Elin under havet

Elin under havet är en av de sex nominerade till årets Augustpris för barn- och ungdomsböcker. Det är en grafisk ungdomsroman som vänder sig till barn och ungdomar från ca 11 år och uppåt.

Elin bor med sina ständigt upptagna föräldrar och tillbringar den mesta av sin tid ensam. Hon klättrar i trädkojor och plockar glatt årets första tussilago. En dag registrerar hon sig på ett kampsportforum för att höra sig för om det finns någon lämplig klubb i den lilla staden där hon bor. Hon får svar från André som berättar att alla kurser tyvärr redan har börjat men att han gärna kan visa henne några övningar så att hon ska kunna hoppa in i kurserna. Hon åker dit och han gör det han lovat men sen säger han att hon är speciell och att han kan hjälpa henne med träningen, privat, om hon vill. Men hon måste  be honom om det och det måste vara en hemlighet. Elin svarar att hon vill och att hon ber honom. Nästa gång hon åker dit får hon en massage men det slutar inte där.

Det här är en otroligt svart bok, både till bild och innehållsmässigt. Jag är ingen van läsare av grafiska romaner och är egentligen alldeles för textfixerad för att uppehålla mig länge nog vid bilderna. Trots detta sugs jag med Elin ner i den avgrund hon hamnar i och jag upplever hennes ångest ända in i hjärtat. Sofia Malmbergs bildmetaforer är oerhört målande och beskriver de känslostormar som rusar i hennes kropp. Sättet som André använder för att bygga upp ett förtroende hos Elin, få henne att känna sig utvald och övertyga henne om att de har en hemlighet tillsammans får mig att rysa. Han vet precis vilka spakar han ska dra i och vilka känslor hos Elin han kan spela på för att få henne dit han vill.

Den här boken borde finnas i varje skolbibliotek och läsas klassvis för att tas upp till diskussion. Den är en utomordentlig ingång till att prata om olika övergrepp och att få barn och ungdomar att förstå hur viktigt det är hur man bör agera och bete sig på nätet. En högst aktuell fråga i detta informationssamhälle som de faktiskt växer upp i och är en del av.


Elin under havet
Författare & illustratör: Sofia Malmberg
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
ISBN: 9789129680690
Antal sidor: 126
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jonas Anderson – en minernas mästare


Första gången jag lade märke till Jonas illustrationer var när jag skulle recensera en bok under temat ”Lättlästa böcker”. På en julmarknad mötte jag illustratören i egen hög person och fick vidare upp ögonen för hans varierade utbud. Men det var först vid besöket i hans ateljé som jag – åtminstone till en del – insåg vidden av hans produktion och lätt gapande höjde på ögonbrynen för en minernas mästare.

Efter ett tryck på klockan för ”Jonas Bok & Bild” blir mötet ansikte mot ansikte med Jonas Anderson och hans karaktärer i Uppsala-ateljén ett faktum. Mötet mellan hans mångskiftande uttryck, i olika bemärkelser och skepnader, och mina intryck, resulterar i en givande och böljande dialog – eller kanske trialog, där karaktärerna utgör en egen, tredje och på annat sätt talande, part. Men fler och fler har en tendens att bli inblandade – eller blanda sig i.

Men stopp nu, en sak i taget – låt oss ta det hela från början: Redan som liten fångades Jonas, eller snarare hans intresse, av klassiska monster som Frankenstein, Mumien och Dracula; och lite duktig på att rita var han faktiskt i lågstadiet.

– På mellanstadiet kom jag av mig, men när det var dags för gymnasiet valde jag sam med estetiskt tillval. Eftersom jag alltid har gillat att läsa tänkte jag bli bibliotekarie eller kanske journalist men tecknandet tog över allt mer.

Sedan följde konstutbildningar i Falkenberg och Göteborg, olika tekniker och material prövades, den grafiska utbildningen genomfördes före datorns intåg på området. Självklart använder sig Jonas i dag av datorns möjligheter i vissa moment men tecknar gör han med blyerts och sedan utvecklas karaktärer, detaljer och miljöer vidare med bland annat pensel och flytande tusch. Ljusbordet är centralt. På väggar och hyllor trängs skisser att distansera sig från eller att ta ställning till.

– Digitalbräda, att rita på skärmen, känns nästan som att jobba på det gamla sättet, säger Jonas och berättar vidare om arbetsprocess, samarbetspartners, produktion och karaktärer.

På ljusbordet ligger skisser och layoutsidor till ytterligare en bok i ”Lättläst” serien om Erik, som ges ut av Nypon förlag, Torsten Bengtsson skriver texterna och Jonas har frihet att färdigställa samspelet mellan text och bild – han skissar direkt på textsidan och skickar till förlaget för godkännande. De korta textradernas berättelse ska kompletteras av bildernas berättelse, kroppsspråk och mimik hos karaktärerna är av yttersta vikt. Ingen behöver egentligen läsa sig till hur Erik känner sig – det syns, och man känner det i sin egen kropp med hjälp av egna erfarenheter. I Erik blir rädd möter jag också prov på Jonas monsteruttryck för första gången. (Denna finns recenserad under temt Lättläst här på Barnboksprat.)

Oftast kommer texten först: ”Vi har fått in ett manus som kan passa dig”, och graden av samarbete mellan förlag, författare och illustratör varierar.
– Mitt första uppdrag fick jag på stående fot på en bokmässa; jag skulle köpa en bok och nämnde att jag var illustratör. Även kontakten för nästa jobb skedde på en bokmässa och för ett mindre förlag; när Jonas däremot bokade möte med ett större förlags redaktionschef gick det sämre. Kreativa marknadsföringsidéer gav så ett monsterjobb:

– Jag hade gjort vykort som giveaways – typ gamla filmisar men med klassiska filmmonster som Frankenstein och Dracula, som jag lade upp på bordet, förlaget nappade på exempelbilderna och ville att jag skulle jobba med en egen text till just de bilderna. Jag tog kontakt med en filmvetare och gjorde research – texten växte fram med bilderna som utgångspunkt.
Resultatet Monster på vita duken (Eriksson & Lindgren, 2003) presenterar de personligt tolkade och avbildade monstren tillsammans med korta dramatiserade berättelser samt faktarutor om film, skådespelare, författare och samtid. Jonas Anderson bevisar att han behärskar att uttrycka sig i helheten bild, text och layout – och för en bred åldersgrupp i ett gemensamt intresse.

Monsterminer och häxuppsyner grinar mig rakt i ansiktet när jag läser seriehäftet Vera En riktig häxa, och här får man även en glimt av det Jonas säger att han vill jobba mera med; kluriga pysselsidor, givetvis med inblandning av magi och monsterinsikt. Karaktären Vera, hon som köper trollstav på eBay och söker trollformler på internet, finns som egen bok, även den i lättlästformat, textberättelsen är i bägge fallen författad av Mårten Melin.

Inblandningen i Uppsalas kulturliv gör Jonas till något av en uppsala-profil. Dels finns hans figurer och kreativa idéer representerade på några av stadens museer/deras hemsidor och dels figurerar hans karaktärer i seriesammanhang med anknytning till stadens kulturliv. Plötsligt handlar vårt samtal mest om serier, ett annat av Jonas stora intressen.

Anna & Blomsterkungen består av 47 seriestrippar, ursprungligen gjorda i samband med Linnéjubileet, texten är skriven av Anders Björkelid, vän sedan gymnasietiden. Resultatet av samarbete och ämne ligger på en ’akademisk nivå’ av realism/skröna, student- och vuxenhumor mot uppsalahistorisk bakgrund. Och karaktärernas miner och minkommunikation är karaktäristiska för Jonas – om man nu kan uttrycka sig så.

– Man vet hur bra det kan bli – du kan göra allt i en serie som du kan göra i andra medier, säger han som har deltagit i seriemässan Uppsala Comix som SerieZonen arrangerade. I samarbete med dem gav Jonas och Daniel Tholin ut serietidningen 1000 ögon: Tupilak första gången på Kulturnatten i Uppsala 2010, 2011 kom uppföljaren och cliffhangern förutsätter en fortsättning…

I alla böcker och serier som jag har sett där Jonas har varit inblandad lämnar han personliga avtryck, han berättar på olika sätt om sig själv och sitt arbete i ord och skiss, visst är det lite extra marknadsföring över greppet men det väcker också nyfikenhet hos den som själv är sugen på att illustrera. Vykort, klistermärken, att åka runt och berätta i skolor och delta i mässor är andra sätt att marknadsföra det han gör.

Under maj har Jonas penna varit inblandad i fem nyutgivna böcker – kanske är det en magisk monsterpenna han har – eller också är han helt enkelt bara kreativt begåvad och målmedveten…

Reportaget finns även bland annat på: Formom www.formom.nu under ”Övriga reportage”

Bamses barndom

Idag, den 14 maj så finns ett specialnummer ute i affärerna att köpa som handlar om Bamses barndom.

Jag är ju barnsligt förtjust i serietidningar och tycker de är en utmärkt inkörsport till att motivera läsning bland barn och ungdomar som annars ratar böcker. Just den där direkta kopplingen till text och bild ökar nog läsförståelsen och serietidningar är för mig riktiga konstverk. De är hög mysfaktor som ingen bör bli för gammal för. Jag minns med nostalgi regniga dagar då man satt på altanen som barn och läste serietidningar medan regnet smattrade emot plåttaket. Och vad var sommarlov utan serietidningar? Jag läste dem liggandes i hammocken eller tog med mig en bunt till badplatsen. Nu hade jag tur som hade en pappa som var stor serietidningsälskare så jag hade tillgång till det mesta av utbudet.

Det här specialnumret handlar alltså om Bamse som liten. Både min 8 åriga dotter och jag hade stora förväntningar inför numret. Vi ville veta mera om Bamses föräldrar. Vi ville veta hur han träffade Lilla Skutt och Skalman för allra första gången. Vi ville veta hur han blev världens starkaste björn.

Idag är Bamse vuxen och har tre barn. Serietidningen börjar där, att Bamses barn börjar fråga om sin pappas barndom och han börjar berätta.  Vi får lite kort veta varför Bamse bodde med sin farmor när han var liten. Historien handlar om när Bamse börjar i klass tre på en ny skola och inte alls får en bra start. Han blir retad och använder dunderhonungen på inte det bästa sätt när han äter den för allra första gången. Men sedan får han tre vänner och vi får följa med dem på nya äventyr där en skatt ska hittas för att rädda deras klubbhus. Tyvärr, finns varken Lille Skutt eller Skalman med här och jag har ingen aning när de kom in i Bamses liv. Slutet lämnas öppet för nya äventyr så kanske vi får veta mer om Bamses barndom framöver.

Det hoppas både jag och dottern på.

 


Bamses barndom
Idé: Joakim Gunnarsson och Jens Hansegård
Tecknad av Lars Bällsten. Tuschad av Bernt Hanson
Förlag: Egmont kärnan
Bamseextra nummer 2: 14 maj 2012

Ny tidning Bamse Kul Att Lära

Egmont Kärnan har släppt en ny Bamse-tidning som heter Bamse Kul Att Lära. De skriver själva på hemsidan att det är en pedagogisk barntidning som vänder sig till barn i åldrarna 4-7 år. Den ska komma ut i butik sex gånger per år. Detta nummer handlar om alfabetet, nästa om dinosaurier och därefter siffror.

Eftersom jag har en blivande sexåring hemma som precis lärt sig läsa blev jag väldigt nyfiken på att pröva denna tidning vilken jag nog själv skulle kalla pysselbok. Oavsett benämning så tyckte sonen att det var roligt och spännande att arbeta med den. Det är en bra blandning av övningar där du ska följa linjer, färglägga bilder enligt olika anvisningar, ringa in bokstäver, hitta rimord, skriva ord etc. Vissa övningar är lätta och andra lite knepigare. Alfabetsaffischen som följde med satte vi omedelbart upp på väggen.

Det här numret är utgivet 26 januari och finns i handeln just nu.

 

Klassiska seriealbum – Jane Eyre

Det här är en fantastisk kärlekshistoria av Charlotte Brontë. Den handlar om föräldralösa Jane Eyre som får växa upp hos en elak släkting och placeras som 10 åring på en flickskola som är hårt disciplinerad och har så urusla förhållanden att flera elever dör pågrund av undernäring och av den kalla, fuktiga miljö som råder. När Jane Eyre blir myndig tar hon plats som guvernant hos en herre vid namn Mr Rochester som hon snart kommer att få starka känslor inför men mannen ruvar på en hemsk hemlighet.
Det är Argasso bokförlag som nu ger ut denna klassiker i serietidningsformat vilket är deras tredje i serien Klassiska seriealbum från 12 år. Andra titlar som redan finns inom förlaget är Mary Shelleys Frankenstein och William Shakespeares Macbeth.
Först och främst måste jag nämna att jag är oerhört fascinerad av Jane Eyre och har läst originalet ett flertal gånger samt sett både teveserien och filmatisering av boken. Som barn älskade jag också serietidningar så det här albumet gav mig en stark känsla av nostalgi. Jag tror, att jag som tonåring, hade älskat att få denna kärlekshistoria från 1800-talets England levererat i ett seriealbum. Man läste ju tidningen Starlet ganska så ivrig på den tiden men att jämföra de tidskrifterna med detta är ju bara larvigt. Detta seriealbum är något helt annat.
Det känns lite vemodigt att jag kan historien innan och därför inte kan få den där första känslan av att uppleva något nytt men jag njöt ändå av läsningen.

Själva seriealbumet är vackert med omslagsflikar där man kort visar hur illustrationerna byggdes upp. Sedan finns det i början av albumet ett persongalleri med illustrerade fotografier av alla karaktärerna i boken och ett författarporträtt längst bak av Charlotte Brontë, författaren av verket. Formatet är härligt att hålla i, som en stor och tjock pocket.

Manusförfattarna följer originalet väl – mer än väl än vad den senaste filmatiseringen av boken gjorde. Med små medel tas de viktigaste elementen upp och fångar scenerna på ett trovärdigt sätt. Jag finner mig sitta och småle ibland men märker att jag har bilderna i minnet från både bok, teveserie och film som bakgrund. Trots det så tror jag att man lätt kan följa med i handlingens tempo och känsla.
Vad man kanske frågar sig som vuxen läsare är om en tonåring, så ung som 12 år, kan relatera till den tidens moral och tankesätt som fanns då? Mr Roschester är också 20 år äldre än Jane, om nu det har någon betydelse.
Jag tycker att språket är lättläst även om det ibland blir väldigt mycket textdialoger. Serietidningar är ofta ett underskattat konstverk och jag kan beundra hur skickligt de har gjort Brontës fantastiska och välskrivna bok, som jag inte bara tycker innehåller kärlek utan också kvick humor och intellektuell ton, till ett underhållande och mycket fint album. Det är inte som att läsa själva boken, där man får en bättre inblick av den egensinniga Jane och den komplicerade Mr Rochester med den kittlande spänningen som finns mellan dem men det är ett vackert och läsvärt album


Jane Eyre – klassiska album
Författare: Charlotte Brontë
Manusbearbetning: Amy Corzine
Illustratör: John M.Burns
Förlag: Argasso
Antal sidor: 141
ISBN: 978-91-86579-29-6
Finns att köpa på t.ex. Adlibris eller Bokus