Loranga, Masarin och Dartanjang – nu som serie?

Positiv förlag (som även ger ut tidningen Tivoli med vänner) har precis kommit med ett nytt seriealbum. Det är Loranga, Masarin och Dartanjang som får den stora äran att prova på ett nytt format. Barnbok i serieform. Kan det vara något?

Jo, men det kan det faktiskt! Jag har kikat i en härlig, tung seriebok med första delen, ritad av Sara Olausson (Barbro Lindgrens systerdotter).
Det är inte en typisk seriebok, tycker jag. Bilderna är mer av klassiskt barnbokstyp. Dock med pratbubblor, såsom det brukar vara i serier.

Loranga är pappan, Masarin sonen och Dartanjang är farfar, alltså Lorangas pappa. Sen har vi också Dartanjangs morfar, som i form av en fågel bor i en talltopp i skogen. Verkligen knasigt!
Loranga är en slapp pappa som helst av allt äter glass med kaviar till lunch och vilar under bordet. Han tycker inte att arbete är något att ha, han måste ju vara hemma och leka med Masarin!
Masarin själv, älskar att lyssna på pop och ligger gärna under soffan och vilar. Dartanjang är alltid lite krasslig, med susningar i öronen och han lägger gärna förband utifall att han skulle ramla…han skriver listor med stor passion.

Känslan från böckerna känner man igen, det är ingen tvekan. Humorn är där, också. Jag har själv kära minnen till Loranga, Masarin och Dartanjang. Jag såg det mest på tv när jag var liten och tyckte det var en lite mystisk känsla över deras tillvaro och allt de pysslar med. Det kanske är så, att dessa figurer spelar på känslorna hos människor på väldigt olika sätt. Det är inte särskilt konstigt, vi uppfattar ju alla saker olika.

Jag tror dock, att Loranga, Masarin och Dartanjang antingen älskas mycket och ger positiva minnen och känslor eller så ogillar man dem. Det är en typisk barnbok som delar upp människor i två läger, känner jag.
Jag hör till den första gruppen, i alla fall.

Loranga, Masarin och Dartanjang
Författare: Barbro Lindgren
Illustratör: Sara Olausson
Förlag: Positiv förlag
Antal sidor: 80
ISBN: 978-91-978971-0-5
Köp: Jämför priser

Ojingogo

Ojingogo framsida

Det finns en sorts berättande som jag tycker tar alldeles för lite plats i barnlitteratur på svenska, nämligen serier. För små barn är egentligen den rikliga mängden bilder perfekt för att förstå handlingen och bilderna erbjuder också barnen ett språk som man inte behöver ha knäckt den skriftspråkliga koden för att kunna tyda själv.

Matthew Forsythe har gjort något så speciellt som en hel berättelse enbart med seriebilder. Hans bok Ojingogo innehåller så gott som inget skriftspråk, utan handlingen förs helt fram av bilderna.

Ojingogo insida

Med en personlig stil, men med inspiration från sydkoreansk kultur, har Matthew Forsythe skapat en berättelse om en flicka (eller pojke om man väljer att tolka bilderna så), som går runt i ett märkligt fantasiland. En spännande sak med den här serieboken är att ingenting är självklart. Huvudpersonen träffar varelser som kan vara både vän eller fiende, det vet vi inte riktigt innan. Hur bildernas innehåll ska tolkas är inte heller självklart. Trots det skulle bildtext vara överflödigt, för det är friheten i tolkningen som är så intressant.

Enligt förlaget är detta en ”allåldersserie” för åldrarna 7-99. Men man kan nog ha glädje av boken både om man är äldre eller yngre än så. Såväl barn som vuxna kan ”läsa” den här serieboken. Eller varför inte läsa den tillsammans och bygga upp berättelsen gemensamt.


Ojingogo
Författare och illustratör: Matthew Forsythe
Förlag: Ordbilder
Originalets titel: Ojingogo
Antal sidor: 160
ISBN: 9789185269136
Köp: Jämför priser