Det här är den fjortonde, men fristående boken i serien om Petrinideckarna men den allra första för mig. I just den här boken handlar det främst om Peter men vid hans sida finns hans tvillingsyster Petra och vännerna Oskar och Lucy. De bor i Lund och håller på med förberedelser inför julspelet i Allhelgona kyrkan och deras regissör är den mystiske Vladimir Skurko. Han kommer från Transylvanien, tål inte vitlök, går omkring med solglasögon i mörka november. Barnen, framförallt Oskar misstänker honom för att vara en vampyr. Vem är Skurko egentligen och vem är den spökliga flickan i kyrkan?
Jag har tidigare skrivit recension på Mårten Sandén och då gällde det Ett hus utan speglar som jag tyckte var riktigt välskriven och lite sådär finurlig i sin handling. Den här boken är också välskriven men den lämnar mig ganska så snabbt. Jag blev lite småless på alltför många smyga- och tassa scener och irriterade mig också på namnet Skurko då tecknen på att han var mysko var så tydliga ändå.
Men jag blev nyfiken på själva serien Petrinideckarna och märkte att de har en egen hemsida där man kan läsa om både författaren och om alla böcker. Första boken kom alltså 1999 och då hade Peter och Petra flyttat från New York till Lund. Ibland åker barnen till andra ställen också och upplever äventyr. På sidan kan man läsa följande citat:
Deckarserien om tvillingarna Petrini är etablerade slukarfavoriter. Alltid med klurig intrig, vältecknade karaktärer och spektakulär upplösning!
Den elfte boken i serien, Geniet, har även nominerats till Spårhunden 2009. Det är ett litteraturpris för årets bästa barn- och ungdomsdeckare i Sverige. Att bli nominerad är inte fy skam. Så jag kan förstå att serien är populär. Jag råkade väl bara välja en bok som inte föll mig i smaken.
Fantomerna
Författare: Mårten Sandén
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 222
Utgivning: 201208
ISBN: 9789129680140
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
En liten pek- och rimbok för de riktigt små i tålig kartong. Testade den på mitt barn 2,5 år, som nog är lite för gammal för denna enkla bok kan jag tänka, men han sa ”Igen” om och om igen. Han ville gärna peka på de små detaljerna som t.ex. klossar, en bil, en bok, en boll. Kläder ska på och det är inte alltid så himla enkelt. Det kan ta ett tag att bli färdig och att få komma ut, något säkert alla småttingar kan känna igen sig i. Bokens lilla barn och ett ”levande” gosedjur är i centrum. Deras innerlighet får sitt fina uttryck i Charlotte Ramels bilder. Blicken, ett ansikte som vänds förtroligt mot kamraten, lite rörande tycker jag. Texten, Lotta Olssons verk, blir till något rytmiskt sångliknande:
Det här var nog min första bekantskap med prisbelönte 
Syskonböcker är intressant hemma hos oss just nu, eftersom Ava (3½) ska få en lillebror i november. Här är en gammal klassiker av Astrid Lindgren, med härliga bilder av Ilon Wikland.
