Kategori: Recensioner & boktips

Flipp och flopp enligt treåringen

När jag var hemma med en förkyld Ava (3 år) kom passande nog ett bokpaket på posten så vi fick glädjas åt några nya böcker. Anna-Clara Tidholms böcker om den söta nallen tänkte jag att de kanske skulle vara i enklaste laget, medan jag gissade att Åsa Karsins böcker om Lilla Lena skulle vara perfekta just nu, eftersom Ava nyligen besökt doktorn och eftersom vi pratat om att mamma och pappa går till frisören (Ava själv blir än så länge klippt av mig).

Jag började läsa Lilla Lena är doktor och läste sedan böckerna om nallen. Sen ville Ava läsa böckerna om nallen om och om igen. Lilla Lena är frisör har jag fortfarande inte fått läsa för henne, hon vägrar. Jag fick läsa Lilla Lena är doktor en gång till mot att jag lovade att de inte skulle kräkas. Med andra ord fick jag läsa ungefär halva boken… och där är det stopp. Hon vill inte höra om Lilla Lena.

Nallen är däremot högintressant. I Grattis! fyller nallen tre år, precis som Ava gjorde nyligen. Ava tycker det är jätteroligt att nallen har kalas och får paket. I Okej! följer vi med nallen ut på ett picnicäventyr.

Anna-Clara Tidholm kan konsten att skriva barnsligt och kreativt på ett alldeles naturligt och berättelserna är precis som barn, vad som helst kan hända och fokus kan hamna någon helt annanstans än man väntar sig. Grattis! och Okej! är underbara böcker!

Nu kommer dom, med hela födelsedagen. Grattis! säger dom. Med grattistårta och present.

Ett extra plus för att Tidholm fått in en manlig dagisfröken (som dessutom är röd, medan den kvinnliga är blå). Jag önskar bara det fanns fler i verkligheten!

Ur Grattis!: Nallen kommer till dagis.
Ur Okej!: Nallen går ut på picnic.

I böckerna om Lilla Lena leks det doktor respektive frisör. Jag gillar uppslagen som visar alla saker man behöver till leken och jag kan tänka mig att vetgiriga små också tycker om att lära sig vad alla specialprylar är, heter och hur de används. Jag tycker också att Lena är riktigt söt. Men böckerna i sig är faktiskt inte särskilt söta. Jag förväntar mig faktiskt en viss gemytlighet från böcker riktade mot de allra yngsta. Allt kanske inte måste vara sockersött och gullegull men jag vill att kontentan av det hela ändå ska bli något positivt. I böckerna om Lilla Lena är det inte så. Lilla Lena leker doktor börjar charmigt med att Lena och Lillebror (som får vara Syster, vilket förstås är en trevlig genuspoäng även om det också blir förvirrande…) plåstrar om stackars gosedjurskatten som gjort illa tassen. Komikpoäng till att bilden på resultatet visar en katt som har plåster och bandage precis överallt utom just på tassen – barn tillåter sig ju ofta utsvävningar från ursprungsidén när de leker. :) Sen blir lillebror sjuk och kräks. Då är det inte roligt att leka doktor längre, så mamma får rycka in. Sen slutar boken så här:

Då känner doktor Lena att hon också har ont i magen.

Vad nu då, en doktor kan väl inte bli sjuk?

Jo, det är tydligt det.

Det absolut sista som händer i "Lilla Lena är doktor" är att vi förstår att hon ska kräkas.

Svenne är visst lite håröm. Men lilla Lena kammar så fint och försiktigt.
När det gäller Lilla Lena leker frisör, som jag alltså inte ens fått läsa för Ava, gillar jag först att Lenas kompis Svenne har långt hår. Men det görs tydligt att han har det för att han inte vågar gå till frisören och när han får kort hår på slutet är allt som det ska. Vägen dit är faktiskt inte så trevlig. Kolla bara på bilden. Ser det ut som att ”Lena kammar så fint och försiktigt”? Och Svenne ber faktiskt Lena att bara klippa på låtsas, men så blir det inte. Den här boken slutar åtminstone med att båda är glada, men också med att vi fått veta att långt hår inte är riktigt rätt för Svenne, vilket man lätt tolkar beror på att han är kille. Inte för att det uttalat står så, men för att det följer normen så väl.

Nalle-böckerna är helt underbart charmiga och tillhör nu hela familjens favoriter. Lilla Lena, nä. De är inte ett dugg charmiga. Och varför ska förresten Lena prompt kallas lilla hela tiden?

Så ja, jag håller faktiskt med min treåring.

FLIPP: Nallen
FLOPP: Lena

GRATTIS!
Författare & illustratör: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Alfabeta (2011)
ISBN: 9789150113372
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

OKEJ!
Författare & illustratör: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Alfabeta (2011)
ISBN: 9789150113365
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Lilla Lena är doktor
Författare & illustratör: Åsa Karsin
Förlag: Alfabeta (2011)
ISBN: 9789150112870
Antal sidor: 24
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Lilla Lena är frisör
Författare & illustratör: Åsa Karsin
Förlag: Alfabeta (2011)
ISBN: 9789150113150
Antal sidor: 24
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Mitt vilda liv

Jag höll nästan på att missa att Amanda Erikssons fjärde bok i den här serien. Det finns nämligen tre andra böcker som heter; Mitt rosa liv, Mitt andra liv och Mitt svarta liv. Jag har läst alla böckerna och blivit väldigt förtjust i Erikssons sätt att berätta från flickans perspektiv men också de fina detaljrika illustrationerna.
I alla fyra böckerna finns hennes morfar med och just den närheten till den äldre generationen tycker jag skildras så fint. I Mitt rosa liv är det morfar som syr om en massa kläder då flickan får för sig att färga kläder till rosa och göra om hela sitt rum. I Mitt andra liv är det morfar som inser att man kan bli grön av avund och ser till att flickan får byta liv med sin kompis för några dagar. I Mitt svarta liv hjälper morfar flickan att fixa en begravning för en mus som har dött. Morfar är en närvarande vuxen som verkar vara barnets trygga bas då föräldrarna stressar på med sitt. Men att föräldrarna inte lever ihop görs aldrig någon stor sak utav i dessa böcker och det tycker jag är skönt. Fokusen ligger inte där utan är bara en detalj i berättelsen.
Just i Mitt vilda liv så reser flickan till sin morfars kåta långt bort i fjällvärlden. Där lever de båda primitivt i några dagar. Det finns inget kylskåp utan man stoppar maten i en grop i marken och gå på toaletten får man göra i naturen. De plockar bär, spelar instrument, fiskar och njuter av stillheten även om naturen och de vilda djuren skrämmer lite.
”Ibland är det så tyst och svart att man inte tror att man finns längre. Men det gör man, verkligen.”

Boken skildrar ett ganska så ljummet äventyr men jag har kommit att tycka mycket om de här karaktärerna och man behöver emellanåt påminnas om att ibland behöver man inte göra så mycket – huvudsaken att man tycker om att umgås med varandra. En jättefin bok för barn mellan 3-5 år och själv ska jag ge boken till min 4 åriga son i julklapp. Han kommer nog att tycka att boken är lagom spännande och exotisk – för hur många har sovit över i en kåta egentligen?

Mitt vilda liv

Författare & illustratör: Amanda Eriksson

Förlag: Natur & Kultur, 2011

ISBN: 978-91-27-12962-7

Boken finns att köpa på t.ex. Adlibris och Bokus

Kalle som lucia


Den 5 december går Kalle till förskoleklassen med fjärilar i magen, för det är nämligen dags att få veta vem som ska vara årets lucia! Han skriver sitt namn på en lapp och lägger den i burken som fröken har. Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir han; han vill vara magisk och strålande och läsa dikten som han själv har skrivit och tränat så på!

Fröken drar en lapp ur burken…och på den står det…KALLE! Det visar sig att det inte bara är Kalle själv som skrivit en lapp med ”Kalle” på, utan sex av kamraterna har också gjort det. Alla barnen tycker dock inte att Kalle ska få vara lucia, någon säger: ”En lucia ska ha långt hår…”. Under dagen försöker Kalles fröken att få honom på andra tankar genom att föreslå att han ska vara stjärngosse istället, eller att de kanske kan ha både en flicklucia och en pojklucia och att Kalle då kan ha ljus i händerna istället för på huvudet.

Hemma vid middagsbordet upptäcker Kalles mamma och pappa att något är på tok och Kalle berättar vad som hänt under dagen. Då tar föräldrarna med honom på en shoppingtur där ett lucialinne med rött band, en luciakrona och en peruk med långt blont hår införskaffas! Nu finns inga hinder för att Kalle ska kunna vara lucia! Eller?

 

 

 

 

 

 

 

När Kalle stolt visar upp sig i sin mundering nästa dag blir fröken besvärad och berättar att det tyvärr är bestämt på skolan att lucian ska vara en flicka. Kalle blir så ledsen att tårarna kommer och hans kompis Maja kommer och tröstar och säger till fröken att hon tycker att Kalle ska få vara lucia i alla fall! Men det tycker inte rektorn eller skolan. Detta resulterar i två mycket upprörda föräldrar som gör en visit hos rektorn, men ska det kunna ändra på saken? Slutet i boken är oväntat men bra, mer än så avslöjar jag inte!

Boken om Kalle som lucia är charmig och rolig, men den handlar också om utanförskap, att inte få vara den man är och om att bli orättvist behandlad. Jag tycker om Annette Skålbergs och Katarina Dahlquists böcker, inte bara för att de har fantastiskt mysiga illustrationer och härliga berättelser utan för att de vågar ta upp ämnen som ibland kan vara svåra att prata om och förklara på ett bra sätt.

Ha en riktigt trevlig lucia ni alla som läser Barnboksprat!

Kalle som lucia
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt bokförlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789197668163
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Julsångsbilder


 

 

 

 

 

Julsånger!


Man kan tycka att det är i senaste laget att lära sig nya julsånger när julen står för dörren, men eftersom de flesta sångerna i Lilla Barnkammarboken julsånger är välkända, kan man säga att det är hög tid att repetera och fylla på med de rader man har glömt. En eller annan ny finns kanske tid att ta till sig i julbrådskan trots allt.

Det julmysiga med den här boken är att det är en riktig ’tillsammansbok’ där flera generationers julsånger presenteras, därtill hittar jag några, inte helt okända, från andra länder och på andra språk –  gränslös julsångsglädje så att säga.

Det roliga med de traditionella sångerna är att man genom att sjunga dem med och för sina barn för dem vidare, och det roliga med de nya är att barnen kanske kan sjunga dem för de äldre generationerna. Det gemensamma sjungandet hör liksom julen till!

I boken finns både texter och noter. För den som varken kan läsa det ena eller det andra, eller bara vill lyssna när någon annan sjunger, finns en CD med några av visorna. Själv uppskattar jag inte CD:n, sång och musik är mekanisk och framförs i något som jag skulle vilja kalla ’värsta varuhusvarianten’.

Julbilder!

Det bästa har jag naturligtvis sparat till sist: bilderna. Jag sätter faktiskt bilderna i julsångsboken högre än sångerna, som de flesta redan kan utantill; bilderna är både traditionella och unika.

Välkända barnboksillustratörer, som Cecilia Torudd, Jan Lööf, Lena Sjöberg, Stina Wirsén och Maj Fagerberg, har bildsatt de olika vistexterna och på så sätt tolkat och berättat. Många av de traditionella texterna kan vara svåra att förstå, men tack vare illustrationerna får innehållet ett ansikte. Här finns vackra, stämningsfulla, roliga, fyndiga, kluriga, knasiga och julglada bilder.


För mig är Lilla barnkammarboken julsånger en julbilderbok med sånger i, man måste inte sjunga, man kan sitta och mystitta på bilderna.

Bilderna gör denna bok i ännu högre grad till gränslös, det finns mycket att lära, fråga om och förundras över.

 

Titel: Lilla barnkammarboken, julsånger
I urval av Annika Lundeberg
Illustrationer: Stina Wirsén, Lena sjöberg, Jan Lööf, Cecilia Torudd, Anna Höglund, Maj Fagerberg, Marit Törnqvist, Christina Alvner, Filippa Widlund
Förlag: Bonnier Carlsen Bokförlag  (2011)
Antal sidor: 60
ISBN: 9789163869006
Jämför priser:

Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

 

Kajsa Kavat hjälper mormor

Vintern när mormor bryter benet en vecka innan jul är Kajsa ännu inte sex år fyllda. Mormor blir sängliggande, så vem ska se till att det blir jul i stugan? Jo, det ska förstås Kajsa Kavat! Mormor får berätta hur det ska vara och Kajsa städar, pyntar och lagar mat. Dessutom sköter hon mormors jobb att sälja polkagrisar på torget. Det är ingen lätt sak för någon som inte kan räkna, men eftersom Kajsa vet hur en femtioöring ser ut får mormor väga upp påsar med polkagrisar för just den summan, så att Kajsa bara behöver byta en påse mot en femtioöring. Någon annan peng tar hon inte emot, för hon vill ha full kontroll.

Kajsa Kavat klarar precis allting själv och hon är ordentlig så det förslår.

Berättelsen om Kajsa Kavat kom ut första gången 1950. För mig är det en nostalgibok, eftersom jag läste och älskade den när jag var liten. Det är en härlig kan-själv-bok med Astrid Lindgrens sagotantröst i texten och mycket att upptäcka i de mysiga bilderna. Dessutom smittar Kajsas energi liksom av sig på läsaren så att man känner att man skulle klara vad som helst.

Och så är det förstås en riktigt fin julbok, som passar extra bra att läsa nu i jultider!

Kajsa Kavat hjälper mormor
Författare: Astrid Lindgren
Illustratör: Ilon Wikland
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-29-67544-3
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus