Julens monster

Julens monsterSnart är vi i december månad igen; julmysets och tomtarnas egen månad. Nu blir det dock inte fråga om julmys, utan om julrys! För visste ni att det även  finns julmonster? I den här boken finns historier som handlar om folktro förr i tiden, och vilka elaka och otäcka varelser som man var rädd för då i juletid!

I inledningen får vi lära oss att skräck förr i tiden även fungerade som en uppfostringsmetod; då många barn var ensamma flera timmar om dagen behövdes något som hindrade dem från att gå till exempel till skogen (där de kunde gå vilse) eller till en älv eller sjö (där de kunde drunkna). Då berättade man för dem om de otäcka väsen som fanns där för att barnen skulle hålla sig borta från de farliga platserna.

Julbocken
Om du tackar ja till att dansa med Julbocken klockan tolv på julaftonsnatten lär du få ångra dig. Då går det inte att sluta förrän du bara har blodiga benstumpar kvar…

Av de femton berättelserna som finns i innehållsförteckningen känner jag bara igen en enda ; häxan Baba Jaga. Men, du kanske har hört talas om Père Fouettard, Fru Perchta, Krampus eller Olentzero? Boken består av texter som berättar om det aktuella monstret, vilket eller vilka land sägnen är känd i, samt en faktaruta. De allra flesta monstren är europeiska, men det finns även ett par från Kina och Japan.

Många av berättelserna är riktigt ruskiga, men vi får även läsa om att de döda inte alltid vill något ont; ibland vill de faktiskt bara varna oss levande för kommande faror – även om det kanske är på ett skrämmande sätt. Blodiga Lucia är dock inget trevligt väsen att råka på, det enda sättet att få henne att lämna dig ifred är att lägga ut kläder till henne på marken. Annars kommer hon in i ditt hus och skriker så trumhinnorna kan spricka!

Det här är inte en bok som jag tänker använda som högläsningsbok för min 9-åring i december (hon skulle tycka att den var alltför läskig), men som vuxen tycker jag att det var intressant att läsa om den mörka sidan (i dubbel bemärkelse) av vintern och julen.

Blodiga Lucia
Blodiga Lucia: ”En skål full med tarmar, en skål full med blod.”

Julens monster
Författare: Andreas Palmaer
Illustratör: Peter Bergting
Förlag: Alfabeta
ISBN: 9789150120776
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Konrad lussar – boktips

Konrad lussarLucia är i antågande och dom senaste åren har luciafirandet på dagis och skolor väckt många tankar och diskussioner, inte minst i sociala medier. För ett tag sedan uppmärksammades 11-åriga Uma på nyheterna efter att hennes mamma gjorde ett inlägg på Facebook om att dottern inte fick vara tomte då skolan lussade, utan tjejerna fick välja på att vara tärna eller lucia. Därför känns det befriande med den nya boken ”Konrad lussar” som ges ut av Olika förlag. Om den lyckas med vad den utger sig för, att fokusera på barnens lust att klä ut sig samt skildra luciatraditionen ur ett barnperspektiv, är det enligt mig precis vad som behövs just nu. Lucia ska ju vara kul och lustfyllt, inte diskriminerande och uteslutande. ”Konrad lussar” är uppföljaren till ”Konrads klänning” av Åsa Mendel -Hartvig.

Kalle som lucia


Den 5 december går Kalle till förskoleklassen med fjärilar i magen, för det är nämligen dags att få veta vem som ska vara årets lucia! Han skriver sitt namn på en lapp och lägger den i burken som fröken har. Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir han; han vill vara magisk och strålande och läsa dikten som han själv har skrivit och tränat så på!

Fröken drar en lapp ur burken…och på den står det…KALLE! Det visar sig att det inte bara är Kalle själv som skrivit en lapp med ”Kalle” på, utan sex av kamraterna har också gjort det. Alla barnen tycker dock inte att Kalle ska få vara lucia, någon säger: ”En lucia ska ha långt hår…”. Under dagen försöker Kalles fröken att få honom på andra tankar genom att föreslå att han ska vara stjärngosse istället, eller att de kanske kan ha både en flicklucia och en pojklucia och att Kalle då kan ha ljus i händerna istället för på huvudet.

Hemma vid middagsbordet upptäcker Kalles mamma och pappa att något är på tok och Kalle berättar vad som hänt under dagen. Då tar föräldrarna med honom på en shoppingtur där ett lucialinne med rött band, en luciakrona och en peruk med långt blont hår införskaffas! Nu finns inga hinder för att Kalle ska kunna vara lucia! Eller?

 

 

 

 

 

 

 

När Kalle stolt visar upp sig i sin mundering nästa dag blir fröken besvärad och berättar att det tyvärr är bestämt på skolan att lucian ska vara en flicka. Kalle blir så ledsen att tårarna kommer och hans kompis Maja kommer och tröstar och säger till fröken att hon tycker att Kalle ska få vara lucia i alla fall! Men det tycker inte rektorn eller skolan. Detta resulterar i två mycket upprörda föräldrar som gör en visit hos rektorn, men ska det kunna ändra på saken? Slutet i boken är oväntat men bra, mer än så avslöjar jag inte!

Boken om Kalle som lucia är charmig och rolig, men den handlar också om utanförskap, att inte få vara den man är och om att bli orättvist behandlad. Jag tycker om Annette Skålbergs och Katarina Dahlquists böcker, inte bara för att de har fantastiskt mysiga illustrationer och härliga berättelser utan för att de vågar ta upp ämnen som ibland kan vara svåra att prata om och förklara på ett bra sätt.

Ha en riktigt trevlig lucia ni alla som läser Barnboksprat!


Kalle som lucia
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt bokförlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789197668163
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus