Findus flyttar ut

Böckerna om Pettson har blivit ganska många vid det här laget, och det var ett tag sen den senaste kom (det var 11 år sedan). Den här nya efterlängtade boken skrevs ursprungligen för teater redan 1990 av Sven Nordqvist. Den dramatiserades av Stefan Moberg och sen gjordes boken i sin tur utifrån teatermanuskriptet (fakta som finns att läsa i Findus flyttar ut).

Skulle du vilja vakna kl. 4 varje morgon av att någon hoppar i din säng? Inte jag! Och gubben Pettson har definitivt tröttnat på att katten Findus väcker honom på det här sättet. Hur mycket Findus än lovar och lovar att han ska låta bli så hinner han glömma bort det till nästa morgon. Pettson säger att antingen får Findus sluta hoppa eller så får de flytta hans säng från Pettsons sovrum. Men var ska han bo? Pettson kommer på att det gamla utedasset i backen skulle kunna bli ett fint hus till Findus, men Findus blir orolig att han ska ramla ner i hålet rätt ner i bajstunnan! Pettson som är en händig man fixar såklart detta och flyttar dasset till trädgården så det står i närheten av huset.

Findus trivs alldeles fantastiskt bra i sitt hus, han hoppar och hoppar och hoppar i sin säng. Och städar lite också. När kvällen kommer vill han inte ens äta sin kvällsmat inne i huset med Pettson, han tar sin gröttallrik och knatar iväg till sitt eget hus. Pettson tycker att det är väldigt tyst i huset.

Dagen därpå mer eller mindre tvingar Findus Pettson att steka plättar, för han ska minsann ha inflyttningsfest för en god vän. Men vem gästen är vägrar han tala om, det får Pettson veta senare (och självklart är det Pettson själv). De tapetserar och grejar i huset och allt är frid och fröjd. Men…när kvällen kommer verkar Findus inte särskilt glad åt att gå ut till sitt hus, han vill att Pettson följer med. Är katten mörkrädd månntro? Han kan inte somna där i sitt lilla hus och går in till Pettson och berättar att han tyckte att han hört räven. Han vill sova hos Pettson för man kan ju inte sova med en räv utanför dörren. Vad tror ni händer morgonen därpå kl. 4?

Ja, om Findus verkligen har flyttat hemifrån på riktigt får ni veta om ni läser boken. Och glöm inte att leta efter alla mucklor i denna mysiga och roliga saga!

Jag har alltid tyckt väldigt mycket om Sven Nordqvists illustrationer. Det där att varje gång man tittar på en bild så hittar man någonting nytt som man inte la märke till förra gången man läste boken. En annan bok som är helt fantastisk på det viset är Nordqvists bok Var är min syster, en lite flummig men ändå fin bok vad gäller handlingen, men den stora behållningen är illustrationerna. Bläddra lite i den här.

Findus flyttar ut
Författare & illustratör: Sven Nordqvist
Förlag: Opal bokförlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789172995543
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ormfågel

De första raderna i boken ger en föraning om att något fruktansvärt ska hända senare i berättelsen:

”Tio dagar senare ligger hon nersövd i en säng på en intensivvårdsavdelning och en kvinna i gröna skyddskläder säger att flickans tillstånd är kritiskt. men just nu sitter hon vid fönstret med den milsvida utsikten.”

Att tonårstjejen Ella inte har ett särskilt roligt eller lätt liv förstår man ganska snart. Hon och hennes mamma Nina har knappt hunnit flytta in i sin nya lägenhet förrän en kvinna från socialkontoret knackar på dörren och frågar efter Nina. Ella ljuger och säger att modern inte är hemma. Ett annat tecken på att allt inte är som det ska är att det verkar som Ella och Nina äter samma mat nästan varje dag och att Nina dricker vin. Mycket vin. Ellas mamma är alkoholist.

Det finns ingen pappa med i bilden men en morfar som bryr sig mycket. Nina tycker att han är jobbig, säkert just för att han bryr sig, men hon tycker nog mest att han lägger sig i för mycket. Han vill att Nina ska in på behandling och erbjuder sig att ta hand om Ella under tiden. Tack och lov för att han finns tänker jag.

Det känns som det skulle kunna räcka med de här problemen för stackars Ella, men värre ska det bli. Hennes nya skola, Brantingskolan, är en skola som har stora problem. Flera rektorer har slutat efter en kort tid, klimatet är allt annat än trevligt. För mig som är lärare till yrket är det både obehagligt och ledsamt att läsa om allt som förekommer på skolan, för det är inte alls otänkbart att det här händer på skolor i Sverige idag. När skolans nya rektor får ta del av en undersökning som ett företag gjort på uppdrag från den förra rektorn får man läsa att bland annat följande händer/har hänt på Brantingskolan: utfrysning, glaskross, sönderslagna toaletter, hot, ringa misshandel, försäljning av alkohol och droger, sexuella trakasserier, hatbrott, anläggande av brand under pågående skoldag, personrån. Och det här är bara ett urval.

På den här skolan ska alltså Ella försöka hitta nya vänner och klara av att följa undervisningen och få betyg. Det dröjer inte länge förrän Ella blir utsatt för flera obehagliga övergrepp av några av skolans värsta elever. Mot alla odds försöker Ella sköta skolan och fixa livet där hemma med sin mamma. Hon lär känna en kille i klassen, Max, som också bor i samma höghusområde som hon. Han är en lite udda person men de hittar varandra och han lär henne att spela schack. Han blir också utsatt i skolan eftersom han är en sån som har lätt för sig och som vill bli något. Han pratar ofta om att byta skola.

Men så händer något fruktansvärt.

Jag mådde inte särskilt bra när jag var färdig med boken, jag kände mig ledsen, upprörd och frustrerad. Det här är en hemsk bok på många sätt, och en viktig bok och läsvärd bok. Så läs den!

Ormfågel
Författare: Mats Wahl
Förlag: Opal bokförlag
Antal sidor: 215
ISBN: 9789172993952
Läs ett smakprov
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vega i vågorna

Sara Gimbergsson är både författare och illustratör och har en lång rad meriter av fina barnböcker bakom sig. Här gör hon bilderna i Vega i vågorna och författaren heter Bengt-Erik Engholm. Jag vet inte så mycket om Bengt-Erik förutom att han också har några böcker bakom sig som vänder sig till lite äldre barn.

Boken handlar om Vega, som har svart burrigt stort hår medan pappan ser mer ljus ut i sina färger. Idag reagerar jag knappt på sådant eftersom mångfalden mellan olika utseenden inom barnbilderböcker är så vanligt idag. Men jag påpekar det ändå. Fnissade lite åt min femåring som tyckte pappan såg väldigt cool ut eftersom han bar halsband. En detalj som inte jag hade lagt märke till alls.

Vega badar visst
med hundra barn.
Eller tusen.
Eller en miljon.
Alla badar.

Vega är på badstranden med sin pappa. Hon flyter i sin badring och pappan är den som bjuder in henne i fantasin genom att säga att hon kan flyta iväg till de sju haven, genom forsar och vattenfall och alla bäckarna. Visst är det ofta så i verkligheten också att det är vi föräldrar som gärna vill locka fram fantasin ur barnen? Vi håller fast tron länge på tandfé, jultomten och andra magiska saker. Kanske just därför att vi själva har barnasinnet kvar och minns med längtan tillbaka till den tid då vi trodde, fantiserade och levde i en helt annan värld än den hårda verkligheten som vi vuxna ofta får möta. Barn ska få vara barn – och gärna länge.

Författaren blinkar lite till de klassiska sagoingredienserna som treenigheten och Bockarna Bruse. Vega åker iväg på ett äventyr i sin badring. Hon möter en gädda, en bäver och slutligen en farlig björn och passerar alla bäckarna Bruse tills hon slutligen når fram till pappan igen som skämtsamt säger:

Har du varit ute på de sju haven?
Vega nickar.

Jag tyckte den här boken var riktigt mysig att läsa. Texten är kort och bilderna väldigt talande. Det är somrigt, det är lek och bus i vattnet och slutligen så skönt att vila på filten. Ja, nu längtar alla fall jag till sommarens baddagar och flyta omkring i en badring vore inte så dumt.

Vega i vågorna
Författare: Bengt-Erik Engholm
Illustratör: Sara Gimbergsson
Förlag: Opal
Antal sidor: 28
Utgiven: 201205
ISBN:9789172995130
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Lekakuten

Den här boken är från 2003 men är ändå alltid aktuell.
Den beskrivs som en räddare i nöden när man behöver tips och råd på roliga lekar och kreativt pyssel.

Det här är en upptågsbok, en busbok och hitta-på-bok. Det är en fyndlåda när lekfantasin tryter.

Det är journalisten och författaren Elisabet Broomé och fotografen Cecilia Nordstrand som står bakom denna bok. Tillsammans har de tidigare gjort en serie om pojken Arne, t.ex. Arne på picknick och både den och Lekakuten finns att köpa på Bokus nu för endast 19:-/styck.

Min 8 åriga dotter, som älskar att pyssla, och jag läste boken tillsammans. Formatet är 17 x 21 och på 64 sidor. Här finns pysseltips för den som gillar att arbeta med händerna, kanske inomhus vid regniga dagar men också för mer busiga, aktiva lekar utomhus. Jag fastnade speciellt för hur man bygger en lådbil och min dotter för hur man syr ett eget gosedjur. Vad vi båda saknade var lite fler roliga bilder och mer detaljerat hur man ska gå tillväga. Roligaste sidorna var alla tävlingar och lekar inför barnkalaset som man kan göra eller varför inte till vuxenkalaset – man blir väl aldrig för stor för att leka?

Vi ska absolut prova Mumieleken till nästa kalas. Allt som krävs är två toarullar av mjukt papper och två frivilliga som vill ställa upp som mumier. Är man två lag så plockar man ut två personer ur varje lag. Det gäller för varje lag att täcka den andre lagmedlemmen helt och hållet med toapapper. Det lag som lyckas dölja personen likt en mumie och på snabbast tid vinner. En helt okej bok där man kan få många roliga tips!

Lekakuten
Författare: Elisabeth Broomé
Fotograf: Cecilia Nordstrand Alin
Förlag: Opal (2003)
Antal sidor: 64
ISBN: 9789172990838
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

ALMA-priset till Guus Kuijer

Igår delades ALMA-priset (Astrid Lindgren Memorial Award) ut, ett litteraturpris som kan vinnas av författare, illustratörer, berättare och läsfrämjare inom genren barn- och ungdomslitteratur. Priset är internationellt och delas ut varje år till en eller flera mottagare; syftet är att stärka och öka intresset för barn- och ungdomslitteratur i världen och ska även stärka barns rättigheter på global nivå.

Årets pristagare är den holländske författaren Guus Kuijer. Han debuterade som barnboksförfattare 1975 och har hunnit skriva ett trettiotal böcker sedan dess. Hans böcker finns översatta till mer än tio språk och de flesta riktar sig till läsare som befinner sig i gränslandet mellan barn och tonår. Flera av böckerna har filmatiserats eller dramatiserats. I en kommentar till gårdagens utmärkelse säger Kuijer själv att ”Av mina böcker anser jag ”The Book of Everything” vara den viktigaste”. Vill du veta vad den handlar om kan du läsa om den på förlaget Opals sida här: ”Boken om allting”.

Kuijer har blivit belönad tidigare; Deutsche Jugendliteraturpreis har han fått två gånger, och Nederländernas största barnlitteraturpris, Gouden Griffel, har han mottagit fyra gånger! ALMA-priset överlämnas vid en ceremoni på Stockholms Konserthus den 28 maj 2012.

För alltid vi två – så det så

Eftersom jag inte ens hört talas om Guus Kuijer igår när det tillkännagavs att han vunnit ALMA-priset åkte jag till närmaste bibliotek för att se om någon av hans böcker fanns till utlån. Jag fick tag på den första boken i serien om Polleke (det finns fem böcker om henne); ”För alltid vi två – så det så”. Efter att de senaste dagarna ha läst en ganska dyster bok kom den här som en glad överraskning.

Polleke är en framåt tjej med stort hjärta och mycket humor. Boken är tragikomisk, här finns mycket att skratta åt men också stort allvar. När vi träffar Polleke har det just tagit slut med Mimon som hon har varit tillsammans med i två år, han är muslim och hans föräldrar tycker inte längre att det passar sig att de umgås eftersom de börjar bli stora nu. Något mer som är knepigt i Pollekes liv är att hennes mamma börjar dejta hennes magister, hur roligt är det att blir retad för av både skolkamrater och grannar?

Polleke säger att hon ska bli poet när hon blir stor, precis som sin pappa Spiek (eller Gerrit som han heter, och som egentligen inte skrivit en enda dikt…) och i boken finns här och där små dikter av varierande slag att läsa med lite illustrationer runt, och lite filosofiska funderingar emellanåt. Spiek är inte någon bra pappa kan jag som vuxen se, han langar och använder hasch och i boken lämnar han sin tredje fru (och en drös barn) och Polleke tar på sig ett ansvar som ingen elvaåring skulle behöva.

Det här är en bok som tar upp både livets allvarsamma och glada sidor, och jag vill gärna läsa fler böcker om Polleke för att se hur hennes liv utvecklar sig. Tur att jag uppmärksammade ALMA-priset så att jag fick upp ögonen för Kuijers böcker!

För alltid vi två – så det så
Författare: Guus Kuijer
Illustratör: Alice Hoogstad
Förlag: Opal
Antal sidor: 93
ISBN: 9789172990906
Ingår i serien: Polleke
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris