I januari gav Galago till ljudet av recensenters bifall ut Fabian Göransons Klara: Tvättbjörnarnas stad och sent omsider har nu även Barnboksprat läst denna seriepärla. Illustrationerna är fantastiska och boken bjuder på ett så medryckande äventyr att jag ivrigt sträckläste boken bara för att vid dess slut drabbas av akut otålighet i väntan på nästa del. Jag råder er alla att göra detsamma!
Tidigare har Göranson gett ut den populära Hokus Pokus-serien om den lilla häxan Ida för åldrarna 6–9 år och med Klara: Tvättbjörnarnas stad inleds en ny planerad trilogi för åldrarna 9–12 år. Den handlar om Klara, en flicka som växer upp i vad som verkar vara ett svenskt 40-tal och som har det svårt hemma. Hennes pappa är sjuk och hennes käre äldre bror är utflyttad. I skolan är vissa av de andra barnen elaka och när Klara säger ifrån och försvarar sig blir hon missförstådd och sedd som en bråkstake. När det till följd av detta blir tal om att åka in på internatskola har Klara dock annat i kikaren. Hon har nämligen stött på märkliga men lockande gatubarn i stan, barn som är utklädda till tvättbjörnar och lever på stulen mat. Klara är fast besluten om att söka upp dem och ansluta sig till dem.
På gatorna vandrar dock även de så kallade teknokraterna som med hjälp av avancerad teknisk utrustning mäter nivåer av mänskligt elände med målet att avskaffa detta helt. Planen är doktor Nuragens, och även om den kanske låter bra först så visar den sig vara problematisk. Nuragen och hans teknokrater verkar inte vilja hjälpa fattiga och sjuka människor. De vill helt enkelt förbjuda fattigdom och sjukdom. Utrota eländet genom att sopa det under mattan. Klaras väg visar sig korsa teknokraternas och hon dras snart in ett riktigt äventyr som inte bara är roligt.
Som läsare fastnade jag direkt för det romantiska i tvättbjörnarnas fria livsstil. Det är något väldigt fantasieggande med idén om att som barn få leva fritt utanför samhället med andra barn, vara utklädd till ett djur, klättra på hustak och stjäla mat för dagen. Att leva i ett tillstånd fullt av lek. Men det som sedan fick mig att verkligen fastna för berättelsen var att det är mycket tydligt att det inte bara är på lek. Romantiken skingras. Gatubarnen är fattiga och de har inga föräldrar. Det är en tuff tillvaro. Så finns där också teknokraterna. I en värld där vi snart förstår att många lever i fattigdom och har det svårt finns en grupp teknikdyrkare som försöker tränga undan allt elände ur samhället, inte genom att hjälpa utan genom att förbjuda. Här finns en spännande och allvarlig tematik med samhällskritisk udd som känns väldigt aktuell i dagsläget. Därtill har vi fantastiska illustrationer och en mycket sympatisk huvudkaraktär som det är svårt att inte känna för. För vuxna läsare finns där också en gripande skildring av en mors oro över sin bortrymda dotter.
Nästa del i trilogin om Klara kommer att heta Klara: Teknokraternas plan. Akut otålig var ordet!
Ett snabbt besök på biblioteket för några veckor sedan för att lämna tillbaka böcker såg mig komma hem med en bunt serieböcker vars ämnen och omslag kallade på mig.
Kvinnor i kamp: 150 års kamp för frihet, jämlikhet, systerskap! av Marta Breen med illustrationer av Jenny Jordahl imponerar stort i hur mycket fakta de lyckas förmedla med så pass lite text utan att det känns varken torrt eller alltför förenklat.
Det är en mycket snygg bok om ett väldigt viktigt ämne. För kampen är fortfarande inte slut, och i boken får läsaren veta både hur mycket som redan har vunnits men också hur mycket som återstår att kämpa för. Vågar du gå först?
En till norsk seriebok med ett viktigt ämne är Närmare kommer vi inte av Anneli Furmark och Monika Steinholm. Här spinner vi vidare på rätten till fri kärlek, att kunna älska vem en vill och inte behöva skämmas för det.
Jens och Edor träffas och blir kära, men ska Edor våga erkänna sin kärlek, varför reagerar hans pappa så konstigt när han alltid accepterat bögar tidigare, och vad ska vännerna säga?
Det är en fin romantisk berättelse med ärligt tecknade bilder som kommer nära inpå. En viktig bok om det fortsatta förtryck av HBTQIA+ som pågår även här uppe i Norr, att våga stå upp för sig själv vad andra än tycker, och att hitta de som står på ens sida.
Det är en varm skildring av att stå på gränsen av förändring och av relationen mellan en ensamstående mamma, som rätt ofta byter kille, och ett barn.
Det har nu kommit ut en ny serie med böcker om Kalle Anka. Här har det samlats ihop de bästa deckargåtorna från Kalle Anka & co som nu har blivit till inbundna serieböcker. Jag har läst de fyra första böckerna om Deckar-Kalle med deckargåtor från Ankeborg. Här får barnen följa Kalle Anka som har blivit en framgångsrik detektiv och knattarna är med honom och hjälper till. Vem som gör det verkliga jobbet kan nog den vana Kalle Anka-läsaren räkna ut … 
Det ger barnet som läser en chans att titta lite extra på bilderna för att se det som knattarna ser. På så vis får de en chans till att klura ut lösningen på gåtan innan de kan läsa svaret. Efter den något längre historien i böckerna så kommer det kortare deckargåtor där man kan klura ut svaret men svaret finns även skrivet upp och ned på sista sidan för just den deckargåtan.
Om man kan dyrka en illustratör och serieskapare så är det precis vad jag gör när det gäller Åsa Ekström. Jag tycker hon är fantastisk helt enkelt och nu är det så att jag läser inte ens manga, utom den här serien då. Som illustratör har Ekström bland annat tecknat till Salmsons serier Drakriddare och Maros resa, fantasy/hästserien Stall Norrsken och den spännande Namnsdagsflickan. Hon har dessutom designat tyg för IKEA och ett frimärke.
