Jag hämtar nappen

Micke ska passa Mannes lillasyster Titti en kort stund. Men det är inte så lätt. Det kvittar vad Micke gör, Titti bara skriker!

Får jag börja skriva om slutet? Ja? Tack. Boken slutar nämligen väldigt plötsligt. Det finns liksom inget regelrätt slut. Jag kände mig ganska snopen när jag läst ut boken, men samtidigt är det ganska roligt. Om vi bläddrar tillbaka till början får vi en snabb inblick, bara några minuter, i Mickes liv, men ändå tror jag många, både barn (storasyskon) och föräldrar, kan känna igen sig. Det är inte alltid lätt att förstå små barn som inte kan prata eller är så bra på att uttrycka sig på andra sätt. De skriker, men varför? Är de hungriga, trötta, uttråkade, vill de ha uppmärksamhet eller ny blöja? Micke gör allt han kan, men det verkar inte hjälpa.

Det finns en detalj i övre vänstra hörnet: Manne och toalettdörren. Illustrationen är väldigt liten och lätt att missa, men den har trots det en ganska stor betydelse för Micke och storyn. Jag gillar denna detalj, det känns finurligt och ett typiskt exempel på Lindenbaums humor. Något annat hon brukar jobba med är ljud. Om en högläsare läser med inlevelse tror jag detta kan bli en favorit för många barn, särskilt storasyskon. Och även föräldrar.


Jag hämtar nappen
Författare: Pija Lindenbaum
Förlag: Bonnier Carlsen (2015)
ISBN: 9789163879227
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Nils och den blinkande stjärnan

nils-och-den-blinkande-stjarnanDet kan stundtals vara svårt att läsa för flera syskon på kvällen, men speciellt då mina tårar skymmer sikten. Temat berör. Om döden och ett ensamt syskon kvar i livet.

Nils är på väg in i förskolans nya värld och det som har hänt har hänt. Storasyster Majken är död. I vardagens tysta kamp hittar han med lite hjälp små ljuspunkter allteftersom och så även en stjärna!

Jag tänker att i min hand håller jag en slags barnens tröstebok och en hoppfull sådan, så jag torkar mina tårar… och jag känner väl tidens gång och däri kommer det nya liv och de som förlorats på vägen, ja de finns också kvar någonstans.
legolek

Hur går små människor som Nils vidare mot en oundviklig ny tillvaro? För med i Nils hjärta finns nu ständigt den bistert hänsynslösa vetskapen om en förlorad älskad närstående. En vars liv på jorden nu formats till minnen och i sin minnesform är närvarande i medvetandet. Saker som är kvar på jorden och lekar som lekts och systerns hamster som också tar klivet in i evigheten.
blinkaEn kapitelbok om tio med stor text och Mia Nilssons illustrationer som spränger in på ett ytterst konkret och visuellt renskalat vis. På ett varsamt och fint sätt samspelar författaren och illustratören mot en ökad förståelse och med en klok insikt om att det går att följa med i det nya, trots förlusten.

Med lugna förstående föräldrar och en medveten skola samt en helt ny vän närmar sig Nils acceptansen och ser ljuset i det stora mörka.


Nils och den blinkande stjärnan
Författare: Lena Forsaeus
Illustratör: Mia Nilsson
Förlag: Idus (2016)
Antal sidor: 58
ISBN: 9789175773902
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Var är Snorpan?

var-ar-snorpanSnorpan känner sig ensam. Pappa och storasyster har hemlisar och åker till stan, men Snorpan får inte följa med. När hon försöker prata med sin mamma säger hon bara att Snorpan ska vara tyst så att lillebror inte vaknar. Plötsligt är Snorpan borta och ingen vet vart hon tagit vägen. Tänk om hon inte kommer tillbaka innan jul?

Den här boken kan skapa igenkänning både för dem som nyss fått ett småsyskon, men även för dem som längtar efter julen.

När det gäller småsyskonen tror jag många barn kan känna igen sig. Plötsligt ska en nykomling ha den mesta av uppmärksamheten, och två föräldrar med tre barn kan omöjligt ge alla barn vad de vill. Det blir lätt så att någon hamnar i kläm. När det gäller julen är den ofta fylld av hemligheter, vilket kan vara svårt för barnen att förstå. Det hjälper inte att säga att ”du får snart veta”. För när är snart? Varför inte nu?

Jag tycker Ståhlgren lyckats bra med att fåsnorpannga känslor, barnets reaktioner och föräldrarnas oro. Hon har själv varit det där försvunna barnet. Illustrationerna är uttrycksfulla och bidrar till en trovärdig vardagskänsla med småbarnskaos och den där städningen som inte riktigt hinns med. Det lite stökiga och inte så tillrättalagda tycker jag ger en avslappnad stämning.

Jag gillar julen. Därför fastnade jag för de juliga detaljerna. Julgran, adventsljusstakar och paket. I väntan på julafton kan jag rekommendera denna bok. Fast å andra sidan skulle denna story kunna utspela sig vilken annan årstid som helst. Till exempel den tid då ett barn får ett syskon.


Var är Snorpan?
Författare och illustratör: Cornelia Ståhlgren
Förlag: Catoblepas förlag (2016)
ISBN: 9789188183057
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tidsmaskinen

tidsmaskinenNu bygger vi en tidsmaskin
med hammare och spik,
med lim och tejp och cirkelsåg
och digitalteknik.

Tre barn ger sig ut på äventyr i sin nya tidsmaskin. De åker in i framtiden där de upptäcker nya uppfinningar och uppdaterade saker från vår tid. Efter det beger de sig tusen år tillbaka i tiden, till soldater och en kung i ett stort slott. Väl där blir tidsmaskinen bortrövad. Hur ska de få tillbaka den? Vad ska de göra när en av dem senare blir kvarglömd i en annan tid?tidsmaskinen-2

Hur många har inte någon gång drömt om att ha en tidsmaskin? Kanske för att se hur det var när farmor eller morfar var små, om vi kommer äta mat från tuber om 50 år, eller för att ställa tillrätta saker som blivit fel. Tanken med en tidsmaskin har nog, och kommer förmodligen alltid, locka oss. Att skriva om den i en bok är därför inget nytt, men ändå känns den här boken spännande.

Jag är inte så insatt i barnböcker med tidsmaskiner. Däremot kan vi läsa om liknande tankegångar i När jag vaknar finns du inte och Personer du kanske känner. Det finns något lockande i att veta vad som kommer hända, men även skrämmande saker som kanske gör att vi ändå vill låta bli att se in i framtiden. Jag tycker författaren och illustratören får fram detta på ett bra och enkelt sätt. Språket är rätt enkelt, men med en del utmanande ord. Texten går på rim. Som de allra flesta fall när det gäller rim bör orden ibland betonas lite annorlunda, men jag tycker ändå de flesta fungerar bra.

tidsmaskinen-1

Illustrationerna är finurliga och fantasieggande. Jag gillar att de får ta stor plats. En spännande bok som kan väcka funderingar över det här med tid och rum, och drömmen om att kunna resa genom historien som en vill.

 


Tidsmaskinen
Författare: Nils Andersson
Illustratör: Björn Öberg
Förlag: Prinsen & Prinsessan bokförlag (2016)
ISBN: 9789198059595
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Du, bara

 

Du, bara

En bok jag ville läsa för den verkade så aktuell och intressant. Det var den också. Ville bara sitta ifred med denna läsvärda debutbok av Anna Ahlund och jag lyckades fort läsa ut den i stulna små stunder. Den är över 300 sidor, men historien flyger fram och jag ville veta mer och mer. Ovanligt för mig att sluka en ungdomsbok, då jag sällan blir riktigt inspirerad att läsa just tidens nyutkomna texter för ungdomar.

Temat här är kärlek. Både besvarad och delvis obesvarad sådan. Krossade hjärtan och insikter om kärlekens betydelse och att våga låta kärlekskänslan leda dig framåt i dess ovisshet och också ha modet att ta emot kärleken helt.

Det handlar om John 16 år och hans något år äldre syster Caroline. Och det handlar väldigt mycket om Frank 18 år, som arbetar i en pappershandel men egentligen är dansare. Längtan, med adress Frank, beskrivs levande, både själsligt och kroppsligt. De båda syskonen upplever en slags magnetisk dragning till denne Frank.

John har en speciell och konstnärlig och förstående bästis vid namn Elli och hon är en viktig del i Johns personlighetsutveckling och så småningom i hans lyckosamhet i kärlek. Johns inre utvecklas under bokens gång och han fyller på sitt förråd med mod att våga visa vem han är och vem han vill ha.

”Jo, det där jag skulle säga förut förresten …”, säger Frank.
Hans röst är mjuk och låg och rinner ut i mörkret.
Jag tittar upp, tvingar mig själv att höja blicken.
Hans ögon är svarta.
Mitt hjärta börjar slå fortare. Jag säger inget,
väntar på att han ska fortsätta.
Hans händer söker sig tillbaka till koppen.
”Det är en sak jag har tänkt på …”
Händerna kupar sig runt den, men släpper taget nästan direkt. ”… och jag tror att du kanske också har tänkt på det.”
Tiden står stilla.
Han ser på mig.
Jag ser på honom.

Att vara kär. Att vilja någon. Att få någon. Att förlora allt, kanske. Att återta, möjligen. Eller snarare; att börja om. Kärleken går ofta sin egen väg och förändrar den drabbades sinnen totalt.

Väl beskrivet får läsaren en blandning av värkande längtan och trånande erotik, och en del utlevd sådan snyggt och sensuellt beskrivet. Allt sammantaget gör boken levande och den känns sann på något vis.

Författaren berättar om sitt skrivande: ”Jag vill förändra. Jag vill skriva så att det känns. Och jag vill göra världen riktigt, riktigt fin. För alla.”


Du, bara
Författare: Anna Ahlund
Förlag: Rabén & Sjögren (2016)
Antal sidor: 340
ISBN: 9789129699517
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris