Klara – Tvättbjörnarnas stad är en ny fantasy-serie som utspelar sig i en stad löst baserad på 50-talets Stockholm. Husen är förfallna och marknaderna myllrar av liv.
Klaras familj kämpar ekonomiskt– pappan har varit sängliggande av sjukdom i flera år, mamman arbetar ständigt och hennes älskade storebror har flyttat hemifrån och arbetar för den mystiske doktor Nuragen. När Klara får veta att hon ska skickas till internatskola rymmer hon hemifrån för att ansluta sig till Tvättbjörnarna, ett gäng gatubarn som lever på sina egna villkor. Men allt är inte så enkelt – det pågår konflikter mellan olika gäng av gatubarn och doktor Nuragen och hans teknokrater verkar ha en hotfull plan av att riva hela staden för att bygga ett glänsande framtidsparadis.
Berättelsen är både ett äventyr och en samhällsskildring. Läsarna får följa Klara i en kamp mellan drömmen om frihet och verklighetens hårda villkor. Teman som klasskillnader, urban förändring och barns utsatthet löper som en röd tråd genom boken. Det är en historia som ställer frågor: Vad betyder frihet när man är barn?
Dialogen är levande och miljöerna känns autentiska – saluhallar, trånga gränder och förfallna hus skapar en stark känsla av plats.  Illustrationerna är unika, färgerna är dämpade men uttrycksfulla – grönskan i husen, det rostiga bruna i gränderna och det blänkande stålet hos teknokraterna förstärker kontrasten mellan det gamla och det nya. Bildspråket är detaljrikt och bär på en melankolisk skönhet som gör att man vill stanna upp och titta länge.
När jag läser Klara – Tvättbjörnarnas stad väcks minnen från min egen barndom. Jag tänker på när jag och min mamma gick till marknaden i ett annat land, när pengarna inte alltid räckte till, men att en festmåltid ändå var ett måste när man fick fint besök. Precis som Klara hade jag också en röd basker och en gång planerade att rymma hemifrån för att finna friheten.
Berättelsen känns så nära – den blandar fantasi med verklighet på ett sätt som gör att man både drömmer och minns. För mig är det en berättelse som inte bara underhåller utan också berör på djupet.
Boken är rekommenderad för barn mellan 9–12 år, men fungerar utmärkt för högläsning med yngre barn. Rekommenderas varmt även till alla läsare som en gång var barn!
Resan till Pandoria är första delen i serien Glaskulans värld där det i skrivande stund finns fem delar men fler kan säkert vara på gång. Jag läste en massa positiva recensioner av den här och blev nyfiken då jag ständigt är på jakt efter bra litteratur till åldersgruppen 6-9 år som är det spann jag undervisar.
Dinosaga är en seriebok, dvs. tecknade serier i bokform. Rabén & Sjögren  har släppt hela nio titlar i detta 
