Nomineringarna till 2020 års ALMA-pris

Omslagsbild nomineringslistan 2020, gjord av illustratören Karin Cyrén. Hämtad hos ALMA.

Idag släpptes nomineringarna till Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (Astrid Lindgren Memorial Award) 2020. Det är hela 237 författare, illustratörer och läsfrämjande organisationer från totalt 68 länder som nominerats. Den 31 mars kommer vinnaren att tillkännages.

ALMA-priset har delats ut sedan 2003 och vinstsumman är hela fem miljoner kronor. Detta gör det till världens största internationella pris för barn- och ungdomslitteratur. Priset kan delas på flera mottagare.

Listan över de nominerade väcker nyfikenhet och jag tänker att det finns så många fantastiska författare, illustratörer och organisationer där ute i världen som jag inte ens känner till. Storbritannien toppar listan med 20 nomineringar och Sverige kommer på andra plats med 13 nomineringar.

De senaste tio årens pristagare är:
2019 Bart Moeyaert
2918 Jacqueline Woodson
2017 Wolf Erlbruch
2016 Meg Rosoff
2015 PRAESA
2014 Barbro Lindgren
2013 Isol
2012 Guus Kuijer
2011 Shaun Tan
2010 Kitty Crowther

Om du är nyfiken på hela listan över nominerade hittar du den inne hos ALMA.

ALMA till Barbro Lindgren

Idag tillkännagavs årets vinnare av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, ALMA (Astrid Lindgren Memorial Award). Och det blev ett välbekant namn denna gång! Kul! Juryn motiverar:

Barbro Lindgren är en litterär nydanare. Hon har med språklig djärvhet och psykologisk nyansrikedom förnyat inte bara bilderboken för de allra minsta utan också den absurda prosaberättelsen, den existentiella barndikten och den realistiska ungdomsskildringen. Med absolut gehör gestaltar hon såväl ljusa lyckoögonblick och lekfulla upptåg som livets gåtfullhet och dödens närhet.

Se även ALMAs pristagarsida.

Vi har skrivit om flera av hennes böcker, läs om Barbro Lindgren på Barnboksprat. Min egen favorit är Nöff nöff Benny.

ALMA-pristagaren Kitty Crowther berättar

Före utdelningen av årets Astrid Lindgren-pris får de församlade lyssna till en intervju med 2010 års ALMA-pristagare Kitty Crowther, som är aktuell som illustratör av den nyutkomna Tomten är vaken med återfunnen text av Astrid Lindgren. Medan Yukiko Duke ställer frågorna och lyfter fram illustratörens berättelse och aktuella karaktärer äter vi andra ostkaka och dricker portvin.

Vänligheten och samtalet flödar bland de köande, ostkakebordet hägrar, dukat med finaste porslin och silver på vit duk med kandelabrar; här finns grädde, hallonsylt, kaffe och portvin – och så ostkaka förstås.

Ann Sköld Nilsson, förlagschef på Rabén & Sjögren, hälsar välkommen till prisutdelningen, den 46:e i ordningen i förlagets 70-åriga historia, av vilka Astrid Lindgrens böcker har givits ut i 67. I väntan på prisutdelningen presenterar hon en av de få som har illustrerat Lindgrens böcker, den belgiska illustratören Kitty Crowther som fick ALMA-priset, till Astrid Lindgrens minne, 2010.


Kitty Crowther berättar om hur hon jobbade med illustrationerna till Astrid Lindgrens text i den nyutgivna Tomten är vaken. Själv har hon erfarenheter av både engelskt och svenskt julfirande och minns särskilt julduken med ”The Tomten”, det är just den ’lilla’ tomten hon är uppvuxen med, och den karaktären som hon har jobbat för att finna.

”Det tog lång tid innan han blev levande för mig”, säger hon, ”man måste tro på den”. Hon visar skisser på hur hon sökte sig fram till den levande karaktären och berättar hur hon tänkte sig in i och upplevde hans gående in och ut till djuren på gården, och hur hon jobbade med att förmedla den nära omsorgsrelationen mellan tomten och djuren. Astrid Lindgrens mjuka, vackra, repetitiva språk som gestaltas i följandet av tomtens vandring in och ut inspirerade. Crowther lyfter fram Tomten är vaken som just julberättelse; det handlar ju inte om jultomten som ger presenter utan om omsorgen och tiden som ges av tomten utan att någon ser det.

Ett äkta möte mellan Crowther och tomten krävdes för att väcka honom till liv, det kom när hon tecknade tomtens möte med hunden: ”Man måste kunna tro på det man inte kan se, allt lever egentligen genom bilden, men hela bilden kan man aldrig få.” Säger hon som tror på sagoväsen.

Under tiden hon berättar visar hon bilder på hur karaktärerna och miljöerna växer fram i skiss efter skiss. Det är inte bara tomten som ska finna sitt väsen och sin rätta kropp, djuren – just i deras möten med tomten – måste bli de rätta, och så den gamla gården och skogen. Kitty Crowther dröjer kvar vid snön och vinterljuset: ”Det var nästa stora bit”, säger hon och fortsätter: ”snön, en ny värld, himmel; försök att förstå ljuset, det gröna/nordiska”. Den viktiga månen. Och så plötsligt har hon fört skogen in i ett av husets sovrum, det där gårdens vuxna bor. Max i Till vildingarnas land av Maurice Sendak – och ja, hon erkänner att hon är ett fan och har inspirerats.

Textens ursprungliga illustrationer då, de av Harald Wiberg, har de inspirerat, frågar Yukiko Duke. Men Crowther svarar att hon knappast vågat titta på dem, av rädsla att bli för påverkad – förutom den gröna himlen, lägger hon till.

Efteråt, när hon signerar en bok till mig med en tecknad katt och sitt namn, frågar jag henne om hon känner till John Bauer. Hon lyser upp och bekräftar förtjust: ”Åh, jag älskar honom!” En lång stund samtalar vi om Bauers karaktärer, skogar och ljus.

(Reportaget finns även på Formom under fliken ”Övriga reportage”)

ALMA-priset till Guus Kuijer

Igår delades ALMA-priset (Astrid Lindgren Memorial Award) ut, ett litteraturpris som kan vinnas av författare, illustratörer, berättare och läsfrämjare inom genren barn- och ungdomslitteratur. Priset är internationellt och delas ut varje år till en eller flera mottagare; syftet är att stärka och öka intresset för barn- och ungdomslitteratur i världen och ska även stärka barns rättigheter på global nivå.

Årets pristagare är den holländske författaren Guus Kuijer. Han debuterade som barnboksförfattare 1975 och har hunnit skriva ett trettiotal böcker sedan dess. Hans böcker finns översatta till mer än tio språk och de flesta riktar sig till läsare som befinner sig i gränslandet mellan barn och tonår. Flera av böckerna har filmatiserats eller dramatiserats. I en kommentar till gårdagens utmärkelse säger Kuijer själv att ”Av mina böcker anser jag ”The Book of Everything” vara den viktigaste”. Vill du veta vad den handlar om kan du läsa om den på förlaget Opals sida här: ”Boken om allting”.

Kuijer har blivit belönad tidigare; Deutsche Jugendliteraturpreis har han fått två gånger, och Nederländernas största barnlitteraturpris, Gouden Griffel, har han mottagit fyra gånger! ALMA-priset överlämnas vid en ceremoni på Stockholms Konserthus den 28 maj 2012.

Så här skrivs det om hans författarskap på ALMA-prisets hemsida:

Med fördomsfri blick och intellektuell skärpa gestaltar Guus Kuijer både det moderna samhällets problematik och de stora livsfrågorna. I hans böcker är respekten för barnet lika självklar som avståndstagandet från intolerans och förtryck. Kuijer förenar djupt allvar och knivskarp realism med värme, underfundig humor och visionära fantasier. Hans enkla, klara och exakta stil inrymmer såväl filosofiskt djupsinne som fjäderlätt poesi.

(Foto: Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne)

 

För alltid vi två – så det så

Eftersom jag inte ens hört talas om Guus Kuijer igår när det tillkännagavs att han vunnit ALMA-priset åkte jag till närmaste bibliotek för att se om någon av hans böcker fanns till utlån. Jag fick tag på den första boken i serien om Polleke (det finns fem böcker om henne); ”För alltid vi två – så det så”. Efter att de senaste dagarna ha läst en ganska dyster bok kom den här som en glad överraskning.

Polleke är en framåt tjej med stort hjärta och mycket humor. Boken är tragikomisk, här finns mycket att skratta åt men också stort allvar. När vi träffar Polleke har det just tagit slut med Mimon som hon har varit tillsammans med i två år, han är muslim och hans föräldrar tycker inte längre att det passar sig att de umgås eftersom de börjar bli stora nu. Något mer som är knepigt i Pollekes liv är att hennes mamma börjar dejta hennes magister, hur roligt är det att blir retad för av både skolkamrater och grannar?

Polleke säger att hon ska bli poet när hon blir stor, precis som sin pappa Spiek (eller Gerrit som han heter, och som egentligen inte skrivit en enda dikt…) och i boken finns här och där små dikter av varierande slag att läsa med lite illustrationer runt, och lite filosofiska funderingar emellanåt. Spiek är inte någon bra pappa kan jag som vuxen se, han langar och använder hasch och i boken lämnar han sin tredje fru (och en drös barn) och Polleke tar på sig ett ansvar som ingen elvaåring skulle behöva.

Det här är en bok som tar upp både livets allvarsamma och glada sidor, och jag vill gärna läsa fler böcker om Polleke för att se hur hennes liv utvecklar sig. Tur att jag uppmärksammade ALMA-priset så att jag fick upp ögonen för Kuijers böcker!


För alltid vi två – så det så
Författare: Guus Kuijer
Illustratör: Alice Hoogstad
Förlag: Opal
Antal sidor: 93
ISBN: 9789172990906
Ingår i serien: Polleke
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris