra katten Dalva, som i sin tur bara har ögon för sin TV.

I de två böckerna är det karaktärerna, snarare än händelserna, som står i fokus. Den nervösa och tillbakadragna bältan Viktor och den frånvarande katten Dalva bygger upp en spänning enbart genom att samspela. På ett liknande sätt är det i Kompisarna. Det är tre helt olika karaktärer, med helt olika problem, som fastnar för varandra.

En rolig detalj är att björnen Sprödröste finns med på ett litet hörn i Den blommiga soffan också, där han omnämns som en björn med spröd röst som rymt från zoo. Trots att det är helt olika berättelser lever de i samma värld.

Det är, som sagt, en ganska märklig värld som Lygia Bojunga bygger upp. I Kompisarna och Den blommiga soffan lever människor och djur tillsammans och kan prata med varandra. De delar såväl städer och bostäder som tankar och karaktärsdrag. Men det finns ändå en hierarki mellan människorna och djuren. En del djur är husdjur, som den vackra katten Dalva och andra djur är till och med inlåsta på zoo. Det byggs upp en säregen relation mellan människor och djur, men som samtidigt inte är alltför svår att känna igen från vår egen verklighet med djurförtryck, men också med en påtaglig hierarki mellan människor. Det är även värt att nämna att både Kompisarna och Den blommiga soffan skrevs under militärdiktaturen i Brasilien.

Kompisarna
Författare: Lygia Bojunga
Illustratör: Sabine Barth
Svensk text: Bo Ivander
Förlag: Opal
Antal sidor: 74
ISBN: 9789172704459
Köp: jämför priser

Den blommiga soffan
Författare: Lygia Bojunga
Illustratör: Sabine Barth
Svensk text: Maj Herranz
Förlag: Opal
Antal sidor: 126
ISBN: 9789172705456
Köp: jämför priser